Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kapitel 38

Fortfarande Liams perspektiv
Melanie och lilla Hunter sitter och gosar i soffan medan jag tar undan allt som använts under förlossningen. Dom är verkligen söta tillsammans och jag tror nog att han växer sig till en stor och bra kille. I mina ögon kommer han alltid vara en bebis och jag längtar tills att få se hur han är när han blir äldre. Jag hoppas verkligen att jag får hjälpa honom genom livet och se honom utvecklas.

Ett högt brak får mig att skrämt tappa några handdukar på golvet och genast skyndar jag mig ut till Melanie och Hunter. Melanie kollar med stora ögon på mig medan Hunter nu börjat gråta.
"Släpp mig idiot!"
Hör jag en röst som jag väl känner igen, Emmas. Men vad hon säger vet jag inte, jag kan ju inte svenska.
"Håll käften"
Ryter en annan röst, Martinus. Fuck.
Jag skyndar mig fram till Melanie och Hunter.
"We need to hide"
Viskar jag till henne och genast nickar hon.
Hon ger mig Hunter för att kunna ställa sig upp, vilket hon gör.
*Pang*
Ett skott. Allt går så snabbt, för snabbt.
*Pang*
*Pang*
*Pang*
Tre snabba skott. Jag kollar mot Melanie som håller sina händer på sin mage medan hon kollar upp på mig. O shit!
"Neeej Melanie!"
Gråter Emma en bit ifrån, jag vänder min blick ditåt. Martinus har sin pistol riktad mot Melanie och det ryker från den.
Jag vänder återigen min blick mot Melanie som faller ner på golvet. En stor blodfläck synas på hennes mage och genast förstår jag att hon blivit skjuten i magen.
"Run Liam and protect Hunter for me"
Säger hon och ler lite. Mina ögon fylls med tårar när jag kollar ner på henne, hon gråter och blod har börjat komma ur hennes mun.
Men jag gör som hon säger, jag vill inte lämna henne där men jag måste om barnet ska kunna överleva. Hunter skriker högt och gråter när jag springer bort från vardagsrummet, bort från hans troligen döende mamma.

Allt är kaos. Emma skriker, Melanie ligger där döendes och jag springer från Martinus med en skrikande bebis i famnen. Min pistol har jag inte på mig och om vi ska kunna överleva det här måste Martinus dö eller så måste gänget komma tillbaka snabbt som fan.

Jag hör steg bakom mig och förstår att Martinus springer efter mig.
Jag gömmer mig i städskrubben som ligger intill köket och försöker dämpa Hunters skrikande genom att vagga honom fram och tillbaka. Hans skrik avtar lite men jag ser att han är nära på att börja gråta igen.
"You can't hide from me Liam and this time can nobody stop me. I'm gonna kill you and the baby"
Hotar han och jag hör att han är nära och precis då ser jag fotsteg utanför dörren. Min mobil börjar plötsligt att ringa, fuck. Ljudsignalen får Hunter att börja gråta igen och stegen utanför städskrubben stannar, fan.
Jag kollar runt i rummet för att försöka hitta något användbart och det är då jag ser det, räddaren i nöden. Frågan är bara om jag kommer hinna ta den innan Martinus kommer in i det lilla rummet, fuck. Jag måste skydda Hunter.

Charles perspektiv
"Liam har ringt mig"
Yttrar Josh plötsligt.
"Mig med"
Säger Diego. Jag tar upp min mobil och ser två missade samtal från Liam längst upp på skärmen.
"Samma här, kan någon ringa honom och se vad han vill?"
Frågar jag och genast ringer Dylan honom. Jag blir lite orolig, han verkar ha ringt oss alla och om det inte skulle varit något viktigt hade han väll inte ringt alla? Eller.
"Han svarar inte"
Suckar Dylan och precis då svänger vi upp på uppfarten till huset.
"Ytterdörren är för fan öppen!"
Väser William och hoppar snabbt ut från bilen. Jag följer snabbt efter honom och synar direkt en okänd bil, Marcus kanske hade rätt ändå, det här känns inte bra.

William springer in i huset och plötsligt känns det som om allt går i slowmotion. När jag kommer in i huset, med gänget hack i häl är det första jag ser Emma som sitter ner på golvet och skriker, men hon är inte ensam, det ligger någon där precis intill henne. Hon sitter böjd över någon.

Jag går närmare och synar något som jag verkligen inte var beredd på att se. Melanie ligger alldeles blodig på golvet, hon är fortfarande vid medvetande men man ser att hon är på gränsen till att försvinna från det. Det är mycket blod på golvet och jag tror inte att hon kommer klara sig, jag vet inte hur länge hon legat såhär.

William slänger sig ner på golvet bredvid Melanie och tårar börjar rinna nerför hans kinder.
"Melanie nej, snälla, håll dig vaken"
Skriker han på henne och tar henne i hans famn. Han håller hårt i hennes hand och kollar ner på Melanie.
"J..jag älskar dig William, g..glöm al..aldrig det"
Mumlar Melanie fram, hon säger det tyst och med en hes röst men jag hör klart och tydligt för det är som om allt annat ljud runt omkring mig är uteslutet.
"Jag älskar dig med Melanie, snälla lämna mig inte"
Viskar William hulkande fram och kysser hennes panna. Melanie ler lite.
"Liam hj..hjäl..hjälpte m..mig me..med beb..bebisen"
Säger Melanie med en svag röst. Vid det här laget har Emma kastat sig i mina armar, gråtandes. Jag håller hårt om henne medan gänget flämtar till utav hennes yttrande.
"Har du fött den?!"
Utbrister William och det är då jag märker att Melanies mage inte är lika stor som innan. Hon födde hemma, det var nog därför Liam ringde oss alla men vart är han nu? Och vart är bebisen?

Melanie nickar och kollar mot mig.
"L..Liam g..gö..gömmer H..Hun..Hunter.. M..Mar..Martinus"
Stammar hon fram som om hon läst mina tankar. William hyschar henne.
Han kramar om henne hårt och kysser hennes läppar.
"Sov nu och glöm mig inte, glöm aldrig oss. Vi älskar dig Melanie, jag älskar dig med hela mitt hjärta och jag ska hämnas din död, det lovar jag"
Viskar han mot hennes läppar och kollar in i hennes nästan stängda ögon. Hon nickar bekräftande och när han sedan drar sig bort från henne rör Melanie inte på sig. Hennes ögon är öppna men dom är livlösa, hon.. hon. Fuck!
————
****
————

Känner mig hemsk som gör det här..
-
2 down, 2 to go..
-
Hur ska det gå med Liam & Hunter?..
-
Rösta & Kommentera..❤️