Hädanefter || Dante Lindhe

11. Jag är jag men nu går du själv

Edda's perspektiv

Adam har blivit sjuk i influensan och jag och Cassandra går själva mot skåpen. Jag har lämnat alla mina böcker när jag går in på meddelanden och kollar vad Dante har skrivit.

11:59 Dante
Du ska väl äta snart?? Kom o sitt med oss

Jag biter mig i underläppen. Jag smäller igen skåpet och vänder mig mot Cassandra.

"Du, är det okej om vi sitter med Dante och hans vänner i matsalen?"

"Eh, jaaaa" säger hon entusiastiskt. "Jag måste lära mig mer om killen som gav dig din första kyss!"

"Men herregud, sluta!" säger jag och slår till henne lite lätt på armen. "Det är ingen big deal"

"Tro mig, dåtida, okyssta Edda skulle tycka att det var en big deal. Liksom kyssa en snygging i trea-"

"Okej, bara var tyst så vi kan gå" säger jag skrattandes medans vi börjar röra oss mot matsalen.

"Och vem vet, du kanske kan para ihop mig med någon av hans vänner"

Vi får ögonkontakt och jag höjer på ögonbrynet.

"Vadå? Dom är ju inte fula direkt"

Jag börjar skratta och jag ser hur Cassandras mungipa drar.

————

Jag, Cassie, Dante, Noel, Axel och Ludwig sitter i ett rektangulärt bord placerat i ett av matsalens hörn. Jag sitter med Dante mitt emot mig. Det är någon fiskrätt vilket inte lockar min aptit. Därför sitter jag bara där och ingår i samtalen medans alla andra äter.

"Är du inte hungrig?" säger Ludwig när han kommer tillbaka till bordet efter att ha tagit portion två.

"Nej, asså jag åt jättemycket frukost imorse"

Cassandra, som sitter bredvid mig, stampar medveten på min fot och jag gör allt jag kan för att hålla inne ett skrik. Jag vänder mig irriterat mot henne och mimar ut ett vad?
Hon gör en gest mot bänken där det finns korgar med bröd och frukt. Snälla mimar hon tillbaks. Jag bara vänder mig mot Dante och de andra igen, i hopp om att de inte har sett nånting. Det verkar lugnt då de håller på att hetsa om vem som skulle kunna bli en brandman.

"Jag kan bli vad som helst bara jag vill det" säger Ludwig högljutt med mat i munnen.

"Inte brandman, inte brandman Ludde" säger Noel och suckar.

"Men som att du skulle vara bättre?" fortsätter Ludde, som nu är upprörd.

"Nä, jag tror Dante asså" säger Axel leendes. "Han är mest fysisk av oss alla asså"

Dante som har suttit djupt nerkluddad i sin mobil under bordet, kollar förvirrat upp.

"Vad är det med mig?"

"Det är inget om dig" Ludwig sväljer innan han fortsätter. "Vi smackar bara om hur jävla bra jag skulle vara som en brandman"

Både Noel och Dante fnyser, men Dantes ansikte slocknar snabbt igen och hans ansikte ser bekymrat ut när han, vad jag tror, fortsätter en sms-konversation.

"Eh, jag måste dra" säger han plötsligt.

Vi alla utbyter förvirrade blickar med varandra.

"Vart ska du?" säger Noel med rynkad panna. "Vi börjar inte förens kvart i ju"

"Ja, vi syns i klassrummet då" säger Dante innan han drar ut stolen och tar tag i tallriken och lämnar oss. Han ger mig en blick som vill säga förlåt och jag svarar med ett aningens chockat uttryck.

Jag vänder mig om och ser honom försvinna längre och längre bort i matsalen, påväg mot utgången.

"Vad var det där om?" säger Cassie och bryter tystnaden.

"Ingen aning" svarar Axel och tömmer sin tallrik.

————

Jag och Cassandra sitter fnissandes längst bak i klassrummet. Vi har fysik, vilket är svårt så vi borde egentligen hänga med i genomgången, men istället kollar vi på en netflixserie på låg volym. När eftertexterna rullar stänger hon av mobilen och hennes ansiktsuttryck blir mer seriöst.

"Vad är det?" viskar jag.

"Edda om du inte vill att jag ska berätta för någon mer om din ätstö-"

Jag hyschar henne då William, som sitter raden framför oss, vänder sig om.
Hon tystnar och väntar tills William har vänt sig om igen.

"Edda du måste äta. Annars måste jag säga till någon så att du får hjälp"

"Cassie!" väser jag tyst.

"Men lova att äta då!" väser hon tillbaka.

"Men det är inte så lätt" säger jag tyst och börjar pilla med mina nagelband.

"Jag förstår det" säger hon och lägger en arm runt mig. "Men du, det blir inte lättare i längden av att fortsätta såhär"

"Jag vet" säger jag och kollar upp mot hennes ansikte. "Jag ska försöka"

Hon ler mot mig innan hon sätter på ett nytt avsnitt på mobilen.

————

Vi reser oss upp när läraren förklarar lektionen avslutad och vi passar på att fota av en av våra klasskompisars anteckningar. Jag hinner knappt ta ett steg ut från klassrummet innan någon tar tag i min arm och drar mig åt sidan. Jag ser snabbt att det är Noel och han ser orolig ut. Jag hör hur Cassandra dyker upp bakom mig.

"Vad händer?" säger hon ganska oberoende tills hon ser Noels ansiktsuttryck, och blir precis som jag, som ett enda stort frågetecken i ansiktet.

"Rasmus har varit i slagsmål" säger han försiktigt.

Både jag och Cassie tappar hakan.

"Va?!" är det första jag får ut mig.

Han nickar.

"Nu?"

Han nickar igen.

"Med vem?" säger Cassandra förvirrat.

"Med..." Noel tvekar.

Jag höjer på ögonbrynet.

"Med Dante"

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.
DRAMAAAAAAAAAA:)
Tack för att du har läst detta kapitel!!!
Tycker du om boken och kapitlet får du gärna rösta genom att trycka på stjärnan<33
Hoppas att du får en bra dag:)
Puss o kraaaam!!!

/ @hov1fotoalbum