Det var nog rent fucked up att jag inte ens berättat för Dante när jag fyller år, jag hade liksom vara inbillat mig själv att det inte ens var en big deal att jag kunde glömma att denna dagen inte ens hänt och sen imorgon är allt som vanligt igen.
Men idag som blev imorgon igår är inte som vanligt, för Dante är sur på mig och Kayla och Emma måste ju undra var i helvete jag drog igår. För efter jag såg Dantes kommentarer drog jag och ringde honom direkt och han var inte speciellt glad över min förklaring.
I huvudet tyckte jag väll att min förklaring var det mest logiska men nej såklart inte.
Min ända lösning nu är att dra hem till Dante, pallade inte ringa lika bra att lösa det framför hans fina ansikte. Så det var det jag gjorde, jag klädde på mig ett par vanliga jeans och en vanlig t-shirt eftersom det är rätt varmt ute men jag hade sett regndropparna sakta rinna ner från fönstret.
Måste erkänna att jag var vrålhungrig också så lika bra att äta någon innan, det fick bli ett glad oboy och en macka då jag pallade inte göra något annat. Kan ju säga att jag åt detta på mindre än 3 minuter.
Eftersom att jag faktiskt sett regnet så satt jag på mig min svarta jeans jacka, sen var jag påväg mot bussen då det var snabbaste vägen till Dante. Tillslut rullade bussen in och jag satt på den. Hade ganska stor stress över att snacka med honom, tänk om han inte ens var hemma? fan borde kanske tänkt igenom detta mer.
Men det var försent nu stod jag utanför Dantes hus, jag ringde på klockan och inväntade efter hans långa gestalt att synas i dörröppningen. Tillslut öppnades dörren och där stod en äldre kvinna runt 40 typ, måste vara Dantes mamma jag har ingen aning.
"Är Dante hemma?" Fick jag ur mig.
Hon log "Ja han är på sitt rum, jag är Dantes mamma förresten"
"Kul att träffas, heter Isabelle" sa jag med ett leendet tillbaka.
Jag började gå emot Dantes rum och orkade inte ens knacka bara öppnade dörren vill få detta överstökat, där låg han i sängen och seriöst sov. Jag stängde dörren till hans rum och gick fram till Dantes säng. Jag satt mig på honom och började lämna små kyssar ner från hans käkben till hans hals, vet att han var sur men var bara tvungen : D.
Dantes ögon öppnades sakta, och när han fick syn på mig kunde jag se ett leende men det snabbt byttes ut till en seriös blick.
"Belle wtf?"
"Hej" sa jag försiktigt.
"Vad gör du här?" Svarade han.
"Men asså snälla var inte sur lovar att inte göra något så korkat igen, vet att jag borde berättat men trodde bara inte det var en big deal" förklarade jag.
"Jaja det är lugnt chilla" flinade han.
Jag la mig bredvid honom med ett leende, och då la han sig över mig.
"Du är för vacker" sa han.
Vilket fick mig rodna sönder, varför är han så fin ens vill gråta.
"Du är vacker min fina Dante" sa jag försiktigt.
Han placerade en kyss på mina läppar. Det var då jag började tänka på vad vi var? vi har ju inte direkt gått ut med att vi är pojkvän och flickvän.
"Dante vad är vi?" Frågade jag tyst men vet att han hörde för hans blick spände in i mina ögon.
"Precis vad du vill att vi ska va" började han, "jag älskar dig Isabelle".
Hans ord gjorde mig så sjukt chockad, visste inte riktigt vad jag skulle svara men jag älskade ju honom.
"Jag älskar dig också Dante" .
————————————————————————
Dante alltså helt perfekt 😭.
