Never enough! (Fo&o novell)

7: Dirty Little Secret

-Du kommer märka!! Sa han och jag log. Jag märkte inte föräns nu att jag glömt min jacka hos Felix.

-shit, min jacka! Sa jag och vände mig om men Oscar stoppade mig.

-Du kan inte gå tillbaks nu, han är antagligen upptagen med Alma och du kommer aldrig komma hem i den farten. Sa han och jag nickade svagt.

-så jag ska frysa påvägen hem nu och påvägen till skolan imorgon? Frågade jag och han skakade på huvudet.

-Här, ta min kofta! Sa han och tog av sig sin svarta kofta med ett rött litet d. På den. (Diamond supply)

-nej det kan jag inte. Sa jag och han nickade.

-jo ta den nu! Sa han och jag suckade.

-Tack Oscar. Sa jag och tog på mig den.

Wow, den luktade verkligen Oscar. Riktigt sådär gudomlig som han alltid luktade. När vi va framme vid mitt hus tog han min hand.

-Oscar vad gör du? Sa jag men kände själv att det kändes som att jag fick små stötar när han tog tag i min hand.

-Inget, jag vill bara säga godnatt, ordentligt! Sa han och jag nickade.

-godnatt Oscar! Sa jag och ställde mig på tå och kramade om honom.

-Godnatt Vendela. Sa han efter kramen och kysste mig.

Jag kollade konstigt på honom efter kyssen, men kände att jag rodnade. Gud nej, detta gick åt HELT FEL väg!

Jag backade ifrån honom och stirrade in i hans ögon.

-HUR KUNDE DU? Skrek jag och kollade på honom.

-Schhh, du väcker alla. Sa han och flinade läskigt.

Han gick närmre igen och jag försökte backa men jag kunde inte röra mig, jag va som förlamad.

-Oscar, hur kan du göra så mot Omar och Hanna? Din flickvän och din bästa vän? Frågade jag och han kollade på mig.

-Men herregud, de behöver ju inte veta något, jag vill bara ge dig ett riktigt god natt. Sa han och jag ryckte på axlarna.

-det räcker Oscar. Sa jag och han suckade.

-Okej, men jag finns alltid. Sa han och jag nickade svagt

GÖR ALDRIG OM DET! Sa jag allvarligt och kramade honom löst.

-Jag lovar, men berätta inget för Hanna. Sa han och jag nickade.

-Va glad för att jag har respekt för dig. Sa jag och öppnade dörren och gick in.

-God natt Oscar. Mumlade jag så tyst att jag knappt själv hörde det.

När jag kom in stod mamma framför mig helt plötsligt med armarna i kors.

-Vad? Frågade jag och rodnade.

-Vem va killen? Vems är koftan? Varför är du hemma så sent? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.

-Det är Oscars kofta, och killen va Oscar, en god vän till mig och anledningen till att jag kommer sent är för att jag va hemma hos Felix med Omar,Alma,Ogge, och Oscar. Sa jag och började gå upp för trappan till mitt rum.

-Vem är Alma då? Frågade hon och jag suckade.

-Du brukar aldrig förhöra Sebbe! Varför ska du då förhöra mig? Frågade jag

-För att du är fortfarande yngre än Sebbe. Jag förhör Elias exakt likadant eftersom han är ännu yngre än dig så du är inte den enda.

-Okej, jo Alma går i min klass och är jätte snäll. Sa jag och fick äntligen gå upp.

Jag borstade tänderna och gick sedan och la mig.

Nästa dag i skolan kändes allt skit konstigt. Omar va på mig som vanligt, Oscar hade undvikit mig lite verkade det som. Alma såg att något hänt, Jag antog att Felix oxå gjorde det och Ogge va bara sig själv och tänkte inte alls vad det såg ut som. Vi hade nyss slutat skoldagen och klockan va 4. Jag va slutkörd. Vad skulle jag säga till Alma? Jag kände mig tvungen till att berätta för henne men hon va ju så bra kompis med Hanna så nej, jag tar inte den chansen. Sen dök Felix upp i huvudet. Jag tänkte ett tag och bestämde mig för att det va ett bra alternativ.

Jag och Omar gick hand i hand medan vi alla gick igenom den spök lika skogen som vi slagit vad om att vi skulle gå igenom. Felix tog tag i min midja bakifrån och skrek "böh" så jag blev så rädd att jag klämde Omars hand. De alla skrattade.

-Lägg av!! Jag som tänkt prata om en sak med dig efter detta! Sa jag till Felix och nu va han nyfiken. Jag flinade.

-En hemlis. Sa jag.

Felix POV

Medan vi gick igenom skogen så tänkte jag på vad Vendela skulle säga. Jag va 70 procent säker på att det hänt något mellan Oscar och henne igår. Men jag ville inte fråga nu för det skulle göra situationen hemsk, Omar gick ju bredvid henne.

-VI KLARADE OSS! Ropade jag när vi kommit ur skogen och skulle börja gå skilda vägar. Jag och Vendela sa hejdå till dem andra och började gå hemåt.

-Berätta nu. Sa jag och kollade på henne. Hon tog ett djupt andetag, det innebar att det inte va något positivt....

-Ehm jo... Ja... Du... Vet.... Ig-igår? Sa hon och jag kollade på henne.

-ja? Va inte rädd jag säger inget till någon. Sa jag och jag såg hur hon slappnade av en aning.