Never enough! (Fo&o novell)

16: Pinsamt

PÅMINNELSE: Sebastian: bror, Lisa: syster, Elias: lillebror, mamma & pappa (ofc)

~

Jag gick in i SO salen och såg att det bara va 1 plats kvar som va ledig. Oscar, Ogge och Felix hade redan satt sig ner så jag gick långsamt bakåt och ställde mig bredvid den lediga bänken.

-Vad väntar du på Vendela? Frågade Cassandra och jag ryckte på axlarna. Jag satte mig ner och suckade. VARFÖR skulle detta hända? Jag kollade mot Omar men vände snabbt bort huvudet igen. Oscar och Omar va väll säkert sura på varandra men det va väll lugnt mellan Omar och Felix och mellan Ogge och Omar? Eller? Åh varför kunde Felix inte bara ha satt sig här, han vet mycket väl vad som hänt. Försökte han få ihop mig och Omar igen? Sällan. Jag tog upp mitt pennskrin och letade efter ett sudd men jag hittade inget. Jag granskade Omar och suckade igen.

-Skulle jag kunna få låna ett suddgummi? Frågade jag försiktigt, han nickade.

-Visst. Mumlade han och jag kollade ner i min bänk och tog emot det. Gud vad jag hatade stela samtal, det kändes inte som jag. Jag har alltid, eller ja åtminstone de senaste 2 åren varit framåt, väldigt ärlig och inte varit rädd för att säga min mening. Men allt har förändrats här i Stockholm, och nästan allt har blivit sämre istället för bättre. Det är nu, vid sånna här lägen man behöver tjejkompisar, så man kan samla ihop dem och ha tjejkväll. Men mina riktiga kompisar finns 53 mil härifrån, och jag är typ helt pank... Jag tänkte efter ett tag, varför inte hänga med killarna till deras studio? Jag menar tjejerna i Helsingborg är galna i dem då borde väll Stockholms tjejer också va det. Faktum med att det va inte så dum idé!

När skolan va slut gick jag till Felix skåp och mötte upp honom där.

-Hej prinsessan. Sa han och jag skrattade.

-Hejsan. Svarade jag kort.

-Har det hänt något? Han öppnade skåpet och la in sina böcker och stängde det igen. Jag skakade på huvudet.

-Varför så kort då? Frågade han och jag skakade på axlarna..

-jag har en idé bara.... Sa jag och bet mig i läppen.

- TELL ME! Skrek han nästan.

-Skulle jag kunna få hänga med till er studio och snacka lite med fansen och kanske få några nya vänner? Han kollade på mig och tänkte ett tag.

-oh, ehm jo det är klart men du får va försiktig och låt dem inte köpa din vänskap och du får absolut inte köpa deras.

-hur menar du? Jag kollade konstigt på honom.

-Jag menar att du ska vara försiktig, dem kan utnyttja dig för att få träffa oss och du kan kanske börja prata lite för mycket.... Om du fattar vad jag menar. Felix kollade på mig med en menande blick.

-Jaha... är dem verkligen så falska? Frågade jag.

-Jag tror inte dem är falska på riktigt och jag tror inte dem själva inser hur taskigt det är men ja, det finns rätt många av det slaget. Sa han och jag nickade svagt.

-Jag minglar runt lite så ser vi vad som händer!

-gör du det. Svarade han och rättade till sitt hår och satte kepsen på plats igen.

-ska vi gå? La han till och jag nickade.

-vart tog Oscar vägen? Frågade jag och stannade upp.

-ja venne. Svarade Felix kortfattat.

-kan vi vänta här ett tag? bad jag honom och han nickade.

-klart att vi kan vänta på din gulle Oscar. Sa han med bebis röst och jag suckade.