Hädanefter || Dante Lindhe

9. Där går din mening med livet

Edda's perspektiv

Orden han har yttrat gör mig alldeles varm inombords. Gillar Dante Lindhe mig?

"Påriktigt?" säger jag och kollar ner i täcket.

Han förblir tyst. Jag lyfter upp huvudet och möter hans ansikte endast några centimeter ifrån mitt. Han kommer närmare och våra läppar möts i en försiktigt kyss. Jag drar handen igenom hans hår och jag sätts mot väggen med honom över mig. Kyssen blir mer intensiv och jag känner hans hand klättra längs min kropp. Men det förstörs av en välkänd signal. Jag känner hur Dante drar ifrån.

"Nej sluta inte" säger jag och drar honom närmare mig igen.

"Jo, du borde svara" säger han med sitt fina leende.

Han sätter sig bredvid mig i sängen och jag drar ut mobilen ut fickan. Skärmen visar Rasmus och jag sveper med fingret för att svara.

"Vart är du?" Rasmus oroade röst svider i öronen.

"Ta det lugnt" säger jag, i hopp om att det ska lugna honom, samtidigt som jag känner hur Dante lägger sin hand på mitt lår.

"Lova att inte bli sur"

"Nej, jag vill bara veta var du är" rösten från mobilen har gått från oroad till lite smått irriterad.

"Jag är hos Dante"

Det blir tyst i andra änden och jag kollar upp mot Dantes ögon. Fan vad vacker han är. Men innan jag hinner drunkna i hans ögon hör jag ljud från mobilen.

"Jag kommer och hämtar dig"

Han lägger på och jag suckar lite lätt.

"Det var det antar jag" säger jag till Dante som ler.

"Det är lugnt" säger han och drar med sin hand på mitt lår.

————

Jag lämnar Dante i hans hall med en kyss som farväl. När dörren stängs bakom mig får jag nästan nypa mig i armen. Vad hände precis? Jag och Dante. Jag kliver in i hissen och möter min spegelbild. Dante har rufsat till mitt hår och jag drar händerna igenom det lite snabbt innan jag når entréplan. Rasmus står som jag tänkt precis utanför porten med bilen. Han ser mig igenom rutan och jag kliver in i passagerarsätet.

"Hej" säger jag försiktigt.

Han ler lite men det försvinner ganska snabbt, och han börjar köra. För att inte tystnaden ska döda mig vrider jag på radion. Svaga röster hörs ur högtalarna i bilen och jag lutar mitt trötta huvud mot rutan.
När vi börjar närma oss vårt kvarter öppnar jag munnen.

"Du lovade att inte bli sur" jag vänder mig mot Rasmus som har blicken fäst på vägen framför oss.

"Jag är inte sur" säger han sammanbitet.

"Men jag märker ju att du är det"

Han suckar och kollar på mig för första gången på flera minuter.

"Jag gillar inte dig och Dante tillsammans, det vet du. Men du lyssnar ju ändå inte så jag tänker inte stå i vägen"

Jag ler lite mot honom men har har vridit tillbaka huvudet ut mor vägen.

"Jag älskar dig Rasmus, du vet det va?"

Jag ser ett leende spridas på hans läppar.

————

Adam's perspektiv

Jag, Cassie och Edda skolkar från andra lektionen, matte. Istället sitter vid på en bänk på skolgården och tar frisk luft. Sommaren som var varm är långt borta då det precis som förra veckan är väldig blåsigt. Jag och Edda sitter med huvudena lutade mot varandras och scrollar igenom hennes instagramflöde när Cassies röst plötsligt avbryter oss.

"Där går your man Edda" hon stöter Edda lite lätt på armen.

Edda ler lite generat innan hon vinkar till Dante som är påväg till den andra byggnaden tillsammans med sina vänder.

"Vad har jag missat?" säger jag exalterat.

"Inget" säger Edda och fortsätter scrolla på instagram.

"Vadå 'inget'?" säger Cassie med ett flin.

"Din första kyss var igår tillsammans med Dante, är det ingenting?" fortsätter hon.

"VA?!" utbrister jag och stänger av Eddas mobil.

Hon ler lite generat.

"Berätta nu tack" säger jag och hon vinklar upp sitt ansikte mot mig.

"Jag vet inte vad jag ska säga direkt. Jag var hemma hos honom igår och han sa att han gillade mig, och sen så bara blev det så"

"Är det där allt du kan ge mig? 'Sen så bara blev det så'. Jag behöver detaljer!"

Jag rynkar pannan och Cassie och Edda stämmer ut i skratt.

"Men hörru ditt kärleksliv då?" säger Cassandra plötsligt.

"Vilket kärleksliv?" svarar jag tillbaks.

"Juste" säger Edda. "Du hånglade med nån snubbe på festen förra veckan ju!"

"Va?" säger Cassie och jag lägger en hand för Eddas skrattande mun.

"Vem var det?" fortsätter Cassandra.

"Det var bara nån snubbe i tvåan. Erik tror jag han hette"

"Okej du kan inte begära detaljer från Edda om det där är det enda jag får" säger Cassandra uppgivet och jag bara ler tillbaks.

Jag kollar ner i Eddas mobil igen och ser en sms konversation med Dante. Jag skymtar ett litet hjärta här och där.

Jag ler lite för mig själv. Kärlekstönt.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Hej! Tack för att du har läst just detta kapitel<33 Förlåt för att det var lite "hoppigt" och inte så roligt...jag har iaf skrivit ikapp lite så jag lovar att det kommer roligare kapitel. Aja tycker ni om kapitlet ändå får ni gärna trycka på stjärnan alltså rösta!!
Idag har jag spanskaprov vilket kanske inte kommer gå så bra men hoppas att du får en bra dag iaf!<33 (:

/ @hov1fotoalbum