034: Monster?(Swedish)

Del.21

Jag lutar min rygg mot den nu varma väggen. Ensamheten plågar mig fortfarande och min syn har blivit bättre och bättre i mörkret. Nu kan jag se skuggor från människor som vandrar utanför dörren och jag kan se mina egna kroppsdelar vilket jag inte kunde förut.
"034" jag hoppar till av rädsla. Det kom från högtalarna.
"Jake ska ta er till träningshallen". Jag ställer mig exalterat upp, vill så gärna komma ut härifrån.
"Hej" dörren öppnas och ljuset lyser starkt i mitt ansikte. Det bländar mig och får mina ögon att blinka några gånger innan de vant sig vid det starka ljuset.
"Hur mår du?" frågar Jake och går sakta fram mot mig med en nyckel i handen.
"Bra" ljuger jag och möter hans kalla blick.
Han fnyser åt mitt svar och låser upp kedjorna sedan drar han med mig mot dörren. Jake håller hårt i min arm och drar mig genom tre korridoren innan vi kommer fram till den stora, järn porten. Sedan öppnar han den och puttar in mig.
Just då märker jag hur smutsig min klänning är, de är svarta oljesträck längs mina ben och jord på kanten. Den ser inte ut som de gjort när jag fått den.
"Nämen är hon tillbaka" hörs en bekant dryg röst. Jag himlar med ögonen och ser upp från min klänning för att möta Lucas breda leende.
"Hej på dig med" svarar jag och går mot Adrian som fixar med några knivar. Han slipar de och lägger snabbt ifrån sig de när han märkt hur jag stirrat på han.
"Nämen är du tillbaka" är det första han säger. Jag ler försiktigt och svarar kort:
"Japp?".
"Du, sluta stirra och sätt igång" hör jag en pipig röst bakom mig. Maja ler mot mig och drar tag i min arm.
"Idag ska vi få träna mot varandra och du ska köra emot Lucas" skrattar hon. "Han är riktigt bra" säger on som om det vore svårt att erkänna det. Jag nickar utan att hålla med. Han verkar inte speciellt duktig eftersom varje gång jag tittar på honom sitter han i ett hörn någon stans och bara stirrar upp i talet. Är man bra då?
"Kom" Maja drar mig in i ett förråd där jag brukar träna. "Du behöver de här". Hon räcker fram en hård hjälm i metall och några höga skor som inte såg särskilt bekväma ut.
"Eh... " tvivlar jag när jag drar på mig de höga skorna som går över mina knän. Maja ler och himlar med ögonen och lämnar mig sedan med en dräkt i handen.
"Lucas du behöver den här" hörs Majas röst och ett suckande ljud.
"Hon är inte farlig..." suckar Lucas någonstans.
"Jo.." säger Maja emot honom och man hör ännu en gång ett suck.
"Haha, hon har ingen chans mot mig" skrattar han och drar till sig en stor stav som går till golvet.

Jag bara kollar på de utan att säga emot någonting. Han hade rätt... jag var inte särskilt farlig, eller? Men Maja hade till och med sagt emot honom... och hon brukade inte stå upp för mig, så jag måste ge allt.
"Redo?" jag vänder mig hastigt om och möter en klädd Lucas. Han har en dräkt som tål eld och en hjälm för sitt långa hår.
Jag nickar åt honom och bara ler. Detta ska bli kul....
"Förresten har du sett Majas klor än?" säger han och avbryter mina mörka tankar.
"Nej" säger jag och känner en hand på min axel och en ljus röst.
"Hon kommer klå dig" säger Ella och ler snett mot Lucas. Han skakar på huvudet med ett leende som leker på hans läppar.
Hon läste mina tankar! Jag skakar av mig rädslan och försöker tränga in mod. Jag har aldrig mött någon förut, så hur skulle detta gå?

"Sätt igång" piper det ifrån högtalarna. Höll de koll på oss?
"Varsågoda!" piper det och kamerorna riktas mot oss som står på arenan, en plattform över golvet. Kamerorna blinkar och jag möter Lucas mördande blick. Vad han nu tänkte var nog inga fina tankar.
"Heja Abigail" ropar Maja glatt.
"Kom igen mannen svik mig inte" ropar Adrian till Lucas som nu börjat närma sig. Jag sväljer hårt och känner hur mina andetag blir lugnare. Men paniken tog mi snabbt när han börjar springa emot mig. Vart är mina vapen? Vart är mina knivar och stavar?
Jag ser snabbt runt och skakar av mig rädslan ännu en gång. Plötsligt känner jag hur min rygg blir full av svett.
"Varmt" stönar jag fram och känner hur min panna fäller några droppar.
"Ögonen!" viskar Ella till Maja som nu har öppen mun.
Jag känner värmen inom mig och låter den bubbla på mitt skin. Plötsligt kommer staven emot mig och jag faller mot golvet. Jag var inte beredd! Snabbt ställer jag mig upp med benen isär. Lucas slår staven mot mig och jag slänger mig bort. Sedan känner jag hur något rinner längs mina handleder, eld! Elden brinner svagt som om den rinner ner. Plötsligt slänger Lucas sig på mig. Jag skyggar bakåt och undviker han slag.
"Bättre än vad jag trodde" fnissar han och slår igen med den andra staven som han nu fått ifrån Adrian.
"Let go!" ropar Maja ilsket på engelska. Jag ser på Lucas som snart är ikapp mig. Han slår med staven och träffar min arm så att blodet börjar droppa.
Men då händer de! Elden lämnar min kropp och flyger på honom. Jag ser förskräckt på elden som äter upp honom. Han skriker av smärta, antar att värmen är för het. Jag ser på kamerorna och de blinkar rött. De såg mig! De såg vad jag gjorde!
"Ta bort det" ropar Lucas smärtande. Jag väcks från mina tankar och ställer mig framför honom. Rädd och tvivlande riktar jag mina händer mot honom och sluter ögonen. Plötsligt känner hur värmen återvänder till min kropp och öppnar förskräckt mina ögon. Elden har lämnat honom!
"Tack" fnyser han och slänger av sig dräkten och går ilsket bort.
Jag bara stirrar där han alldeles nyss stått. Jag var så stark... mina krafter var kraftfullare än vad jag trott!
"Bra jobbat 034" piper det från högtalarna.
Jag skakar av mig modet jag haft och möter Ellas och Majas blickar. De är glada men också rädda.
Monster! skriker rösterna inom mig.
"Förlåt" får jag ur mig.