Hädanefter || Dante Lindhe

19. Din nya ringde upp mig

Dante's perspektiv

Jag sitter längst bak i klassrummet lutat mot väggen där jag sitter i min stol. Vår spanskalärare, Carmen, går återigen igenom hur man böjer olika verb, något som vi skulle kunnat för länge sedan. Att jag valde spanska var ett stort misstag skulle jag säga. Det bara blev så i sexan när alla mina vänner gjorde det och sedan dess har jag tänkt att det är försent att byta. Och nu är det väl för första gången verkligen för sent.
Men lektionerna brukar rulla på helt okej när Noel sitter bredvid mig, dels för att han är mycket bättre än mig på spanska och då kan hjälpa mig, men också för att han är en av mina närmsta vänner. Jag har svårt för att koncentrera mig i ett rum med folk jag inte känner. Men det är tyvärr läget just nu då Noel, som under de tjugo minuterna av lektionen som har passerat, ännu inte dykt upp.
Jag avbryts i mina tankar av hur många av eleverna framför mig vänder sig om mot mig.

"Vadå?" säger jag och riktar uppmärksamheten framåt mot tavlan.

Carmen suckar.

"Cual es la respuesta?"

Jag kisar mot vad som står skrivet på tavlan och försöker lista ut det rätta svaret. Eller i alla fall något typ av svar. Men rätt vad det är så öppnas dörren till klassrummet. Och in kliver Noel och...Rasmus? Vad gör dom tillsammans?

Carmen harklar sig när hon ser dom.

"Perdón por llegar tarde" ursäktar Noel innan han slår sig ner bredvid mig och Rasmus i andra sidan klassrummet, bredvid Viktor som jag tror att han heter.

När Carmen har vänt sig om och frågan går över till någon annan viskar jag till Noel:

"Vad händer?"

"Vadå då?" säger Noel och sliter blicken från tavlan.

"Vad gör du med Rasmus?" säger jag.

"Du vet att vi är kompisar va?" säger Noel och rynkar pannan lite.

"Ja, men-"

"Jag behövde prata med han om Edda, okej?" säger han och avbryter mig. "Du om nån vet väl att han verkligen bryr sig om henne?"

"Men vänta, är det de där igen? Kan nån berätta för mig vad det är mellan dig och henne? Eller varför jag skjutsar hem henne gråtandes från skolan?"

"Men Dante, jag har ju sagt att du får fråga henne!" väser han mot mig.

"Men hon vill ju inte säga till mig!" väser jag tillbaka, antagligen lite för högt då raden framför oss vänder sig om.

Jag mimar ett sorry och de vänder sig om igen.

"Kan du inte säga?" vädjar jag.

"När du får reda på vad det är kommer du förstå varför jag inte bara kan säga det. Det är känsligt"

Jag rynkar pannan.

————

Emelie's perspektiv

Jag lämnade tyskalektionen tidigt med ursäkten jag ska bara på toa. Vi har någon hörförtståelse, vilket jag mer än gärna undviker. Så nu går jag bara i en folktom korridor, bland våra skåp. Skönare än att sitta i ett klassrum i alla fall.
Jag ser hur en gestalt kommer gåendes i korridoren. När den närmar sig kan jag ana vem det är. Dante. Såhär på nära höll måste jag erkänna att han är jävligt snygg. En skarp käklinje och två klarblå ögon tillsammans med ett blont svall. Förvånansvärt verkar han gå mot mig.

"Hej, du är Emelie va?"

"Ja, vadå då?" säger jag.

"Jag undrar bara var Edda är, hon svarar inte på mina samtal eller snaps" säger han och drar en hand igenom det fina håret.

"Nej, jag vet inte var hon är" ljuger jag.

Jag vet ju att hon har spanska nu och därför inte kan svara.

"Men du vet väl att hon har blockat ditt nummer väl?" säger jag sedan och höjer på ögonbrynet.

"Va?" säger han och kisar på ögonen.

"Ja, asså från när ni bråkade" förklarar jag.

"Jaha..." säger han och kollar ner i marken.

"Men om jag får ditt nummer kan jag ringa dig när jag hittar henne" säger jag och biter mig i läppen.

"Visst" säger han och vi utbyter mobilnummer.

"Vi kanske hörs då" säger jag innan han vänder sig om och försvinner bort i korridoren.

————

Edda's perspektiv

Jag var nära på att gå hem efter lunchen. Jag fattar inte hur respektlös Emelie är. Hon förstår verkligen inte, det märks. Men precis när jag tänkte dra hem kom jag på mig själv med all min frånvaro de senaste veckorna. Man kan säga att Cassie blev minst sagt chockad när hon såg mig sittandes i spanskasalen.
Nu är klockan lite efter åtta och jag sitter och sminkar mig för att jag ska träffa Dante. Han hörde av sig hela dagen så jag svarade tillslut och vi bestämde oss för att ses hos honom. Även Rasmus har sagt att han vill prata med mig om något, men jag anar vad det handlar om så jag har bestämt mig för att vara så långt borta ifrån honom när han kommer hem från kvällspasset på restaurangen. Jag trycker fast lite löspuder med en sminkborste under ögonen, när jag avbryts av att min mobil ringer. Displayen visar Emelies namn och jag tvekar lite på om jag borde svara eller inte. Efter tre signaler svarar jag tillslut.
Från andra siden luren hörs högt pumpande musik.

"Edda!" skriker Emelie så högt att jag får flytta mobilen långt bort ifrån örat.

"Ja?" säger jag mycket lägre än hon själv.

"Kolla adressen jag har messat, det är fest! Du måste komma"

Man hör på rösten och sättet hon sluddrar på att hon är packad. Jag suckar, man hade ju innerst inne hoppats på att hon skulle ringa för att be om ursäkt för hennes beteende tidigare idag. Men nej, istället drar hon till en fest, mitt i skolveckan, och ber mig komma dit. Varför skulle jag?

"Nej Emelie jag kan inte, jag ska träffa Dante" säger jag.

"Edda du kommer hit nu! Var inte tråkig"

Jag suckar och tar en titt på min spegelbild.

"Annars berättar jag för Dante" hör jag henne plötsligt säga.

"Va?" säger jag och blir direkt mer seriös.

"Du vet att jag har hans nummer va?" svarar hon malligt.

"Nej?!" säger jag förvirrat.

"0704756-" skriker hon in i telefonen innan jag avbryter henne:

"Okej, okej!"

Hon tystnar. Jag tar en titt på adressen hon har skickat mig.

"Jag är där om typ en halvtimme"

"Bra" är det enda hon säger innan hon lägger på.

20:17 Jag
jag kommer lite senare, förlåt!

20:19 Dante
(skriver...)

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.
Sådär! Ett kanske liiite mer intressant kapitel..??
Vad tror ni om Emelie, is she coming for Eddas man?? ;)
Tack för att du har läst detta kapitel, du får hemskt gärna RÖSTA, KOMMENTERA och DELA det på något sätt till en vän eller så, bara så att fler hittar hit!! Betyder allt<3
Hoppas att du hade en bra julafton,
kraaaam!

/@hov1fotoalbum