Never enough! (Fo&o novell)

25: Liseberg

~ Vendelas POV ~

Jag gick in på Twitter och såg att jag fått några nya följare, jag hade faktiskt nått 8000 nu. Jag började skriva på en ny tweet och jag kunde inte låta bli. "Mina älsklingar, det finns inga bättre personer än de som redan finns i mitt liv just nu, tack för allt. Let's have some fun🎉💰" skrev jag och fick svar av några Foooers antog jag. "Sjukt avis på dig! Inte bara för att du är med killarna och har ett förhållande med Oscar, är avis på din underbara personlighet och utseende😍" skrev en tjej och jag log. "Awww va söt du e, du är säkert fin du me! Kom ihåg att ingen är perfekt😘" skrev jag.

Jag såg någonting komma upp på mina notiser, Oscar hade twittrat. "Happy birthday to you baby, i love you, more than anyone ever could explain😘😘" jag kollade på honom och gjorde puppy face.

-Varför så fin för? Frågade jag och han log.

-för du förtjänar det. Sa han och jag log.

-Hallå vi är framme snart! Sa Michis och alla jublade.

-Hur är det ens möjligt att vara så fina som ni, och båda är helt underbara personer i sig?! alltså SAVE me. Klagade Katia och kollade på oss. Vi skrattade bara och log mot henne. Michis stannade bilen och vi alla hoppade ur.

-vad hände med pannkakorna egentligen? Frågade jag.

-vi åt upp dem eftersom vi visste att ni ändå skulle ta lång tid på er så vi åt dem samtidigt som vi satt utanför dörren. Förklarade Ogge och jag nickade.

-Men alltså ursäkta, men vad gjorde ni då? Frågade Michis och alla skrattade. Och hon förstod direkt.

-Oh, some birthday gifts from your boyfriend.... It never gets too old... Sa hon och vi flinade awkward. Vi alla började gå mot Liseberg och Daff betalade inträde och åkband för oss alla.

När vi väl va inne på området va Helix det första vi alla sprang till.

-ALLTSÅ OMG JAG KOMMER DÖÖÖÖ. Tjöt Omar och jag skrattade.

-Daffsen räddar dig! Sa jag och daff skakade på huvudet.

-denna gången är jag tyvärr med på ert tåg. Sa han och jag kollade chockat på honom.

-jag slog vad med honom. Sa Felix och jag nickade förstående. Vi fick stå i kö ett tag men det flöt ändå på. Vi satte oss ner allihop och jag höll fortfarande Oscars hand.

-go crazyyy. Sa Oscar.

-get naughtyyyyy! Sa Ogge och vi kollade bak på honom med blickar som hade kunnat mörda, men han bara skrattade. Tåget, eller vad man nu skulle kalla det för började rulla och det tog inte lång tid innan den satte fart och skruvade och körde i looparna och vi satt och skrek som galningar men man hörde nog mitt och Kats skrik mest. När vi åkt klart slog hjärtat dubbelt och jag försökte andas.

-wow. Sa jag och dem andra nickade.

-ska vi åka atmosfear? Frågade Felix och jag skakade på huvudet.

-inte nersläpp, särskilt inte det nersläppet, jag dör när det gäller sånt. Sa jag och svalde.

-stanna på marken med mig! Sa Katia och la en arm runt mig och killarna sprang dit, alla utom Omar. Daff fick ersätta honom. Vi alla stog och skrattade och skakade våra huvuden.

-hur ska han överleva denna dagen? Frågade Michis

-ingen aning. Svarade Katia.

Några Foooers kom fram lite blygt och frågade om dem fick ta bild med oss alla och vi nickade.