Där står min mening med livet|| D.L

ETT

Jag suckar irriterat när jag kollar på min jävla väckarklocka. Klockan är tydligen redan sju, och min buss går om 40 minuter. Är klockan verkligen redan så mycket? Jag som hade tänkt vakna tidigt så att jag kunde sminka mig lite innan första dagen på gymnasiet. Jag drar fram en hoodie från garderoben, jag älskar hoodies. Till hoodien drog jag på mig ett par mörkblåa jeans. Utan att fixa något med varken smink eller hår går jag ut för att äta lite frukost. Där satt såklart redan Sebbe och åt. Sebbe är min väldigt irriterande och jobbiga bror. Han vände sig om på stolen och stirrar på mig, och efter en stund spricker han upp i ett stort flin den idioten.

- Men hallå prinsessan, vad vacker du var idag då! säger han och skrattar lite åt sig själv.

- Tack, du har fil på näsan och runt munnen. Han springer snabbt ut till badrummet för att kolla om det jag sa är sant. Är det något Sebbe bryr sig om är det hans utseende och sig själv.

Jag tar ett äpple från fruktskålen och går sedan tillbaka till mitt rum. Jag hinner bara kolla snabbt i spegeln, men inser ändå att jag ser ut som ett jäkla träsktroll. Mitt blonda hår har flera tovor, som ser ut att vara omöjliga att få ut. För att göra det enkelt för mig borstar jag snabbt igenom det och sätter sedan upp det i en enkel hästsvans. Jag kollar snabbt på klockan för att se om jag skulle hinna sminka mig. Jag borde börja gå till bussen om tio minuter, så lite skulle jag hinna. Det blir bara lite bas, typ mascara, läppglans, ögonskugga och lite highlighter. Jag kollar snabbt på klockn igen. På sju minuter skulle jag hinna fylla i ögonbrynen lite snabbt också.

jag sliter snabbt på mig mina vita sneakers och tar upp den svarta handväskan jag packat dagen innan. Den innehåller lite smink, pennor, anteckningsböcker och mitt busskort. Jag kollar snabbt i min jackficka om mina hörlurar ligger där, men måste sedan springa till bussen om jag skulle hinna med.

Jag hinner precis fram till busshållplatsen när chauffören svänger in och stannar. Jag blippar snabbt kortet och sätter mig sedan på en ledig plats. Såklart tar det ju ca en halvtimme för mig att ta bussen till skolan, eftersom jag bor lite utanför själva staden. Min mobil vibrerar och lyser upp och jag tar upp den.

Snapchat

Från FLIKE<33

En bild på en buss. Noel hade skrivit
Taggad för första året?

Jag suckar och svarar med ett kort
Nej.
Sedan sätter jag på musik och väntar på att den här jävla bussen kan komma fram till den där jävla skolan. Efter ca tio minuter knackar någon mig löst på axeln. Jag tar ut ena hörluren och vänder mig mot gången mellan sätena där personen som petat på mig antagligen stod.

Till min förvåning möttes jag av dom vackraste ögonen jag sett i hela mitt liv. Dom var typ blågråa, och håret var av den vackraste blonda nyansen jag sett i mitt liv. Hans leende fick en varm känsla att sprida sig i kroppen. Jag log mot honom och insåg sedan att jag inte hört ett ord av det han just sagt.

- Eehm, ursäkta vad sa du? Jag rodnar och tittar ner på mina fötter innan jag vänder blicken tillbaka mot honom.

- Kan jag sitta här? han skrattar när han frågar och hans röst är det finaste jag hört.

Jag flinar dumt tillbaka och kan inte släppa honom med blicken. Varför hade jag inte lagt märke till honom tidigare? Jag studerar honom lite, han har på sig en vit Supreme hoodie och ett par ljusblåa jeans. Så sjukt jävla snygg.