Hädanefter || Dante Lindhe

7. Ja' har lovat dig saker som ja' ska lova igen

Edda's perspektiv

Jag och Rasmus sitter i soffan och kollar på någon svensk kriminalserie, inte så intressant. Därav sitter jag med mobilen gömd bakom en av soffkuddarna och skriver med Dante. Sedan tisdag har vi haft bra kontakt vi sms. Efter att jag ursäktade för tisdagshändelsen miljontals gånger flyttade vi konversationen till sms. Jag hör hur bakrundsljudet från tv:n tystnar och jag kollar upp från mobilen.

"Så jävla segt asså" gäspar Rasmus. "Är det okej om jag tar hit några vänner?"

"Eh, visst"

"Jag kan köpa hem pizza till dig" säger han innan han tar upp mobilen och jag antar att han meddelar sina vänner.

Mina hjärnspöken skriker. Pizza? Idag igen?
Det jobbigaste med mina hjärnspöken är att de aldrig låter mig vara. Jag får aldrig andas ut, jag är aldrig tillräcklig. Och det är ju hemskt att det faktiskt är jag som tänker det. Jag tycker att alla kroppar är lika vackra. Tjocka, smala, kurviga, platta. Men när det kommer till min egen blir jag aldrig nöjd. När det för några år sedan började snackas om thigh gap var det något som triggade gång min ätstörning. Ett litet mellanrum mellan benen som kunde bli större ju längre jag tog hela grejen. Men nu för tiden är min utåtstickande mage mitt största komplex.

————

Rasmus's perspektiv

Jag, Viktor och Noel sitter i köket och slukar upp det sista av pizzorna. Edda som är lite skygg kring mina umgängeskretsen har stängt in sig i sitt rum och äter själv. Jag och Viktor träffades först i högstadiet. Vi blev tightare och tightare med åren och han är nu garanterat en av de 10 personer jag skulle räddat från en brand. Noel lärde vi känna under första året. Vi gjorde mycket skit back then men Noel var en av dom bättre utav oss. Vi har förlorat kontakten lite då vi hänger med olika människor i skolan men han kommer alltid betyda mycket. Han var en av dom som fick mig och andra att rycka upp oss och komma ut ur partybubblan. Eller, tja för det mesta.
Jag inväntar slutet på Viktors och Noels konversation och jag ställer sedan frågan jag tänkt på sedan början av kvällen.

"Noel, du hänger väl mycket med Dante...?"

"Ja, vi har ju känt varann sedan barnsben. Men du känner väl han ganska bra också?"

"Nej inte sedan...Duvet"

Noel nickar sammanbitet.

"Men har han blivit bättre nu eller?"

"Jag skulle säga att han är långt borta ifrån det där nu. Hans beteende berodde nog mycket på hans familjesituation"

————

Noel's perspektiv

Jag, Rasmus och Viktor har ätit klart sedan länge och har mest suttit och snackat i det svagt upplysta köket. Jag beger mig mot toaletten men möts av ljud utifrån. Jag antar att det är Rasmus syrra. Jag ställer mig och lutar mot väggen i väntan på att det ska bli ledigt. Men jag regerar lite på ljuden. Ingen toalett som spolas eller kram som rinner. Det låter som...som att någon spyr. Jag agerar på instinkt och trycker upp den olåsta dörren. Jag möter som väntat en kropp sittandes på badrumsgolvet med huvudet hängandes över toalettkanten. Tjejen vänder sig hastigt om och möter min chockade min. Jag ser hur hennes två fingrar som tidigare varit nedtryckta i halsen tas ur. Jag sätter mig ner på knä vid henne och utan något ord från någon utav oss börjar hon gråta i min famn. Herregud, hon var jävligt ledsen. Jag stänger till dörren lite med min lediga hand och sedan drar tjejen ifrån. Hon torkar bort en tår och kollar upp mot mig.

"Noel?"

Hennes fråga chockar mig. Vet hon vem jag är?

"Ja..?"

Jag tar en närmare titt på ansiktet och känner snabbt igen det. Edda hette hon va? Vi hängde lite på festen. Men jag visste inte att det var Rasmus syrra!

"Förlåt för att du behövde se det där" säger hon och reser sig och sätter sig på toalocket som nu är nedfällt.

"Jag känner knappt dig..." Jag tvekar men fortsätter snabbt igen. "Men vad håller du på med?"

Jag ser hur hon drar håret bakom öronen och funderar på vad hon ska säga.

"Om det är så att du spyr av andra anledningar än illamående-"

"Du får inte säga något till Rasmus!" jag möter hennes ögon som har börjat tåra upp.

"Edda, det är farligt att hålla på sådär. Jag måste säga något"

En ensam tår faller ner för hennes kind innan hon svarar frustrerat.

"Men han kommer bara oroa sig i onödan, snälla säg inget!"

Jag tvekar och biter mig i läppen.

"Lova att du slutar"

"Ja-"

Hon avbryts av Rasmus röst som ropar från köket.

"Viktor ska dra nu är du klar Noel?"

————

Edda's perspektiv

Jag tar mig snabbt ut ur klassrummet när lektionen är avslutad. Jag lämnar Cassie och Adam efter mig som fortfarande är lite osäkra kring vad som hände igår. Efter att ha lämnat mina grejer i skåpet beger jag mig mot delen av skolan som för det mesta tillhör treorna. Jag ser hur personen jag letar efter tar sig ut ur ett av klassrummet tillsammans med en klunga av elever.

"Noel?" jag greppet tag i hans arm och drar honom lite lätt emot mig.

Han möter mig blick och jag ser hur Dante sticker fram bakom honom. Jag möter Dantes förvirrade blick.

"Kan vi prata?" fortsätter jag.

"Visst" säger Noel med ett litet leende och vi tar oss bort en bit i korridoren.

Jag vände mig om och ser hur Dante står och pratar med resten av deras gäng, men blicken är fast på mig och Noel. Jag stannar upp och börjar prata utan att möta hans blick.

"Om det igår...Jag vet att det är fel, jag försöker verkligen att bli bättre. Men jag skulle uppskatta om du lät mig hantera det själv och vara den som pratar med Rasmus"

Jag kollar upp mot honom.

"Det var inte meningen att berätta åt dig, men snälla be om hjälp så att du kan bli frisk" han ger mig ett tryggt leende.

Jag drar in honom i en kram vilket han besvarar. Jag pratar in i kramen.

"Jag lovar, tack"

Vi avslutar och vi går tillbaka i korridoren. Jag tar mig förbi Dante och de andra medans Noel ansluter. Dantes blick bränner mig i nacken när jag springer mot Cassie och Adam som står och väntar på mig utanför matsalen.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.

Tack för att du läser min wattpad<33
Förlåt för den dåliga uppdateringen, om ni följer mig på instagram (hov1fotoalbum) så vet ni att jag inte fick något skrivande gjort i helgen som jag hade tänkt. Uppdateringen denna vecka kke inte blir så bra, men jag hoppas att ni står ut!
Fortsätt gärma rösta så att vi kan klättra högre upp på topplistorna, sist jag kollade var vi 38-plats på #hov1
Kraaaaaaam