Never enough! (Fo&o novell)

3: Story of our lifes

-Det är DU! Sa vi båda i mun på varandra och kramade om varandra hårt.

-Vaaaaaa? Frågade dem andra killarna förvirrat.

-Vi brukade alltid åka och campa i göteborg på sommrarna jag, mina två brorsor, min syrra och mina föräldrar. Men sommaren 09 bestämde vi oss för att campa i kungsbacka. Jag har aldrig varit blyg av mig men jag hade väldigt svårt för att få vänner. Men andra dagen träffade jag Omar och vi blev jättebra vänner och han kom till lekplatsen varje dag i en vecka så det blev våran mötesplats. Sen möttes våra föräldrar och Omars mamma är ju danslärare och hennes praktikant va sjuk så mamma hoppade in och hjälpte henne. Sen det ända som jag fortfarande kommer ihåg är att vi blev hembjudna på middag hos familjen Rudberg och Mira va även där, jag antar att ni redan vet vem Mira är. I alla fall. Så töntiga som vi va då så lekte jag Omar och Mira mamma,pappa barn i trädgården. Mira va mamma. Sa jag och sen avbröts jag.

-Och jag va pappa, så va Vendela vårt "lilla" barn. Mira skulle typ handla i leken och jag låg och halvsov i hängmattan. Sen kom Vendela och frågade mig om hon fick ligga bredvid och sova middag. Jag sa såklart ja och hon la sig i min famn och jag började sjunga på en låt. Sen somnade vi båda. Sa Omar och jag rodnade.

-Awww! Vad hände sen? Frågade Felix och log mot oss.

-jag åkte hem, vi höll kontakten i 1 år och sen bröts kontakten för vi fick väll annat att tänka på. Sa jag och kollade ner.

-Men nu har vi träffats igen. Sa Omar tryggt och log mot mig och jag nickade.

-Men vad sägs om att sticka. Sa Oscar och kollade bort.

-Jo, visst, stick hem låter skit bra. Sa jag till honom.

-Okey ni två, ta det lugnt. Vad sägs om att visa Stockholm någon annan dag och sticka hem till mig? Sa Felix och kollade ut där det just nu ös regnade.

-Mm..... Mumlade jag och ställde mig upp.

-Men nu ska vi va glada! Sa Omar och log mot mig och tog min hand. Jag kunde inte hålla mig för skratt.

-Vadå? Är jag så rolig? Sa han och log charmigt.

-Jo,ja det är du verkligen Omar. Sa jag och vi började gå.

-Jag har saknat dig. Sa han och jag blev varm inombords.

-och jag har saknat dig. Sa jag och han flätade ihop våra fingrar.

-Hallå vi finns också! Sa Ogge och tittade fram mellan våra axlar.

-Jaja. Sa jag och skrattade.

-Asså om vi kollar på film så ska det vara tänt och ingen skräckfilm. Sa Felix och jag blängde på honom.

-Vi är bara kompisar. Sa jag.

-Ja riktigt bra kompisar. Sa Ogge och blinka.

-är vi framme snart? Frågade jag som en liten bebis.

-Ja nu. Sa Oscar tyst och Felix låste upp dörren.

-Kul. Sa jag undvikande och gick med dem in.

-Ska vi kolla film eller? Frågade Omar och jag nickade.

-JAG VÄLJER FILM! Skrek jag och sprang över halva rummet och hittade filmerna.

-Men OMG, hur gammal är du...?! Sa Oscar. Jag vände mig om och stannade upp.

-Eeeh ursäkta? Sa jag och rynkade pannan.

-Eeeh du hörde! Fick jag till svar.

-Men va fan har du emot mig då? Frågade jag och la armarna i kors. Jag va trött på detta nu, vi hade träffats för typ 2 timmar sedan och redan då började han diskriminera mig.

Oscars P.O.V

Jag kollade på henne.

-Eeeh, vi skulle spelat FIFA och chilla tillsammans men så kommer du och förstör, dessutom beter du dig som en barn unge! Sa jag och lutade sig mot väggen.

-Men vafan jag är 17 år snart 18, jag lever livet, ha lite kul eller vet du inte vad det är? Du E sån jävla.... Sån jävla..... Sa hon.

-Sån jävla vadå? Sa jag retsamt.

-Aaah jag pallar inte mer. Hejdå. Sa hon och jag skrattade smått.

-Men seriöst ni känner inte ens varandra och ändå så bråkar ni!? Sa Omar.

-Ja tänk att vi gör det. Sa hon och jag ryckte på axlarna.

-Problem? Sa jag och ställde mig rakt upp och satte mig i soffan.

Felix P.O.V

Jag fick panik, Oscar verkade total hata henne... Men vad skulle vi göra?

-Du Vendela det va jätte trevligt att träffas och så men vi kan väll ses någon annan gång? Det är nog bäst att vi tar ett killsnack här... Ska jag följa dig hem? Frågade jag.

-NEJ jag följer henne! Sa Omar snabbt.

-Ingen behöver följa mig men... Va allt hon hann säga innan Oscar öppnade munnen igen.

-Jo du är ju en barnunge, du måste ha någon vuxen som hänger med dig! Vad sägs om att jag följer dig? Sa han och gick mot hallen och Vendela va sjukt sur, jag kände henne knappt men man såg det tydligt.

Hon svalde ilskan och tog på sig sina ytterkläder utan att öppna munnen.

Vendelas P.O.V

Jag andades djupt in och sen kändes det bättre igen. Oscar öppnade dörren och jag hängde med ut. Jag stängde dörren och vi började gå. Jag kollade upp på honom, och såklart så kollade han precis ner på mig. Han va kanske 10 cm längre än jag.

-Varför? Sa jag och han kollade undrande på mig.

-VARFÖR måste du hacka på mig? Frågade jag och höjde ögonbrynen.

-För jag tycker det är roligt. Sa han och flinade.

-Sånt säger folk bara för att ha en ursäkt, en riktigt dålig ursäkt. Sa jag och kollade med hundvalpsögon på honom. Han suckade och la en arm över mig.

-Du kommer märka efter ett tag. Sa han och log. Och jag trodde seriöst att jag skulle dö där, världens sötaste leénde! Så sjukt gulligt! Men fan för det. Jag kan inte börja gilla en idiot som hatar mig. De skulle va helt obegripligt!

-eeeh okej? Svarade jag kort.

-mm. Mumlade han och det blev tyst, en lång stund, alldelles för lång stund!

-Ehm såå.. har du några intressen? Frågade han och jag nickade svagt.

-Jag älskar fotboll och sjunga. Sa jag och log stort.

-Jasså? Frågade han och jag nickade.

-själv? Frågade jag och han kollade på mig.

-Säger dig "The Fooo" något? Frågade jag och jag tänkte.

-har du någon koppling till det? Frågade jag och han nickade. Jag stannade upp och kollade noggrant på honom.

-O M G. Sa jag och slog handen för munnen.

-Jag är dum i huvet ju... mumlade jag

~~

Nästa kapitel smäller det, promise!