Never enough! (Fo&o novell)

9: Complicated things

Jag kom ur mina tankar och lektionen va slut. Vid lunchen bestämde jag mig för att sitta med killarna och va ensam med dem. Jag tyckte att Alma började bli lite för mycket, typ som Hanna vi va absolut inte ovänner eller så men jag ville bara rensa tankarna.

Jag satte mig ner vid den lediga platsen vid det runda bordet. Dem kollade frågande på mig.

-har jag missat något? Frågade jag och dem skakade på huvudet.

-Nej, men varför är du inte med Alma? Frågade Ogge.

-Ville rensa tankarna och hon vill ändå bara va med Hanna verkar det som. Sa jag och suckade.

Felix kollade på mig, jag visste att han tänkte på Oscar. Omar harklade sig.

-vad är det mellan er tre? Frågade han och Ogge nickade.

-berätta. Sa han. Jag kollade på Oscar och vi båda rodnade och jag såg Felix stränga ansiktsuttryck.

-hallå? Sa dem.

-inget. Sa jag och kollade ner i tallriken och tog en tugga.

-berätta. Sa Omar och la sin hand på min rygg.

-Oscar..... mumlade jag bara.

-jag kysste henne igår. Sa han som ingenting och jag blundade och höll andan ett tag.

Vad skulle hända nu? Jag bet mig i läppen.

-Vendela? Sa Omar.

-HAN kysste mig.... sa jag bara och kände tårarna bakom ögonlocken.

Jag kollade upp på honom.

-Han kysste henne men hon sa att det va helt fel.... va allt Felix hann förklara innan Omar blev skitsur.

-DU HAR VETAT OM ALLT HELA DAGEN? Skrek han och alla blev knäpp tysta och kollade på oss.

-ehm ja, asså.. mumlade Felix och kliade sig i nacken. Omar ställde sig upp på en stol och drog till sig Hanna.

-OSCAR ENESTAD, DIN kille, KYSSTE MIN tjej. Sa han till henne och man hörde hur alla drog efter andan.

Jag sjönk ner på stolen och kände hur hela ansiktet va rött, men denna gången va jag inte ensam. Oscar va också riktigt röd om kinderna.

-Ursäkta?? Sa Hanna och kollade på Oscar. Han ställde sig upp.

-vafan sa du något till Felix för? Sa han. Jag ställde mig skitsur upp.

-för jag kan väll inte bara hålla det hemligt? Jag mådde fett dåligt och kände för att prata med honom. Sa jag och Alma gick fram till mig och gav mig en örfil.

-trodde fan att jag skulle va den första som du pratar med men nej, det är FELIX. Hur fan vågar du? Skrek hon. Jag knöt nävarna.

-men vafan det är ju Oscars fel att han kysste mig. Sa jag och kollade på Hanna.

-nej för det är ditt jäkla fel att han blevit intresserad av dig din lilla b*tch! Sa hon och gick ut ur matsalen.

Jag kollade besviket på Felix,argt på Oscar, ledset på Omar, kaxigt på Alma och så gav jag Ogge en "snälla hjälp mig" blick. Han fattade och bad alla att bry sig om sina egna problem.

Jag pallade seriöst inte med pressen längre. Tårarna brände fortfarande, tredje dagen i skolan, HELT SJUKT. Jag lät tårarna börja rinna, killarna kollade oroligt på mig. Jag sprang ut ur matsalen så snabbt jag kunde men visste inte varr jag skulle ta vägen. Jag gick ut och satte mig bakom ett träd och begravde mitt ansikte i mina händer och började gråta ut alla mina känslor. Mitt dröm-stockholm hade förändrats till mardröms-stockholm. Jag kände en hand på min axel och kollade upp, där stod Hanna. Jag kollade chockat på henne.

-kan du gå? Låt mig va. Sa jag snyftandes.