Hädanefter || Dante Lindhe

3. Ja' var en främling som du träffa' på en random fest

Edda's perspektiv

Jag sitter på en folktom buss påväg till en fest med treor jag inte känner. Jag kliar lite i ansiktet, obrydd om sminket jag precis kladdat på mig i stress. Jag klär i ett par högmidjade svarta jeans och ett lite lätt glittrigt linne. I lurarna spelas 17 år av Veronica Maggio och jag nynnar lite tyst till refrängen med blicken ut mot södra Stockholm. Låten tar slut och jag når hållplatsen där jag ska av. Vinden träffar mitt ansikte när jag kliver av bussen. Jag öppnar min mobil och letar fram vägbeskrivningarna som nyligen skickas till mig.
Lägenheten tillhörande nån trea är inte alls långt borta och jag knappar in den fyrsiffriga portkoden och kliver in. Jag blir chockad över att höra musiken ända ut till trapphuset på våning ett när festen ska äga rum på våning sex. Sköna grannar.
Jag tar ett djupt andetag innan jag nervöst öppnar ytterdörren med Lindhe skrivet på brevinkastet. Jag hinner knappt kliva över tröskeln innan Cassie dyker upp.

"Edda!" hennes sluddrande röst lyckas knappt överrösta den höga musiken. "Fan, jag blev skockad över ditt sms. Va hände med hela 'min brorsa kommer inte låta mig gå'grejen?"

"Vet du vad" säger jag självsäkert. Eller vänta låt mig rätta mig. Skriker.

Cassandra skakar på huvudet.

"Fuck honom"

Ett leende skapas på Cassies läppar innan hon drar in mig mot lägenheten i stark alkoholstank.

————

Jag vinglar mig fram och känner hur huvudet dunkar. Jag ska vara helt ärlig, jag har druckit alldeles för jävla mycket. Jag började lätt med några cider men efter vodka shots och beerpong har jag inte längre kontroll över min kropp som vinglar över dansgolvet. Adam och Cassie har jag inte sett av på länge. Jag lyckas ta mig fram mot soffan och sjunker ner i ett hörn bredvid nån tjej jag inte sätt förut. Eller jag skulle nog inte säga att jag ser några välbekanta ansikten här.

"Ehh...va..e" börjar jag men med ett huvud som snurrar behöver jag pausa innan jag fortsätter. "Har du sett en tjej med blont, kort hår och lugg med en röd klänning och en kille med mörkt lockigt hår?

"Nej...är det dina vänner?" säger hon med ett vänligt leende.

Jag nickar.

"Men hur mår du? Hur mycket har du druckit egentligen?"

Jag bara virrar och i brist på mitt svar säger hon:

"Drick inte mer nu i alla fall."

Jag sväljer innan jag svarar spydigt:

"Du bestämmer inte över mig, du känner inte ens mig!"

Med ett ryck reser jag mig upp och vinglar vidare fram över dansgolvet. Jag chockas själv över min attityd mot tjejen som faktiskt verkade trevlig. Men det är alkoholpåverkade Edda som talar. Edda som skulle dragit hem för länge sedan. 
Jag tränger mig fram genom dansande fyllon och par som hånglar. Jag känner återigen hur det snurrar i huvudet och innan jag hinner ta tag i någon faller jag bakåt. Jag chockas över den lilla smärtan det orsakar, tills jag förstår att någon har fångat mig. Musiken tystnar och jag hör hur människor flockas runtomkring mig och den ännu okända personen.

"Eyy, festen är över nu! Dra hem" den manliga rösten lämnar personen som fortfarande håller om min kropp. Den låter bekant men jag kan inte ge den ett ansikte.

Av vad det jag kan höra gör alla som han har sagt och efter några ynka minuter är det bara mina häftiga andetag jag hör. Det är nu jag öppnar mina ögon och möter ansiktet. Är det? Fuck. Såklart är det den snygga killen från skolan. Vafan tror han om mig nu? Ett sextonårigt fyllo som vinglar omkring på hans fest som han tvingas avsluta, pågrund av mig.