034: Monster?(Swedish)

Del.22

Kedjorna skaver mot mina handleder. Mörkret omringar mig och tränger bort ljuset. Ensamheten tränger sig på men inom några minuter hörs röster.

"Hon är så kraftfull! Hennes ögon hade till och med brinnande flammor" säger rösterna. Jag förstod att de pratade om mig eftersom mina ögon en gång haft brinnande flammor. Jag fortsätter att lyssna.
"Ses Jake, ha det så kul" retade någon.
"Håll käft" säger han ilsket och dörr handtaget dras ner. Sedan slås dörren upp och Jake skyndar sig mot mig med en skål i famnen. Mat!
Jag reser mig upp och försöker nå fram till honom men misslyckas. Kedjorna håller mig tillbaka och Jake ger ifrån sitt ett hånfullt skratt som snabbt avtar.
"Jag ger dig" säger han och pekar mot golvet. Jag antar att han vill att jag sätter mig ner och jag gör som han säger.
"Gapa" säger han med ett riktigt leende på läpparna. Jag öppnar min mun och han för skeden mot min mun. Jag sväljer det och känner hur soppan värmer min strupe.
"Tack" viskar jag lika tyst som vinden susar förbi.
"Såklart Abbie, allt för dig". Jag får åter ner soppan i min strupe och andas tyngre. Inom mig bubblar jag av glädje.
Jake var snäll!
Jake hade lett ett riktigt leende, inget elakt flin. Han kanske inte var så dum som jag trodde.... eller?
"Här" säger han och räcker fram en chokladkaka. Jag ler stort och drar den intill mig.
"Jag såg dig mot 029" han avbryter tystanden.
"Mm".
"Du var bra" säger han och sätter sig ner intill mig. Snabbt skyggar jag undan från honom. Han fick inte göra mig illa....
"Nej, jag ska inte göra sig illa" säger han snällt och sträcker sin hand mot mig. Jag tvivlar men tar hans hand ändå.
"Lova" viskar jag med skakig röst. Han nickar och jag närmar mig honom osäkert. Sedan lutar han sitt huvud mot mitt och sluter sina ögon. Då märker jag hur dörren står på glänt. Jag kan fly! Och jag behöver en plan! Och den jag har är perfekt!

När Jake äntligen börjar snarka drar jag mig ur han grepp och tittar på hans ficka, nyckeln!
Jag håller hans huvud upp under hans haka och närmar min hand mot hans ficka. Jag låter handen glida ner i fickan försiktigt. Mina andetag bryts av nervositeten....
Jag får tag på nyckeln och börjar dra upp nyckeln. Plötsligt vrider han på sig så att han ligger på sidan mot väggen. Jag tappar nyckeln.... den glider ner i hans ficka igen som även nu är svårare att komma ner i. Jag sätter mig upp på knäna och lutar mig över honom. Jag låter min hand glida ner i hans ficka och mina fingrar nuddar vid nyckeln. Sakta drar jag upp den och känner hans andedräkt mot min hals.
"Nej....". Jag stelnar till och ser på han i panik. Han sover fortfarande. Jag andas ut och tar tag i nyckeln.

"Vad gör du?" jag hinner precis lägga nyckeln i klänningens ficka. Snabbt lutar jag mig tillbaka och rodnar, försöker dölja att jag tagit nyckeln.
"Vad har du gjort?" frågar han osäkert och vrider på sig så att våra ansikten nuddar vid varandra.
"Eh..." stammar jag och tittar ner på han.
Hade han känt? Visste han att jag varit i hans ficka?
"Eh..."säger jag oroligt med blicken fäst på hans ficka.
"Jag vet.." säger han tillslut. "Men jag trodde inte att du...." ler han. Jag sväljer hårt och känner hur han börjar dra bort mitt hår.
"Åh nej!" skriker rösterna inom mig.
Han måste trott någonting annat som jag aldrig skulle vilja, fickan var nära någon annans stans, tänk om han trodde..... shit!
"Eh" får jag ur igen och titta ner i min egen ficka och ser min andra plan inom mig.
Då gör jag det jag aldrig ville göra!
Hans läppar möter mina. När han förstått vad som hänt besvarar han kyssen och drar mig intill sig. Jag drar upp nyckeln snabbt utan att öppna mina ögon. Sedan börjar jag låsa upp mina kedjor försiktigt. Utan ett ljud går de upp och jag låter de vila i mitt knä. Jag öppnar ögonen och möter Jakes stängda ögon. Sedan ser jag ljuset från dörren och ler inombords. Nu skulle jag fly!
Precis när Jake ska byta grepp om mig drar jag ifrån och ställer mig snabbt upp.
Nu skulle jag ut härifrån!
Jag springer mot dörren och stänger den efter mig. Det hörs ett klick, den är låst.
"Nej! Skit unge!" skriker Jake. Jag kollar mot korridoren och ignorerar totalt Jakes rop på hjälp.
"Hon flyr!" skriker Jake och plötsligt hörs  pipande ljud. Det låter som ett brandalarm fast värre, mycket högre och mer som ett skjutande ljud. Korridoren börjar blinka rött och allting blir ljusare än vad det nyss varit.
"Ta henne" ropar några röster. Jag kollar mot personerna som är klädda i svart och skyndar mig åt andra hållet. Jag springer så snabbt som mina ben kan ta mig. Tills min plan förstörs... jag springer in i någon och känner ett hårt grepp om mig och sedan den mycket bekanta rösten.
"Du kommer aldrig ut härifrån det vet du väll?". Det är Mr. Blacks!