Tillslut hade vår härliga mat kommit, var förjävligt hungrig. Jag hade tagit ett vin faktiskt och Dante en cola vilket var förståligt han körde ju faktiskt. Men kunde nog tyda hans sug på alkohol i blicken varje gång jag tog en sipp från mitt vin.
Jag började genast hugga in på min krämiga pasta, jag levde för dessa två saker Dante Lindhe och pasta.
Min blick gled upp till Dante samtidigt som hans gled upp på min, våra ögon möttes och jag fick fram ett leende och han fick fram ett stort leende vilket fick fram hans stora gropar.
Där just i din stunden flög det bara ur mig.
"Dante Lindhe jag är nog rätt så kär i dig"
Hann inte ens tänka på vad jag sagt innan han lutade sig över bordet tog försiktigt tag i mina käkar och luta mitt huvud upp så han kund pressa sina läppar mot mina i en passionerad kyss.
"Isabelle Lilje jag är nog kär i dig också" sa han panna mot panna.
"Du ska veta att du gör mig så jävla lycklig" fortsatt han.
"Du gör mig så lycklig du med" svarade jag samtidigt som vi båda lutade bak i våra stolar.
"Asså jag vill du ska veta varför jag varit som jag varit." Började han i ett nytt samtal.
"Asså du behöver inte berätta om det är för tufft" sa jag.
"Nej nej det är okej Belle."
"Asså har gått igenom fett keffa relationer osv k mitt liv och en sårade mig djupt med en tjej som heter Olivia mest efter det jag haft väldigt svårt att ens ha en relation med någon"
Jag blev faktiskt rätt chockad för jag trodde inte att fanns en anledning varför han var som fan va trodde bara att visa människor bara var så.
Jag nickade för att han skulle förstå att han kunde fortsätta.
"Sen min barndom har inte direkt varit den lättaste, min pappa gick bort för några år sedan och min morsa har väll aldrig riktigt funnits där tyvärr nog."
"Asså verkligen tack Dante för du litar nog på mig för att berätta detta, uppskattar det något otroligt."
Han log lite lätt, måste vara väldigt tufft för honom att berätta allt detta.
"Bella?" avbryt en bekant röst, jag tittade åt sidan och såg Adam det var fan ett tag sen.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Adam spelas av Harvey Newton-Haydon ;)
Jag reste mig upp och mötte Adam i en varm kram.
"Tja" skrattade han lite.
"Hej Adam det var inte igår." Fnissade jag.
"Nej det var nog några veckor sen asså."
Jag drog med Adam till bordet så han fick hälsa på Dante.
När jag mötte Dantes blick såg han ju dock inte sådär super glad ut. Hans blick var fäst på mig och hans käkar var spända.
"Adam det här är Dante." log jag mot dom båda.
Adam nickade bara emot Dante och Dante stirrade bara med sina spända käkar.
"Aa kul och träffa dig igen Bella men måste tyvärr dra jag ringer dig så får vi ta och träffas." flinade han.
Varför flinade han? hade han märkt hur Dante reagerade och tyckte det var kul eller?
"Aa gör så, hejdå Adam." sa jag och gav honom ett snabbt leende.
Jag satt mig ner mitt emot Dante igen.
"Vem var det där?" Sa han med irriterad ton i rösten.
"Min kompis sen ett tag tillbaka."
Han nickade snabbt.
Vi båda åt upp och Dante betalde all mat sedan begav vi oss ut och mötte den svala sommar luften.
"Du tack för du betalade" avbröt jag tystnade och drog in han i en varm kram.
"Inga problem." Sa han med äntligen ett leende.
Vi båda satt oss i bilen och Dante var påväg att skjutsa hem mig. Vi satt där i bilen och bara njöt av varandras sällskap medans jag nynnade till någon låt.
Helt plötsligt var vi framme och Dante parkerade på parkeringen utanför min lägenhet och vi steg ur för att säga godnatt.
Vi stod nu mitt emot varandra kära som vi var.
"Tack för allt Dante, jag menar det."
"Varsågod Isabelle." Flinade han.
"Jag älskar dig." Fick jag fram med ett leende.
"Älskar dig med asså." Svarade han snabbt och då orkade jag inte längre.
"Fuck it" sa jag innan jag pressade mina läppar emot Dantes och ryckte in honom och någonstans på vägen hade han låst sin bil vilka reflexer.
Dante fördjupade kyssen och jag drog ifrån för att leda honom upp för alla trappor jag tog honom i handen och vi nästan sprang upp för trapporna till vi tillslut kom fram till min dörr.
Jag satt in nyckeln och vred om och så fort dörren öppnades putade Dante in mig stängde dörren och mötte mina läppar igen.
———————————————————————— Varför är kärlek så klyschigt? 🙁 hoppas denna delen uppskattades iallafall <33
