Nordens farligaste Maffia gäng||M.G {AVSLUTAD}

Kapitel 29

"Men släpp oss era fula åsnor!"
Ryter jag och sparkar vilt med benen och flaxar med armarna medan en av dom äldre männen håller i mina axlar i ett stadigt grepp.
"Alltid lika entusiastisk"
Flinar Martinus och ler ett brett leende mot mig, han ser nästan ut som tanten som vägrade sätta in rätt värde på graviditetstesten från apoteket. Vänta vänta vänta, vet Martinus ens vad entusiatisk betyder? Ha, där blev jag förvånad. Eller så är det jag som inte vet..
Jag pekar finger åt honom vilket får honom att spänna sina käkar. Han går fram mot mig och höjer sin näve och slänger den mot mig. Jag stänger hårt mina ögon och inväntar att slaget ska komma men det kommer aldrig. Jag öppnar försiktigt ögonen och ser att hans näve bara är några centimeter framför mitt ansikte.
Han sänker sin näve medan han irriterat skakar på huvudet.
"Jag kan inte skada henne nu, vänta tills sen"
Muttrar han för sig själv men jag hör honom klart och tydligt.
"Ta in dom i bilarna!"
Ryter Martinus och genast grips jag av panik. Aldrig att jag åker tillbaka till dårhuset aka Martinus äckliga hus. Han dödade Max och Kevin likaså, vad är han för gängledare egentligen? Japp du hörde rätt, Max dog när han räddade Charles likt Kevin. Fyfan vilket blodbad det blev.

"Neeej!!"
Skriker jag och börjar återigen att försöka sparka eller slå till mannen bakom mig men lyckas självklart inte.
Jag kollar mot Melanie vars tårar rinner nerför hennes ansikte. Hon är rädd, det ser jag från långa vägar och jag förstår henne. Om jag skulle varit i hennes sits, gravid, vet jag bokstavligt talat inte vad jag skulle gjort. Jag skulle få sån panik att jag troligen skulle råka springa in i en vägg och dö. Okej, kanske inte men något liknande iallafall.
Men vart fan är killarna? Dom måste väll märkt vid det här laget att något inte står rätt till.. eller?

"Släpp dom!"
Hörs en mörk och hård röst en bit bort. När man pratar om trollen. Charles, William men även Diego, Dylan och Josh står vid ingången till parkeringen med sina vapen riktade mot medlemmar till Martinus gäng, undrar vart Marcus håller hus.
"Och varför skulle jag vela ge er den här skönheten och den här lillen som är 'på smällen'"
Säger Martinus och stryker sitt finger längst mitt käkben när han säger 'skönheten' för att sedan vända sig mot Melanie när han säger det sista. Först fattar jag inte vad han menar med 'på smällen' men snart faller allt på plats, han vet att hon är gravid.
Jag kollar mot Charles och gänget som inte verkar fatta.
"Vadå 'på smällen'?"
Snäser William med en rynka i pannan men Martinus ignorerar hans fråga. Jag himlar med ögonen, såklart dom inte fattar, de föddes på 2000 talet.

Martinus nickar plötsligt mot mannen bakom Melanie och genast matar han in ett slag mot hennes mage.
"VAFAN ÄR DITT PROBLEM?! HON ÄR
FÖR FAN GRAVID!"
Skriker jag på Martinus som bara skrattar ondskefullt.
"Mhm, jag vet gumman och jag njuter"
Säger han med en avskyvärd röst. Charles och dom andra börjar närma sig oss.
"Det kommer bli en ful liten unge ni kommer få William, kolla på dig bara och så Melanie, nästan som en ängel förutom hennes tjockhet"
Flinar Martinus och knäpper ihop sina händer.
"Din jävel"
Ryter William med sammanbitna tänder och springer mot Martinus i full fart.
Jag förstår att han försöker hålla ihop för att inte slita Martinus i hundra tusen bitar men det verkar vara svårt. Charles och gänget hänger med William och genast startar en fajt mellan dom och Martinus män. Plötsligt faller mannen som håller i mig på marken och hans hårda grepp om mig lossnar. Jag vänder mig förvånat om. Liam står bakom mig.
"Stay with me and you will be safe, Nash are helping Melanie"
Säger han medan han står med sin pistol i högsta hugg redo att attackera den som ens kollar på oss, varför han pratar engelska är för att han är från USA om någon undra. Jag kollar mot Melanie som nu mera ligger slängd på marken med Nash vid sin sida, hur fan gick det till? Det gick ju väldigt bra för mig att skydda henne, skydda barnet.. *host. Det var ju absolut inte så att hon blev slagen och sedan typ kastad på marken?

En kvart senare ger Martinus upp när han förstår att han kommer förlora.
"Kom igen grabbar, vi drar"
Ryter han argt och sätter sig i sin stora Van. De män som klarat sig gör likadant och genast ger dom sig iväg inte tänkandes en tanke på de skadade av sina män.

Charles kommer fram till mig och ger mig en hård kram. Jag kramar förvånat tillbaka, lite närgången kanske. När vi drar ifrån studerar han mig från topp till tå med en rynka i pannan innan han pressar sina läppar mot mina. Jag drar snabbt ifrån.
"Någon är ivrig"
Flinar jag mot honom och skyndar mig sedan bort mot Melanie. Hon håller hårt om sin mage medan tårar rinner nerför hennes smått rosiga kinder.
"Det kommer bli bra gumman, barnet mår säkert bra"
Säger jag tröstande och tar hennes hand i min, säker i min sak. Hon nickar och ler mot mig innan Nash och William lyfter in henne i killarnas svarta Rang Rover bil.
Diego sätter sig bakom ratten och Charles bredvid mig medan William sitter med Melanie i sin famn. Liam, Dylan och Josh åker i den andra bilen.

Diego börjar köra mot sjukhuset medan vi andra sitter helt tysta. William sitter spänt på sin plats medan hans ben åker upp och ner. Han håller hårt i Melanie och hon gnyr till när bilen åker över ett gupp eller grop.
"D..du är gravid?"
Säger William och jag ser hur han börjar svettas.
Melanie nickar och kollar upp på honom.
"Med ditt barn ja, det var inte meningen att du skulle få reda på det på det här sättet"
Säger hon leende och kysser han på hakan.
William lyser upp i ett leende.
"Men hur vet ni? Hur länge har ni vetat? Hur långt gången är du? Varför har du inte sagt något till mig? Mår du bra? Mår bebisen bra? Ska jag bli pappa? Sen när?"
Frågorna fortsätter komma ut från hans mun och tillslut lägger Melanie sitt pekfinger på Williams läppar vilket får honom att sluta. Han pussar då istället hennes finger vilket får henne att fnissa till. Hon grimaserar plötslig, troligen för smärtan i hennes mage.

William tar och flätar samman deras händer och Melanie lutar sig mot Williams bröstkorg. Det finns nog ingen som är gulligare tillsammans än dom två.

Charles blick bränner mig från sidan men jag vägrar kolla på honom. Istället flätar jag bara samman våra händer och lutar mig mot hans axel. Han verkar ändå hyfsat nöjd av min handling och viker bort sin blick från mig för att istället placera den ut genom fönstret där träd och bilar swishar förbi.

"Framme"
Säger Diego efter tjugo minuters bilfärd och genast rör vi oss mot den stora vita byggnaden.

**

**
Rösta & Kommentera❤️