Hädanefter || Dante Lindhe

14. Vi två är fucked up

Edda's perspektiv

Jag står i busskuren som skyddar mig de kalla vindarna. Bussen ska vara här om tre minuter men jag ser i appen hur den är fem minuter sen. Fuck. Jag drar jackan närmare kroppen och börjar gå lite på stället. Jag hör hur någon kommer och ger mig sällskap och jag vänder mig om för att sedan möta Emelies klarblå ögon.

"Hej Edda" sa hon och avslöjade ett leende med tandställning.

"Hej" säger jag och jag skakar lite på rösten pågrund av kylan som tränger igenom min tunna jacka.

"Jag vet det är svinkallt, vafan hände med sommaren?"

"Vilken sommar?" svarar jag och hon skrattar.

"Vart ska du?" frågar hon medans vi båda två slår oss ner på den lilla bänken inom busskurens glasväggar.

"Ehh..." virrar jag och tänker på den tomma lägenheten jag kommer att mötas av när jag kommer hem.

Rasmus valde, trots plugghästen han är, att stanna hemma från skolan då han hade kommit in i en förkylning. Jag har verkligen inte tid att bli sjuk nu, jag kan verkligen inte missa mer av skolan. Jag måste sluta med att gå från lektionerna bara sådär om jag ska få godkänt i alla ämnen. Men för att inte bli smittad håller vi avstånd från varandra i den trånga lägenheten och vi varken pratar eller ses mycket. Inte för att vi gjorde det så mycket innan han blev sjuk. Efter det som hände var det som om vi fick slut på saker att prata om. Och jag pratade ju inte ut med Dante på snapchat längre så de enda samtalen var mellan mig, lärare, Cassie, Adam och nu Emelie.

"Jag antar att jag ska hem" får jag ur mig tillslut.

Jag tror hon lägger märke till min tomma blick då hon säger:

"Asså jag ska också hem, du kan få följa med om du vill"

"Säkert?" frågar jag och vrider mig mot henne.

"Ja, asså mamma och pappa är inte hemma och-"

"Jag hänger på" säger jag och ser hur bussen närmar sig.

————

"Okej, jag förstår vad du sa tidigare, han är en idiot"

Jag nickar instämmande. Vi sitter i Emelies lilla sovrum som endast innehåller en säng och en garderob. Vi sitter under täcket och jag har förklarat hela grejen med Dante. Allt från första mötet till där vi är nu. Eller där vi inte är. Hon hade ju sina aningar efter vad jag sa tidigare i skolan.

"Men skit i honom nu, har inte du någon speciell i ditt liv?" jag höjer på ögonbrynet. "Ja asså någon som inte är en idiot"

Hon skrattar med glittrande ögon.

"Jag är forever singel och kommer nog aldrig vara ready to mingle asså" säger hon och rynkar pannan.

"Men kom igen, tänk inte så" säger jag och slår till henne på armen. "Du är skitschysst och skitsnygg, vem fan skulle inte vilja ha dig?"

"Detsamma om dig själv" säger hon och ler. "Fast ditt problem just nu är väl kanske att någon verkligen vill ha dig"

"Mm" muttrar jag och kollar ner i sängen.

Emelies mobil som vilar på huvudkudden plingar till och lyses upp. Jag är snabbt med att ta den innan henne och kollar på notisen från snapchat.

" Gustav❤️ skriver" läser jag högt. "Vem är den här Gustav då?" säger jag lurigt och höjer på ögonbrynet.

"Han är bara en vän, asså han går i trean" säger hon och rycker åt sig mobilen.

"Men vad skriver han då?" säger jag och biter mig i läppen.