Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kaptiel 22

Emmas perspektiv

Han trycker en bomullstuss mot mitt sår som jag fått efter pistolskottet på min hand. Smärtan som bildas är något av det ondaste jag någonsin känt. Jag skriker högt ut i smärtan och pressar in mina långa naglar, som jag inte orkar klippa, i Nash's arm. Jag kniper hårt ihop mina ögon medan han sakta börjar dutta på såret. Efter en stund tar han bort den nu blodiga bomullstussen och sätter istället på ett stort plåster innan han lindar in min hand i ett bandage. När han är klar kollar han på mig med ett leende.
"Nu är du klar Emma, men till nästa gång så kan du väll iallafall klippa dina naglar istället för att spätta mig med dom"
Säger han med ett skratt. Generat kollar jag bort och nickar. Han hjälper mig ner från sängen och tillsammans går vi ut från rummet. Han leder mig nerför trappan och in i köket där runt åtta personer sitter. Nash visar med sin hand att jag kan sätta mig på en ledig stol mellan två killar som ser rätt snygga ut. Den som sitter på min högra sida har svart hår och är väldigt muskulös medan han som sitter på min vänstra sida har blondt hår och är som alla andra muskulös.
"Hör upp alla! Det här är Emma Smith, "The black bones" fånge som jag pratat om. Hon kommer få bli ett med vårt gäng så ni får ta väl hand om henne"
Säger Nash som verkar vara ledaren, eller han verkar ha en väldigt stor roll i gänget iallafall.
Allas blickar är vända mot mig vilket gör så jag obekvämt börjar hålla på med mina fingrar. En stel tystnad läggs över alla här inne men avbryts av att en tjej i min ålder kommer inrusandes i rummet.
"Hörde jag rätt eller ska en tjej få bo här?!"
Utbrister hon glatt medan hennes blick söker efter något eller snarare någon. Hon stannar med blicken på mig och skriker till högt innan hon springer fram till mig.
"Hej, jag heter Melanie och du måste vara Emma som Nash pratat om!"
Jag nickar och hon kramar genast om mig.
"Så jävla skönt att en tjej ska flytta in hit, klarar inte en dag till med dom här pantskallarna"
Viskar hon till mig men eftersom att det är så tyst så tror jag att dom alla hörde då deras blickar har ändrats från vänliga och normala till kalla och irriterade.
"Hej på dig med Melanie men jag vill bara tipsa dig om att killarna inte verkar så glada"
Hon släpper mig genast och vänder sig mot dom andra. Hon skrattar lite stelt.
"Jag skojade ju bara, asså jag älskar ju er men asså Ehm.. asså.. jag tror jag drar nu, trevligt att träffas Emma! Jag hoppas att du kommer på min begravning"
Det sista viskar hon, dock ganska högt så jag vet inte om jag riktigt ska kalla det för att hon viskade. Med snabba steg är hon iallafall ute från köket eller hon hinner inte så långt förens en okänd kille ställer sig framför henne. Han kollar på henne med en kall blick. En annan kille ställer sig upp från bordet och ställer sig bakom Melanie. Han tar tag runt hennes midja och lyfter upp henne i sin famn.
"Begravning för dig är nog det sista jag önskar"
Säger killen och Melanie får en rödare nyans på hennes kinder. Killen kysser henne mjukt på munnen vilket får ett stygn av avundsjuka att stiga i mig. Jag har alltid velat vara den som blir älskad av någon annan än sin familj, av en kille som skulle göra allt för en. Med andra ord så har jag alltid velat ha en pojkvän som älskar mig för den jag är och kan göra gulliga saker med.

~Senare~
Klockan är runt elva på kvällen och jag ligger i min säng. Många tankar flyger runt i mitt huvud. Är det som Nash berättade verkligen sant? Var "The red birds" den goda sidan eller är det bara ett spel? Är det verkligen Charles som hjälp dom att få bort mig från "The black bones"? Kommer jag verkligen att trivas här och ska jag gå med i Nash och Charles gäng? Ska jag verkligen byta identitet, skita i min familj och starta om på nytt? Bli kriminell, döda människor och känna pengar. Jobba som lockbete och bryta kontakten med alla mina vänner som säkert är jätte oroliga? Är det verkligen en risk jag vill ta? Att förlora allt jag haft i flera år för att istället jobba för ett kriminellt gäng? Frågan är liten men svaret så stort. Beslutsångesten väller över mig och vad jag än gör kommer jag att ångra mig. Jag vill inte lämna min familj och vänner men samtidigt vill jag vara med Melanie och gänget, Nash och Charles. Jag vill börja om på nytt nu när jag ändå varit borta i flera månader från min familj, min syster är ändå död och mina föräldrar, ja dom vet jag inte riktigt om jag vill träffa mer. Dom har tydligen skiljt sig och pappa har redan hittat någon ny. Mamma har blivit alkoholist och inga kusiner har jag heller, jag har inte så bra kontakt med min släkt helt enkelt. Svaret är nog ganska enkel om jag tänker efter men är det det rätta att göra?
———————————————————————————
FREDAG IDAG!! YAAAAYYY!!🙈❤️

Rösta & Kommentera✨