Hädanefter || Dante Lindhe

27. Hoppas bara att du har det bra

Edda's perspektiv

Jag stänger av ljudet på min vibrerande mobil som vilar på skolbänken. Ännu ett samtal från Dante. Efter hela incidenten på gymmet skrev jag hur jag tycker att vi borde ta lite avstånd från varandra ett tag. Jag tänkte väl att han skulle acceptera det, vilket han gjorde. Fast inte riktigt helt, då han fortfarande försöker kontakta mig 24/7 under dessa dagar som passerat, för att fråga hur jag mår. Jag vaknade till ett flertal sms som jag inte hade orken till att besvara, vilket har lett till hur min mobil överflödar av hans namn skrivet på de olika notiserna. Cassie kollar mot mobilen och jag mimar Dante igen, vilket hon direkt förstår. Mobilen lyser upp på nytt av ett sms. Jag hinner bara snegla på det tills jag fångas av det han har skrivit.

15:16 Dante
Snälla Edda jag vill bara veta om du mår bra, sen kan du skita i mig. Jag vill inte behöva dra hem till dig när du egentligen vill vara ensam.

Han är gullig, det måste jag erkänna. Och jag förstår hur han inte fattar hur jag beter mig, jag fattar ju knappt själv. Jag slår in koden på min mobil för att svara honom när jag får ett slag i sidan av Cassie.

"Vad?" väser jag till henne, tills jag öppnar upp blicken, för att se att alla andras blickar vilar på mig.

Framme vid tavlan står Lena, vår mentor och kemilärare. Med tanke på hur uppmärksamheten är riktigt mot mig, kan jag ana hur hon precis har ställt mig en fråga och med tanke på hur svårtolkat det som står skrivet på tavlan är och hur okoncentrerad jag har varit, tvivlar jag på att jag kan svaret.

"Edda?" säger Lena otåligt.

Jag känner hur mina kinder skiftar färg och jag tvingas tillslut svara för att brytas från denna jobbiga sits, med alla ögon på mig:

"Eh...Jag vet inte"

Jag hör lite suckar och fniss runt om i klassrummet men försöker att blockera det genom att blankt stirra mer i kemiboken.

När lektionen är slut längtar jag efter att få komma hem, men jag stoppas av Lena som petar mig på axeln.

"Skulle jag bara få prata med dig ett tag?"

Jag kollar mot Cassandra som är påväg ut mot klassrummet tillsammans med resten.

"Det tar inte lång tid" säger Lena leendes.

"Okej" säger jag tyst.

Hon väntar tills vi är ensamma tills hon byter ut leendet mot en sammanbiten min.

"Jadu Edda jag vet inte riktigt..." börjar hon.

"Förlåt verkligen för mobilen, jag har tvungen att svara min mamma som undrade när jag kom hem" försäkrar jag henne snabbt.

"Jaha, nej det var inte det jag tänkte på" säger hon förvirrat.

Nähe?

"Jag känner hur du har haft lite svårt att koncentrera på senaste, vilket jag även har fått höra av andra lärare här på skolan. Finns det någon anledning till det som jag bör känna till?"

Jo men du Lena det är så att jag igår kväll fick panik över att Rasmus var hemma och jag då inte kunde dra till gymmet, vilket gjorde att jag i hets gjorde en sådär 120 situps i mitt rum. Jag kunde ju inte heller sova ordentligt när allt som snurrar runt i mitt huvud är när och vad jag ska äta härnäst. Men jag vet inte, det kanske är nåt annat eller vad säger du?

"Det är bara mycket hemma nu, men det är lugnt"

"Jag förstår" säger hon och nickar långsamt. "Men det är viktigt att du pratar med mig om det fortsätter gå ut över skolarbetet"