034: Monster?(Swedish)

Del.16

Hej! Tack för alla läsningar, det betyder jätte mycket! Jag visste inte att ni skulle tycka om min bok så här mycket! Det är galet och tack! /hemligae

Jakes andetag ger mig gåshud. Han har fortfarande min hand i sin medan han har min arm vid sin sida. Jag bara stirrar upp i taket och funderar tyst.
Jag måste ut härifrån, måste bort från honom! Men inte nu, jag vill ligga kvar i den mjuka sängen. Varför skulle allting vara så svårt?
"Godmorgon" säger Jake med rosslig röst. Jag nickar utan att vika av blicken från taket.
"Kan du inte säga nått?". Jag försöker le men misslyckas.
Min röst försvann ju, kommer du inte ihåg? Min röst räknas inte, ni bryr er inte! Ville jag bara skrika ut men får inte fram ett enda ord tills han drar mig intill sig. Jag fryser till is och låter han vila sitt huvud på min axel.
"Eh.. Abbie du ska till rum 22 idag" orden som lämnar hans mun får min hals att vända sig ett varv. 22? Mackapären?
"Nej..." viskar jag och hoppas att han inte hört. Men dumma mig, han ligger bredvid mig med örat emot min mun. Jag borde bara ha hållit tyst...
"De kommer inte att ge dig stötar" skrattar han och släpper mig. Snabbt flyttar jag ifrån honom och sätter mig upp.
"034" kommer det från högtalarna. Jag hoppar till av rädsla och ser mot högtalaren.
"Mr. Blacks väntar er i rum 22" kommer det från högtalarna. Jag ser på Jake som står utan tröja och stirrar på mig. Jag tittar bort mot dörren och ser sedan ner i golvet men möts av min handled. Bandet är rött och på min underarm är det blåmärken. Det gjorde inte ont utan såg fruktansvärt ut.
"Kom nu" fräser Jake till. Jag tittar bort från armen och på den öppna dörren. Jag följer tvekande efter honom och när dörren till rum 22 öppnas fryser jag till. Där inne står Mr. Blacks med en kille som har ett bekant ansikte. Det är 029 eller Lucas. Han stirrar häpet på mig och nickar försiktigt.
"Det här är.." börjar Mr. Blacks men jag avbryter honom.
"...029" viskar jag.
"Hur?" förens då märker jag hur de alla stirrar förskräckt på mig.
"Äh! Skitunge" säger Mr. Blacks sen och räcker mig 029s hand. Jag tar den och möter hans kalla blick. Lika kall som is.
"Hej" viskar han och ler för sig själv. Jag nickar utan att svara och ser på Mr. Blacks. Han räcker fram någonting till en äldre kvinna och gör en gest emot metall bordet. Just då märker jag hur rummet ser ut. Det är nytt inrett och väggarna i ljusblå färg. De hade renoverar efter min olycka. Det sitter verktyg på väggarna och den hemska mackapären ensam på en liten vägg. De skulle inte sätta på mig huvudbonaden? Ge mig stötar?
"Sätt igång" kvinnan nickar åt Mr. Blacks. Jag trycks ner på bordet med handen i 029s. Sedan känner jag en smärta mot mitt huvud vid tinningen. Det svider till och det känns som om någon ritar med en nål i mitt skinn.
"Klar" pustar kvinnan ut och tar fram en spegel. Mr. Blacks nickar nöjt och 029 bara stirrar på dörren som om han tänkte fly.
Jag ser in i spegeln och ser där smärtan varit. Där är det inritat en eldsflamma i svart färg, en tatuering. Den får mig att känna mig illa till mods. Hade de hittat min kraft?
"Vackert" spottar Mr. Blacks ut och hjälper mig upp.
"Såhär är det hörni" börjar han.
"Vi ska fortsätta ta prover på honom" Mr. Blacks pekar på 029. "Och han kan inte vara med de andra så han måste vara tillsammans med någon". Jag nickar utan att lyssna.
"Så han ska bo med dig" de får mig att vakna till. Jag kollar förstärkt på de med förvånad min.
"Du hörde rätt" intyger kvinnan med ett skratt. Jag nickar och ler falskt.
"Eller så bor 034 hos Jake" mitt hjärta stannar till. Aldrig... viskar rösterna inom mig.
"Nej" viker kvinnan in. "Hon behöver ha en i sin egen ålder". Jag fortsätter nicka och känner hur hjärtat återgår till normalt. En rumskamrat? Jag hade inte haft en rumskamrat på länge sedan Monas död...