Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kapitel 31

"We love you all!"
Avslutar Melanie och det blir knäpptyst i rummet. Men det varar inte länge förens alla brister ut i ett jubel.
"We love you to!"
Skriker Josh för att överrösta allt jubel. Han är alltid lika söt.
Något som dock fångar min uppmärksamhet är Liams hårda blick, den går inte att missa. Men hans ansiktsdrag ändras snabbt och ett leende placeras på hans ansikte, ändå når det inte mina ögon, det är något han döljer och jag har en känsla av att mitt och Melanies lilla tal påverkade det hela.

"Men vafan är det här?!"
Utbrister Nash plötsligt vilket får mig att avbrytas från mina tankar. Jag kollar mot Nash som slängt sig över diskon för att skölja sin mun.
När han sätter sig ner igen tar han bort sin hamburgares bröd som är på toppen och spärrar genast upp ögonen av synen.
"Hur fan kan det vara så många gurkor på en hamburgare?! Det brukar aldrig vara någon jävla gurka i den här hamburgaren!"
Utbrister han och börjar genast skanna igenom alla.
"Vem gjorde det?"
Alla pekar mot Liam som inte verkar fatta något, men det är klart, han kan ju typ ingen svenska alls.
"Was it you'r Idea?!"
Frågar Nash surt vilket får Liam att rynka på ögonbrynen.
"Huh?"
Blir hans svar och höjer ena ögonbrynet.
Nash suckar och vänder då sin hamburgare mot Liam. När Liam upptäcker vad vi pratar om brister han ut i skratt.
"That was all my Idea! Fun huh?"
Skrattar han fram medan Nash's ögon mörknar en aning.
"I eated one and nearly died!"
Ryter Nash och ställer sig upp.
"You should run Liam, i know that look"
Utbrister Josh med en seriös ton. Liam slutar tvärt att skratta och börjar genast se osäker ut. Undrar vad Josh gjort som fått Nash arg..

"Please, don't kill me"
Piper Liam fram och ställer sig sakta upp, men det är försent för Nash har redan börjat springa mot honom. Ett ljust skrik lämnar Liams läppar när han börjar springa ut från köket.
"You sound like a little girl Liam"
Ropar Dylan efter dom vilket får oss andra att skratta.

När vi ätit upp och jag och Melanie tagit undan allt, som vanligt så lägger jag mig utmattat ner på soffan. Nash fick tag på Liam och de började brottas tills Liam gav upp och bad om förlåtelse. Nash tvingade Liam att äta upp alla gurkor också.. jag kan säga att Liam nästan spydde, hur mycket gurka la dom på egentligen?

Plötsligt ställer sig Charles över mig och kollar flinandes ner på mig.
"Vi skulle prata"
Säger han vilket får mig att sucka, då ska sanningen fram då. Jag ställer mig upp på det kalla golvet och rör mig med långsamma steg mot mitt rum.
"Långsamma jävel"
Suckar Charles bakom mig och innan jag hunnit reagera har han slängt mig över hans axel likt en potatissäck som om jag inte vägde någonting.
"Men släpp ner mig!"
Skriker jag och börjar slå på hans rygg vilket inte verkar påverka honom ett dugg, jag kan verkligen se framför mig hur han flinar den jäveln.

När Charles äntligen lägger ner mig på min mjuka säng suckar jag nöjt.
"Tack för skjutsen"
Säger jag sömnigt och blundar.
Charles drar plötsligt i mina ben så jag flyger mot honom i rasande fart medan ett ljust skrik lämnar mina läppar, han stoppar mig dock innan jag faller ner på golvet. Chockat öppnar jag mina ögon.
"Vad var det bra för?"
Mumlar jag irriterat fram och suckar. Charles skrockar till svar och kollar med en seriös blick på mig.
"Nu berättar du vad du håller på med, varför har du varit så.. eller jag vne, berätta bara vad som försiggår".
Säger han med en bestämd ton på rösten.
"Jag vne, jag bara, jag"
Börjar jag men avbryter mig själv. Jag sätter mig upp och kollar in i Charles smaragdgröna ögon. Jag lägger min ena hand på hans kind och smeker honom med min tumme där innan jag drar med mina fingrar längst hans kind, panna, näsa, läppar och hals.
"Jag.. jag älskar dig"
~~~~~~~~~
**
~~~~~~~~~
Ojojoj, rakt på sak alltså, ingen idé att ljuga.
-
Rösta & Kommentera😘