Hädanefter || Dante Lindhe

4. O' den är 02:00 o' du ringer non-stop

Edda's perspektiv

Jag öppnar mina trötta ögon och träffas direkt av illamåendet. Fyfan. Jag försöker vända mig bort mot väggen mitt ansikte vilar mot, men något stoppar mig. Eller, någon. Dantes armar håller om mig. Vafan hände igår? Jag somnade i samma säng som Dante, vad håller jag på med? Trots att Dantes grepp om mig känns skyddande och varmt drar jag mig ur det, klättrar över hans sovande kropp och tar mig ner på det svala golvet. Jag fattar inte hur jag tänkte, jag som inte ens skulle gå till den här festen från första början. Och Rasmus han måste ju vakna till värsta chocken...Helvete! Jag sa inget om festen till Rasmus.

"Fuck" väser jag ut i rummet innan min blick flyttar sig runt om i rummet, letandes efter min mobil. Jag ler lite smått när jag hittar den vilandes på nattduksbordet med en laddare inkopplad. Jag vet att jag själv inte var tillräckligt vid medvetande igår för att kunna göra det. Jag vänder huvudet för att se Dantes fina ansikte vila mot huvudkudden.
Jag avbryter mig själv i mitt tänkande och låser upp mobilen och möts snabbt av ett flertal sms och samtal från bland annat Rasmus men jag ser även ett och annat från Cassandra.

00:13 Rasmus
Varför är du inte hemma?

00:29 Rasmus
Edda var fan är du?????

01:26 Rasmus
Edda jag är fett orolig, säg bara var du är så kan jag hämta dig

01:31 Rasmus
Får du mina sms eller?

02:03 Rasmus
SVARA NÄR JAG RINGER

02:04 Cassie
varttt to du väfen????!,?;!?

02:17 Cassie
ja o adam draeyt nu!'

Jag suckar och kollar mot klockan som nu är 06:49. Min första lektion börjar 08:10. Jag måste hem, nu.
Jag hör hur Dante rör på sig i sängen och jag möter hans nu öppnade ögon.

"Godmorgon" yttrar han med sin rispiga morgonröst som får mina armar att bli knottriga.

Han studerar min stressiga blick och sätter sig upp i sängen.

"Asså jag måste dra" säger jag med dåligt samvete innan jag försvinner ut ur sovrummet och in i badrummet.

Där ligger, som väntat mina kläder från igår. Jag kollar mot linnet som, tja vad ska man säga? Det klarade sig inte iallafall, till skillnad från jeansen som jag snabbt trär på mig. Jag stoppar in den stora hoodien i byxkanten och öppnar dörren ut till lägenheten. Jag chockas dock när Dante står där utanför.

"Vad händer?" säger han uppgivet och jag får återigen dåligt samvete.

"Sorry men jag måste verkligen dra min brorsa undrar var jag är" säger jag och försöker komma förbi honom men han står som frusen.

"Okej, men du vill inte äta frukost först? Jag kan skjutsa dig till skolan-"

"Men det behövs verkligen inte du har redan gjort tillräckligt" svarar jag och puttar honom lite lätt åt sidan så att jag kan gå bort mot hallen.

Jag trär på mig mina skor och hör hur han kommer efter mig.
Jag öppnar dörren men innan jag hinner ge mig iväg stoppar han mig.

"Kan jag i alla fall få veta hela ditt namn?"

"Edda Lindholm" säger jag med ett litet leende innan jag stänger dörren efter mig och beger mig mot busshållsplatsen.

————

Jag drar försiktigt ner handtaget till vår ytterdörr i hopp om att inte väcka Rasmus men till min förvånad står Rasmus i hallen helt klarvaken och påklädd.