Det Dante hade sagt hade chockerat mig något rejält, men samtidigt fått mitt hjärta att känna ännu mer för denna killen.
Jag har inte träffat honom på över en vecka senast var när vi träffades snabbt på espresso house varför vi inte träffats? det har bara inte blivit så jag har varit upptagen typ velat vara ifred. För idag är det 2 år sen min familj dog i en bilolycka.
Kommer ihåg att min mamma pappa och lillebror skulle åka till mormor och jag hade inte orkat följa med. Det var mitt i sommaren och på vägen hade en bil kraschat in i min familjs bil och kraschen var så stor att ingen i dom två bilarna överlevt. Värsta dagen i hela mitt liv. Hur jag saknar hur irriterande min lillebror var han var fan bara 10 år, saknar mina föräldrar så otroligt mycket också saknar helt ärligt allt med min familj.
Pratar inte om detta med någon det är alldeles för jobbigt även fast det är 2 år sedan, det känns seriöst som det var igår det hände konstant. Skulle inte ens säga att jag gått vidare vet inte om jag kan.
Klarar nästan inte av att besöka deras gravar heller men idag skulle jag första gången på ett tag, jag sket i hur jag såg ut så slängde bara på en hoodie och mjukisar och en jacka. Jag skulle ta tunnelbanan idag så började gå emot den. När jag satt mig ner på tåget tog jag fram mina hörlurar och började trassla upp dom. Tillslut klev jag av på stationen jag skulle av och började gå emot kyrkogården.
Tillslut stod jag framför deras grav, jag hade sen innan köpt blommor så det första jag gjorde var att ta bort smuts ifrån gravstenen och sedan la jag blombuketten försiktigt.
"Det är jobbigt utan er men jag försöker."
Viskade jag lite tyst, jag lät en tår rinna mer för min kind.
Efter jag pratat ut med dom började jag bege mig här ifrån, jag hann inte långt innan jag kraschade in i någons bröst. Jag kollade upp med mina tårfyllda ögon och såg Dante.
"Belle? Vad gör du här?" Sa han.
"Ehm hälsade på min familj kan man väll säga" sa jag lågt.
Han kollade in i mina ögon och sen bara kramade om mig, precis vad jag behövde. Jag la mitt ansikte i hans nacke och kramade åt honom hårt.
"Vad gör du själv här?" Frågade jag.
"Min pappa, la blommor på hans grav" Svarade han lätt.
Jag förstod att han inte ville gå in på detalj precis som jag inte ville. Vi bestämde att Dante skulle följa med hem till mig sen.
————————————————————————
Rätt segt kapitel men aja ville bara uppdatera. <3
