Den natten var svår att sova sig igenom, allt som fanns i min förvirrande hjärna var hur Dante skulle utforska min kropp hur hans skulle röra mig som aldrig förr.
Jag vet inte om jag var lättad att han gick eller desperat besviken? kunde inte urskilja mina känslor just nu. Jag borde vara arg på honom men ändå känner jag pirr i magen så fort jag tänker på honom.
Jag låg fortfarande kvar i ett av Axels gästrum, hade väll tänkt att dra hem men ändrade mig snabbt då det var väldigt sent. Bakis och förvirrad var vad jag var just nu.
Jag satt mig upp i sängen och var bara tvungen att ge ifrån mig en liten gäsp, man var inte sådär super pigg direkt.
Jag hade fått sova bara underkläder då min klänning var alldeles för obekväm för att spendera en natt i. Så jag trippade upp försiktigt vad vad klockan ens? Hade noll koll min mobil var sten död. Jag drog på mig min klänning lite smidigt och öppnade dörren diskret. Jag var inte direkt påväg att dra här ifrån helt ensam skulle bara kolla om det fanns något liv vaken.
Jag hörde svaga ljud ifrån köket vilket fick mig resultera att någon var vaken.
Själv så smög jag ner för trappan för att inte väcka någon, allt för att få låta alla sova i lugn och ro. När jag kom in i köket möttes jag av den bekanta ryggen men lite tatueringar här och där. När han hörde mig komma bakom honom vände han sig om för att kolla vem som vaknat till liv. Minnena från igår lämnade inte mitt huvud och fick nästan rysningar av att tänka på vad han sa.
Han mötta mitt tankfulla ansikte och det ända han gjorde var att ge mig ett snett flin, han tänkte väll också på hur han fått mig helt stum.
"Godmorgon sötis" sa han helt oskyldigt.
"Du, bara tyst" var det jag fick ur mig.
"Vadå?"
Sa han med en påklistrad chockad min, men jag kunde se flinet bakom allt.
"Ska du låstas som ingenting nu också?"
"Oh juste nu börjar jag komma ihåg" sa han samtidigt som han började gå emot mig i en långsam fart.
Tillslut stod han framför mig.
"Jag kom ihåg hur jag rörde mina händer kring dina lena lår, och hur du rös så fort min hud nuddade din"
När skulle han sluta göra mig galen.
"Du slog fucking ner min vän Dante, och det ända han gjorde var att prata med mig" nu började ilskan i mig växa han skulle inte få slingra sig ur det här.
Jag såg hur Dantes flin försvann helt och det bytes ut mot en kall blick samtidigt som han tf ett steg ifrån mig.
"Står du och försvarar honom också? Han var ju på fan på mig också" sa han drygt.
"Ja men du började det hela" sa jag surt.
"Okej sorry då Belle, men vad som är mitt är mitt" sa han med hans mörka stämma nästan så han röt till när han sa det.
"Fuck off Dante" sa jag blankt.
"Du kom hit" sa han samtidigt som han tog tag i min handled drog mig närmare honom och placerade en slarvig kyss på mina läppar.
"Jag älskar dig, är en idiot för dig" sa han tyst men jag hörde honom.
"Jag älskar dig så mycket" mumlade jag tillbaka men han hörde mig jag vet det.
Steg hördes komma närmare köket och röster avbröt våra stund.
"Här står ni och har ett moment" avbröt Ludwigs morgonröst samtidigt som Noel garvade till bakom honom.
———————————————————————-
Svårt att va arg på Danti, <3
