Hädanefter || Dante Lindhe

2. Har legat vaken, låtsas va' oberörd

Cassandra's perspektiv

Jag har lyckats ta mig igenom timmar av svenska, matte och fysik men nu är det äntligen lunch. Jag och Edda har slagit oss ner vid ett litet bord i hörnet av matsalen tillsammans med Adam, vår nya vän. Vi tre hamnade i en diskussionsgrupp på svenskalektionen och han var skön. Och jag och Edda hade verkligen inget emot sällskap, tvärtom.
Just nu är Adam och Edda inne i en hetsig diskussion angående vilken high school musical film som är bäst. Jag sitter bara och flinar åt deras upprörda ansikten.

"Men vadå, den i den andra hände ingenting viktigt! Den första är en klassiker-"

"Men skämtar du?" avbryter Adam och flämtar.

Tillslut kommer dom i alla fall överens om att den sista filmen är den sämsta och nöjer sig så.
Jag kan inte undgå att lägga märke till hur Edda petar i sin sallad. Jag och Adam fyllde våra tallrikar med potatisgratäng som vi slukade ganska omgående.

"Är du inte hungrig?" frågar jag försiktigt.

Adam lägger en blick mot Eddas tallrik för att sedan möta min oroliga blick.

"Asså jag åt jättemycket frukost imorse" säger hon med ett leende, men jag kan se i ögonvrån hur det försvinner när min blick lämnar henne.
Jag och Adam ger varann en liten blick innan jag bara svarar okej. Edda verkar bli lite ställd av frågan då hon nu tar en stor tugga utav salladen.

Edda's perspektiv

Jag försöker att inte lägga vikt på Cassandras fråga men det är svårt. Fattar hon? Vet hon? Min ätstörning har jag fått kämpa med genom hela högstadiet. Det går i perioder, och just nu har jag kommit in i en igen vilket jag tror varken Rasmus eller mamma vet om. När det var som värst, i åttan, fick jag skrivas in på ett behandlingshem och jag kan säkert säga att det var dom värsta tre veckorna i mitt liv. Och det tog hårt på Rasmus. Han har alltid varit överbeskyddande men det är svårt för honom att skydda mig från mina egna hjärnspöken. Och jag har svårt för att visa mig svag för andra, trots att det kanske är det enda sättet för mig att komma ur det här. Men den här gången ska jag ta mig igenom det, själv. Min familj och mina vänner ska inte påverkas av mig. Jag ska bli frisk. Jag måste.
Jag lyckas tömma tallriken och försöker låtsas som ingenting trots att det gnager i mitt huvud hur fel det är. Hur jag kommer ångra mig. Hur jag kommer vilja spy.
Mina tankar avbryts av Adams röst.

"Ska ni på festen ikväll?"

"Jag har inte hört något om nån fest" svarar Cassie och jag höjer blicken från tallriken.

"Det är nån kille i trean som har fest och även ettor är välkomna hörde jag. Kan vi inte dra dit?"

"Absolut! säger Cassie exalterat. "Jag har inte festat på aslänge."

Hennes glada ansikte slocknar dock när hon ser min tveksamma min.

"Jag kommer inte få för min brorsa. Han är fett beskyddande om sånt eftersom att han en gång har varit en riktig partyprisse."

"Fan va synd" säger Cassie och sänker blicken.

"Skulle du tycka att det var okej om vi gick ändå?" försöker Adam.

Jag ser hopp i båda deras ögon.

"Men ja herregud, ni ska inte drabbas av min brorsa ni också" skrattar jag.

"Har jag sagt att jag älskar dig?" säger Cassie med glittrande ögon.

"Nja i såna fall var det länge sen" svarar jag med ett lite leende.

"Edda Lindholm vi älskar dig" säger hon och höjer ögonbrynet mot Adam.

"Instämmer" faller ur hans mun innan vi alla möts i ett skratt.

————

Jag ligger i min säng i mitt nedsläckta sovrum med min dator framför mig som spelar nån netflix film som är sådär. Jag kom hem för flera timmar sedan och Rasmus drog på träning direkt efter skolan. Så jag försöker underhålla mig själv med netflix vilket börjar bli långtråkigt. Det är såna här dagar man önskar att man hade uppsatser att skriva och prov att plugga till, men såklart trillar dom in i dom stressigaste veckorna. Magen kurrar högt men jag känner hur jag inte skulle låta maten stanna kvar i magen länge ändå, så jag lät bli att äta helt och hållet.
Ett tag senare rullar eftertexterna och jag hör hur det plingar till i min mobil som vilar på nattduksbordet. Jag sträcker mig efter den och ser ett sms från Rasmus.

21:37 Rasmus
Dom behöver mig på jobbet, kommer hem sent. Det finns nog nån matlåda i kylen. Ses imorgon bitti.

21:38 Jag
ok

Jag suckar åt situationen. Han hindrar mig från att gå på fest men så ska han ändå inte vara hemma. Magen kurrar lite lätt men matlådan lockar inte.
Jag går in på instagram vilket jag kommer få ångra då den första bilden som kommer upp i mitt flöde är en på Adam och Cassie som gör sig i ordning för festen.
Jag biter mig lite i läppen och kan inte låta bli att känna hur avundsjukan strömmar i blodet.

21:59 Jag
var är festen? ge mig 40 min och jag är där

22:04 Cassie
(skriver...)

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Kapitel 2, vad ska man säga? Ni fick reda på Eddas "hemlighet" och jag vill bara förvarna om att det kommer finnas delar av boken som kan kännas triggande men jag ska försöka att komma ihåg att varna innan. Har du en ätstörning och/eller kroppskomplex vill jag bara säga till dig hur vacker du är! <3 Du kan alltid skriva till mig på @/hov1fotoalbum om du vill prata om nåt annars hoppas jag att du kan ta kontakt med BUP.
Tack för att du har läst detta kapitel, rösta gärna<333
Kram!