Never enough! (Fo&o novell)

22: Speachless

Vi gick in på starbucks och satte oss där för att prata.

-Såå... Valerie, ditt namn är sjukt fint, önska jag också hette Valerie. Sa jag och log mot henne.

-Tack så mycket, men Vendela är ju jättefint! Och ditt utseende är verkligen 2 die 4. Sa Valerie och jag skrattade.

-Men det är med Oscar... vad är det han har gjort? Alla säger att jag ska vara försiktig med honom och inte påbörja något som jag kommer ångra sen. Sa jag och bet mig hårt i läppen.

-Alltså jag vill berätta, men det är nog bättre om Oscar gör det själv... mumlade hon och jag skakade på huvudet.

-hallå, nej jag tror inte han kommer berätta...

-okej då, anledningen till att alla vill att du ska ta det lugnt med Oscar är för att han festade mycket förr, det gör han ju fortfarande men för va det alldeles för ofta, så låg han runt med massor av tjejer och sen låtsades han som att han inte visste vem dem va, det va hans spel som han körde... sen hittade han en tjej som han verkligen föll för, de va tillsammans ett långt tag och sen så gjorde Oscar tjejen på smällen och hon vägrade att göra abort, så han lämnade henne och dissade henne och undvek henne totalt. Men denhär tjejen dog innan hon ens hann få barnet annars hade Oscar varit pappa nu. Alla runt om i hela Stockholm har varit grymt rädda för honom, "Stockholms alldeles egna badboy". Sa hon och jag satt bara och gapade. Vad skulle man svara på det?

-alltså det är sjukt.... fick jag fram tillslut och Valerie.

-Så ta det chill, du måste ta hand om Oscar. Att va hans flickvän är stort ansvar, men du måste berätta allt för Felix. Verkligen allt! Sa hon och jag nickade.

-Jag tycker så synd om Omar.... mumlade jag och Valerie nickade.

-Det gick ju värsta gulliga ryktet om er två men sen bara förstördes allt i matsalen och nu ba är alla nästan mer rädda för dig än vad dem är för Hanna och det gänget...

-menar du det? Mumlade jag och kollade ner på mina fingrar.

-jag ska bevisa hur underbar Oscar är, eller ialafall har blivit! Sa jag och ställde mig upp. Valerie nickade och log.

-tack så jätte mycket, vi ses imorgon i skolan så hörs vi av senare, detta är absolut inte sista gången vi ses utanför skolan! Hejdå hjärtat. Sa jag och kramade om henne och vinkade.

Oscars POV

Jag hade kommit hem och satt på teven och tänkte. Undras om Felix eller någon annan berättat för Vendela om min bakgrund? Om dem gjort det förvånades jag över att Vendela fortfarande ville vara i närheten av mig, men jag va såklart glad över det... men skulle jag berätta själv? Nej det skulle bara blivit sjukt awkward, hon får fråga sig till det om hon vill höra mer. Jag slog i hennes nummer och signalerna gick. "Hej, Vendela här! Förlåt för att jag inte svarade när du ringde, jag är antagligen upptagen eller så vill jag bara inte svara. Prova och ring lite senare eller smsa mig vad du ville prata om, see ya" fuck. Hennes telefonsvarare. Jag bestämde mig för att smsa. //Hej bae, kommer du snart så vi kan sticka tsm till dansstudion så vi alla kan prata? Puss// skrev jag och skickade. Jag la ner mobilen i fickan och tog på mig minan slitna blå vans och min kofta. Mobilen vibrerade och jag svarade.

-hey my love. Sa jag och log för mig själv.

-Hej, jag kommer om 10, sa hon kortfattat.

-okejjj.... vi ses då, puss. Sa jag som vanligt.

-puss babe. Sa hon och fnittrade och la på. Vänta vadå humörsvägning?! Tänkte jag och skakade på huvudet. Tjejer....

Som sagt så va hon framme efter tio minuter och vi kramade om varandra.