Hädanefter || Dante Lindhe

28. Du sitter här bredvid mig nu

Edda's perspektiv

Jag drar av en svart hoodie från galgen. Dante är här för att hämta upp mig vilken sekund som helst nu. Jag trär den över huvudet och går fram mot spegeln. Jag har på mig ett par vita, lite slitna jeans och den svarta hoodien. Ja jag vet, jättetråkigt. Hoodien sitter alldeles för pösigt, jag ser ut som en svart soppåse tillsammans med dom vita jeansen. I skolan klädde jag mig ungefär likadant, vilket fungerade. Men det gör det knappast på en fest. Jag drar upp ärmarna till armvecken i hopp om att det ska se lite bättre ut, men blir snabbt påmind om varför jag vill täcka min hud så mycket som möjligt. Mitt försök till brun utan sol resulterade i att jag nu är alldeles fläckig över hela kroppen. Som tur är kunde mitt ansikte räddas med sminket, men resten av kroppen ser förfärlig ut. Därav, hoodie och jeans. En lätt knackning hörs på min dörr innan Rasmus ansikte kikar in.

"Dante är här för att skjutsa dig, vad händer?"

Jag börjar nästa ljuga direkt, per automatik. Tills jag tänker tillbaka på alla konflikter med Rasmus och inser hur allt han vill är att jag ska vara ärlig med honom.

"Vi...Ska på fest. Hos Axel"

"Jaha, ska du också dit?" säger han.

Va? Rasmus? På fest? Sen när?

"Ska du dit?" frågor jag förvånat.

"Ja, Noel och jag tänkte dra dit lite senare"

"Jag tänkte inte att det var du"

"Jag tänkte inte att det var du att gå på fest i det där" säger han flinandes och kollar mot min outfit.

"Haha" säger jag ironiskt. "Påminn mig inte"

Han stänger till dörren och jag letar fram min mobil. Efter en sista titt i spegeln går jag ut ut mitt rum och ser Dante ståendes i hallen.

"Hej" säger han och ler.

Han är så galet vacker så att jag blir knäsvag.

"Men du är ju fint klädd" säger jag och suckar.

"Edda lägg av, du är fin i det där" säger han.

Jag höjer på ögonbrynen.

"En hoodie och ett par jeans?"

"Edda, vad var jag på mig?"

Jag granskar hans kläder. Ett par svarta jeans tillsammans med en grå vans hoodie.

"Ja okej då...Men du behöver inte klä upp dig för att vara snygg"

Han skrattar lite lätt och drar mig närmare honom.

"Detsamma om dig hörru"

————

Dante's perspektiv

Edda har armen om både Cassie och Emelie när jag ser de dansa i den trånga lägenheten. Hög musik spelas i bakgrunden, eller musik och musik. Det enda jag kan fånga upp är basen som slår. Det är packat med folk, varav dom flesta är tredjeklassare som Edda absolut inte känner eller någonsin sett för den delen. Hon var tydligt berusad, man såg det på sättet hon rörde sig, hur högt hon talade, ja eller skrek och hur hon släppte loss. Som att allt jobbigt för tillfället inte var jobbigt. Det var fint att se henne så, även fast alkoholen inte tar bort problemen permanent. Jag däremot får låta allt, vad det nu kan vara, förbli jobbigt. Jag körde nyktert ikväll, dels för att kunna hålla koll på Edda, men också för att kunna köra hem oss säkert.
Jag skrattar till när jag ser henne putta till någon random snubbe i hennes dans. Hon flummar fram ett "Sorry" men återgår snabbt till hennes egen zon. Hennes höfter rör sig sida till sida och hennes hår flänger hit och dit.