Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kapitel 8

Emma

Just nu står jag i killarnas bil och byter om. Vi tog med några extra kläder ifall jag inte ville åka i klänningen på vägen hem för det var väldigt obehagligt att ha på den då killarna stirrade.. men iallafall! Jag tänkte rymma nu.. jag ska leta efter Rebekka och M&Ms lillasyster men jag vill inte blanda in dom i det här direkt. Varför vet jag inte men jag vill göra det här själv utan några irriterande killar som håller koll på allt jag gör, det är ju smidigare att vara själv också.

Mina extra kläder är på. Det är ett par militär färgade pösiga byxor och ett svart linne. En BH under har jag såklart också på mig nu vilket känns väldigt skönt. Försiktigt öppnar jag dörren som är närmast skogen. Jag tror nämligen att killarna står vid den andra dörren på andra sidan. När dörren är ganska öppen får jag syn på Max.

"Ååå hej Emma!"

Säger han glatt och ler mot mig.

"Hej på dig med Max"

Säger jag och ler tillbaka.

"Du, jag glömde min plånbok inne på klubben, skulle du kunna hämta den åt mig?"

Frågar jag så snällt jag kan. Han ler och nickar.

"Självklart kan jag det"

Säger han innan han små joggar mot klubben.

Yes! Han gick på det. Men vänta..
Max stannar halvvägs till klubben vilket är på andra sidan bilen.

"Men du hade väll inte med dig en plånbok?"

Jag stelnar till och ler nervöst innan jag vänder mig om och börjar springa så snabbt jag kan in genom skogen.

"Eyy Emma! Kom tillbaka!"

Hör jag Max skrika efter mig. Pratet de andra killarna haft innan tystnar och strax därefter hör jag snabba steg som närmar sig mig. Fan! Jag fortsätter springa så fort jag bara kan, snabb är jag men jag vet inte om jag är snabbare än dom!

Jag fortsätter springa så fort jag bara kan. Plötsligt hör jag skrik, jag hör det ganska svagt men det finns där. De låter som tjejskrik, ett ljust öronbedövande skrik.. jag kollar runt om mig och ser mossa, bara en massa mossa. Rebekka och Emma!
Jag stannar och kollar mig runt. Jag hör fortfarande snabba steg från killarna men de är inte så nära.

"REBEKKA!!"

Skriker jag så högt jag kan. Det måste vara hon. Paul sa ju, i "skogen med en massa mossa ska du finna en grotta" och här är det nästan det ända jag ser mossa. Det är ganska mörkt ute men eftersom att det snart är sommar är det iallafall lite ljus vilket är bra. Men en grotta kan jag inte se.

"REBEKKA"

Skriker jag ännu en gång i hopp om att få något svar. Jag fortsätter springa framåt då killarnas steg blir högre.

"EM!!"

Hör jag en ljus röst skrika. Rebekka brukar alltid kalla mig för Em istället för Emma så det måste ju vara hon.

"HJÄLP EM"

Skriket från, troligen, min kära lillasyster blir högre ju fortare jag springer rakt fram. Ett högt och plågsamt skrik får mig att stanna.

"R..REBEKKA!"

Skriker jag så högt jag kan medan mina ögon blir blanka av tårar. Någon tar ett hårt tag om min handled. Jag vänder mig om och där står Marcus. Snart kommer resten av gänget fram till oss.

"EM JAG ÄLSKAR DIG"

Är det sista jag hör innan ännu ett plågsamt och högt ljust skrik hörs.

"N..nej..NEJ!"

Jag försöker rycka mig loss från Marcus grepp men då kommer Martinus fram och tar tag i min andra arm.

"REBEKKA!"

Skriker jag högt medan tårar lämnar mina ögon.

"REBEKKA SVARA MIG!"

Skriker jag högt men får inget svar. Charles kommer fram och lägger sina händer på mina ben då jag fortsätter att försöka ta mig loss genom att sprattla med mina armar och ben.

"Emma, Emma kolla på mig!"

Säger han lugnt men bestämt. Jag struntar i honom och fortsätter att försöka ta mig loss.

"Emma lugna ner dig!"

Charles mörka och bestämda röst får mig att kolla in i hans ögon. Mina tårar blir allt fler och jag slutar sprattla då det inte är någon ide.
Jag kollar tomt ner i marken. Alla ljud runtomkring mig blir till mummel och jag börjar se suddigt. Jag känner någon som lyfter upp mitt huvud och mina ögon möter någon som jag tror är Charles. Allt är så suddigt men jag är 99% säker på att det är Charles. Hans läppar rör sig men jag kan inte höra vad han säger, det ändå jag hör är mummel. Min syn börjar komma tillbaka. Personen framför mig som jag nu ser är Charles, precis som jag trott, kollar oroligt på mig. Min hörsel börjar nu också komma tillbaka.

"Emma, hör du mig?"

Frågar han gång på gång. Jag nickar och han ler svagt.

"Bra, hur många fingrar håller jag upp?"

"Två"

"Okej, bra, hur mår du?"

Jag svarar honom inte.

"Jag tror vi borde åka hem nu"

Säger Charles till killarna som troligen står bakom mig. Charles går ifrån mig och istället sätter sig Martinus på huk framför mig. Jag kollar tomt på ett träd bakom honom.
Han tar ett starkt tag om min midja och bär upp mig i en så kallad brudställning. Jag kurar ihop mig lite och sluter mina ögon. Allt jag kan tänka på är Rebekka, min fina syster.

När vi kommer fram till bilen sätter sig Marcus på platsen han satt på när vi åkte hit. Kevin sätter sig i framsätet för att köra istället för Charles. Max sätter sig på sin plats mittemot Marcus. Martinus lägger ner mig så jag har mina ben i Marcus knän. Han sätter sig på platsen mittemot där Charles satt sig och lägger mitt huvud i hans knä. Martinus hand stryker mitt hår medan min blick vilar rakt fram på Charles.

"Emma, Imorgon vill vi att du berättar vad som hänt, okej?"

Jag nickar svagt åt Charles som yttrat meningen. Han ler mot mig men jag besvarar det inte. Rebekka är det ända som finns i mina tankar. Hoppas hon lever för annars tar jag livet av mig, det var det jag alltid sa till henne när hon skulle sova.

"Om du dör, tar jag livet av mig"

———————————————————————————
Rösta & Kommentera✨