Hädanefter || Dante Lindhe

31. Det var längesen det var du och jag

Dante's perspektiv

"Så, ni kan ta och sätta er" säger vår kurator efter att hon har öppnat dörren till mig och Cassandra.

Vi slår oss ner vid bordet mittemot Kajsa. Hon tar en klunk av kaffet i hennes rosa mugg innan hon lägger händerna på bordet och fäster blicken mot oss.

"Rasmus följde med i ambulansen, men jag vill ändå prata lite med er som också känner Edda bra"

Jag sväljer och stirrar ut mot fönstret som skyggs av persiennerna.

"Eller? Jag har fått höra att ni umgås"

"Jo...Vi känner varandra" säger jag och Cassandra instämmer med en nickning.

"Vet du hur det är med henne?" frågar hon sedan oroligt.

"Jag kan inte säga mycket i nuläget men vi får lita på att ambulans-och sjukhuspersonalen gör sitt bästa"

"Är det allvarligt alltså?" säger jag förskräckt.

Att svimma, är inte bra, men känns ju som att många har gjort det minst en gång i sina dar.

"Ja?" säger Kajsa förvirrat. "Berätta gärna, vad hände? Du var väl där Cassandra?"

"Ja asså vi stod i matkön när...Asså det var inte meningen att hon skulle få se det men hon gjorde det i alla fall och den andra sekunden föll hon bara till marken"

"Är bilden borta än?" frågar jag Cassandra.

Jag kan inte beskriva ilskan inom mig när jag såg bilden. Jag såg att det var Edda, jag känner igen den lilla kroppen. Men den Edda som beskrevs i texten, kände jag inte igen.

"Jag vet in-"

"Vänta, vad är det här för bild ni pratar om?"

Cassandra suckar och kollar mot mig. Jag stirrar bara blankt. Jag ser i ögonvrån hur hon tar upp mobilen för att visa inlägget för Kajsa. Hon granskar inlägget ett bra tag och jag antar att det är läsandet av texten men även alla kommentarer.

"Okej" säger hon tillslut. "Men vad hände efter att du hade visat henne inlägget?"

"Nu förstår jag inte riktigt" säger Cassandra långsamt. "Det är väl inte så konstigt att tuppa av efter att det där har spridits över hela skolan?" säger hon och höjer på ögonbrynet.

"Ni vet inte alltså?" säger Kajsa tillbaka, lika förvirrat.

"Huh?" säger jag bara.

"Den där bilden kan ju bidragit lite, men Edda svimmade pågrund av att hon är undernärd"

Våra hakor faller till bordet.

"Du skämtar?" säger Cassandra.

"Undernärd?" säger jag förvirrat.

"Det är det jag vill prata med er om" säger bara Kajsa lugnt. "Ni känner henne bra, hur kunde ni inte lägga märke till det?"

Vi sitter tysta, medans miljontals tankar snurrar omkring i våra huvuden. Vad fan säger man nu?

"Har ni märkt av någon förändring hos henne? Personlighetsmässigt alltså" fortsätter Kajsa.

"Jag vet inte riktigt" säger Cassandra tyst. "Men hon har ätit lite dåligt på senaste"

"Okej" säger Kajsa lugnt. "Har du uppmärksammat det för henne?"

"Hur menar du?"

"Ja, har du pratat med henne om det? Förstår hon sitt eget beteende?"