Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kapitel 33

~4 månader & 2 veckor senare~
Jag har bestämt mig, idag ska jag prata med Liam och fråga vad i helvete som försiggår. Han är ute sent, kommer hem full, är kall mot alla, om man skojar med honom blir han rasande och när man frågar honom om något hänt ignorerar han en och låser in sig på sitt rum. Han äter nästan aldrig med oss alla tillsammans men när han väl gör det äter han inget utan sitter bara där med sina käkar hårt spända och blicken fäst framför sig ut i tomma intet.

Men idag, eller ja nu så ska jag få ut något från honom, den här gången ska det gå.
Btw så är jag i vecka 37, förra veckan utvecklades bebisen klart och kan nu födas när som helst, Melanie är i vecka 39 och hon är väldigt trött på att vara gravid men imorgon går hon in i vecka 40 vilket är helt sjukt. Iallafall, jag är också ganska trött på att vara gravid, till viss del men jag kommer sakna min lilla gravida mage när bebben föds.

Klockan är 23.41 och jag sitter nere i soffan i väntan på att Liam ska komma hem. Han har varit borta hela kvällen och har inte sagt till någon vart han skulle, som vanligt alltså.
Alla i huset sover vilket är lite ovanligt men det ger mig ett plus, då kan jag prata med honom ifred.

Plötsligt hörs ett klick och ytterdörren öppnas sakta. Liam går försiktigt in i hallen och stänger sakta dörren efter sig. Han tar av sig skorna och ska precis gå mot köket när jag tänder en bordslampa som av någon anledning står i hallen. Liam stelnar till och vänder sig sakta mot mig.
"Oh, hey Emma, what are you doing up this late?"
Säger han och rynkar på ögonbrynen.
"Well, I can just ask you the same"
Svarar jag och ett snett leende placeras på mina läppar.
Liam suckar.
"It's time"
Mumlar han för sig själv men jag hör det klart och tydligt och jag kan ju bara tacka nattens tystnad för det.
"What?"
Frågar jag och Liam får ett ledsamt uttryck på sitt ansikte.
"Let's take.. a ride"
Säger han och sätter på sig sina skor igen.
Jag rynkar på ögonbrynen och lägger armarna i kors.
"Why?"
Frågar jag osäkert.
"Do you want to know what's happening or not?"
Säger han med irritation i rösten.
Utan att säga något sätter jag på mig mina skor, så gott det går eftersom att min stora mage är i vägen.
När jag äntligen lyckats få på mig mina skor öppnar Liam ytterdörren och tar sina bilnycklar från nyckelskåpet.
"Take a jacket, it's cold outside"
Säger han med en hård röst och går ut från huset, igen. Jag gör som han säger och trär på mig min jacka för att sedan följa efter Liam. Jag stänger ytterdörren efter mig och sätter mig sedan i passagerarsätet där fram på Liams gula Lamborghini.

"Where are we going?"
Frågar jag när Liam startar bilen och jag har satt på mig mitt bälte.
"You'll see"
Svarar han nonchalant och kör ut på gatan. När vi kommer ut på motorvägen ligger en stel tystnad över oss och jag tänker inte bryta den i första hand.
"So.."
Börjar Liam och drar ut på o:et.
"Emma, I love you, you know that right?"
Fortsätter han sedan vilket får en rynka att placeras på min panna.
"As a friend, i love you as my friend"
Säger Liam snabbt när han förstår hur fel det lät. Jag nickar.
"Yeah.. i love you to Liam"
Säger jag osäkert. Liam suckar och skakar på huvudet.
"No, no you shouldn't Emma! That's the thing, I.. I gonna do something bad, very bad and I'm so sorry for that but I have no choice! Okay?! You gonna hate me after this and I understand that. I'm so sorry Emma"
Förvånat kollar jag på killen som kör bilen. Han har ett hårt grepp runt ratten när han svänger in på en skogsväg.
Jag öppnar munnen för att säga något men stänger den när jag synar tre personer som står framför bilen. Liam bromsar in och lutar pannan mot ratten.
"Charles gonna hate me for this, crap"
Muttrar han för sig själv och stänger av motorn på bilen. Han vänder sig mot mig med ett ledsamt ansiktsuttryck.
"I'm so sorry for this Emma, I hope he's not gonna hurt the baby.. or you"
Är det sista han säger innan han öppnar bildörren och går ut. Med en smäll stänger han den och går sedan runt för att öppna dörren för mig.
"Liam?"
Säger jag med en rädd röst, vart ska vi? När jag kollar tillbaks mot människorna som står framför oss stelnar jag till. En av personerna har gått närmre oss och jag kan nu urskilja personens ansiktsdrag från månens ljus.
"No no! Liam what the hell?!"
Utbrister jag av rädsla medan jag spärrar upp mina ögon. Han suckar och drar ut mig från bilen, jag försöker göra motstånd men han är mycket starkare än mig, fan.

"You finally came"
Säger rösten som jag hatar allra mest.
"Where is she?!"
Ryter Liam mot Martinus. Förvirrat kollar jag på Liam, vem?
Martinus ger ett "klartecken" till Marcus som står en bit bakom honom och snart ser jag en tjej, några år äldre än mig som blir fram puttad utav Marcus.
"Diana"
Viskar Liam och kollar på tjejen.
"Omygood Liam!"
Utbrister tjejen när hon får syn på honom.
"You know the deal Liam, if you give me Emma, I will give you your sister back"
Flinar Martinus. Liams syster, det förklarar deras likhet, blåa ögon, blondt hår, skarpa käkben och breda axlar.
"Yeah Yeah, i know"
Skrockar Liam och puttar fram mig mot Martinus.
"Liam no, she's pregnant, I'll be fine"
Skriker tjejen vars namn verkar vara Diana.
"I'm so sorry Emma, take care of the baby"
Är det sista Liam säger innan jag sätts i en bil.
Diana släpps och slänger sig i sin brors armar. Han håller om henne hårt och jag tror faktiskt att jag kan se några tårar som lämnar Liams ögon.

Men det är det sista jag ser innan bilen jag sitter i börjar rulla och det är då jag märker Marcus, Martinus och en muskulös kille som sitter i bilen.
"Det var inte igår det Emma och ser man på, en bebis bär du på också, så gulligt"
Flinar Martinus och kollar på mig genom backspegeln med en avskyvärd blick.
————
****
————
Rösta & Kommentera😚