Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kapitel 3

Emma

Jag flackar med min blick mellan alla killarna i rummet. Han med ljusbrunt hår och gröna ögon börjar prata.

"Mitt namn är Charles, den här idioten (han med svart hår med blå gråa ögon) heter Max. Han där (den andra med ljusbrunt hår fast med bruna ögon) han heter Kevin. Bossen heter Martinus och hans tvillingbror aka högra hand lyder åt namnet Marcus"

Förklarar Charles och ler mot mig. Jag nickar.

"Och vad gör jag här?"

Frågar jag och vänder mig mot bossen aka Martinus.

"Du är ju kind'a modig, ganska stark och ganska självsäker så du passar perfekt som vårt lockbete.. sen så skulle vi behöva en tjej i huset"

Svarar Martinus och jag nickar svagt.
Kevin börjar skratta.

"Jag tror faktiskt att vi skulle klara oss fint utan en liten tös här faktiskt"

Martinus kollar på honom med en -är-du-seriös- blick och skrattar smått.

"Nja, jag tror inte det va?"

Kevin fnyser innan han skrattar tyst.

"Eftersom att ni inte fråga så får jag säga det själv.. jag heter-.."

"Du heter Emma vi vet"

Avbryter Charles mig. Vad creepy att dom vet mitt namn ändå. Jaja, orkar tänka mer på det.

-

Jag sitter i ett rum som Charles och Max visade mig till. De sa att det var mitt nya rum. Det var ganska fint. En rätt så stor säng, stort badrum men en mindre garderob. Klagar gör jag absolut inte.

Mamma måste dock vara jätte orolig! Min lillasyster också för den delen, vi står nämligen varandra väldigt nära.

Dörren till mitt rum öppnas och Marcus eller Martinus kommer in. Jag kollar förvirrat på honom.

"Tja bruden, jag är Marcus. Martinus har en prick på överläppen så du kan se skillnad på oss. Det är iallafall mat nu"

Jag nickar och följer med honom ut från rummet och nerför trapporna. Vi kommer fram till köket där alla killar sitter och hugger in på maten som serverats. Det är köttgryta med ris av något slag. Jag sätter mig ner på den enda lediga platsen vilket är på kanten bredvid Martinus. Jag tar lite ris och en köttbit eller två med lite sås och morötter som fanns i grytan men inte mer. Jag har ju som sagt ätstörningar. Killarna pratar för fullt om något uppdrag de nyss utfört. Deras maffia gäng kallas tydligen för "The black bone" som Charles berättat för mig när de visade mig mitt rum.

Jag tar min gaffel och börjar smått peta med den i maten. Medan killarna redan är inne på deras andra eller till och med tredje portion har jag inte ens tagit en tugga. Jag suckar tyst. En hand läggs på mitt lår vilket får mig att rycka till. Jag vänder mig mot Martinus som flinar mot mig. Han lutar sig närmare mig med ansiktet.

"Jag vet om dina ätstörningar gumman, du bör nog äta lite iallafall, vill du ha något annat?"

Viskar Martinus med sin smått hesa röst i mitt öra vilket får nackhåren att resa sig. Jag nickar sakta.

"Vill du ha.. choklad?"

Frågar han och jag nickar hastigt. Jag älskar choklad och skulle kunna leva på det i hela mitt liv! Martinus drar ut sin stol samtidigt som han ställer sig upp. Han går mot ett av skåpen i köket och öppnar det. Där inne ligger det massvis med snacks. När han kommer tillbaka till mig tar han min tallrik och slänger chokladen på mig. Till min besvikelse är den redan halvt uppäten. Martinus tar min tallrik och slänger maten i soptunnan innan han lägger ner själva tallriken och besticken i diskkon.

"Eyy! Det där är ju min choklad!"

Utbrister Max och kollar på chokladen jag tagit bort pappret på. Man kan tydligt se bitmärken på chokladen men orka bry sig, det är choklad liksom!

"Inte nu längre"

Säger jag och tar en stor tugga innan jag flinar mot Max som suckar.

"Varför min choklad och inte Marcus?!"

Frågar Max Martinus surt.

"För att din låg så fint längst fram i hyllan"

Svarar Martinus och flinar han med.

"Men vafan då"

Jag skrattar lätt vilket alla andra också gör.

"Men vänta lite.. varför får hon äta choklad till middag för? Gillar du inte min mat?!"

Utbrister Charles strax därefter. Jag stelnar till lite men slappnar av när Martinus svarar åt mig.

"Det angår inte er tyvärr.. men vem fucking bryr sig?! Vi har ett uppdrag imorgon, jag och Marcus har gjort en plan på hur vi ska göra. Du Emma, du är vårt lockbete"
———————————————————————————
Rösta & Kommentera✨