Jag blickar ut över det stora klassrummet. Min blick fastnar på en ledig plats och jag sätter mig försiktigt där. Jag hade varit några minuter sen, men som tur är så har läraren inte kommit än. Bredvid min plats sätter sig plötsligt en kille med ljust hår och gröna ögon. Han ler mot mig och jag inser att jag stirrar.
- Hej, jag heter Linus. Jag ler försiktigt tillbaka till honom och svarar.
- Jag heter Nikhole, men kalla mig Nike.
Han nickar och riktar sedan blicken mot tavlan där läraren nu står. Läraren ser ut att vara en sån här arg och tjurig tant. Hon har små tantglasögon och en kofta. Hennes ansikte är rynkigt och ser ut att ha blivit torterad av en sminkborste.
- Goddag ungdomar. Det är mig ni ska ha på samhällskunskaps lektionerna, hela vägen fram till sommaren. Ni bör få veta att jag inte tolererar prat och stök på lektionerna. Berit heter jag, nu hade jag tänkt ropa upp era namn.
Jag tittar på henne med höjda ögonbryn. Ropa upp namnen? Som man gjorde på lågstadiet?
- Seriöst, namnen? Jag lutar mig mot Linus och viskar. Han flinar lite och nickar.
- Får jag be er i hörnet att vara tysta! Berit måste ha bra hörsel, för hon var snabbt på oss när vi viskade lite.
Jag nickar mot henne och knuffar till Linus för att han ska göra samma sak.
- Ameli?
- Ja
- Alexander?
- Här.
- Désirée?
- Mm.
- Felix?
- Ja.
Osv..
- Linus?
- Visst.
- Nikhole?
Jag svarar inte först. Linus slår till mig lite på axeln.
- Oj, det är jag.
Berit suckar lite och blänger på mig.
- Här gäller det att vara uppmärksam fröken Nikhole. Jag nickar men gör en grimas när Berit vänder sig mot tavlan.
♡
Hela lektionen var klar, och Berit har inte lett på hela den. Jag börjar gå mot busshållplatsen som ligger ca tre minuter ifrån skolan. Såklart sitter Dante på den lilla bänken i busskuren. Jag går nervöst fram till honom och han tittar upp från mobilen.
- Kan jag sitta här? frågar jag samtidigt som jag ler försiktigt mot honom.
Han flyttar lite åt sidan och nickar mot mig. Jag sätter mig ner och tar upp min mobil och mina hörlurar för att sätta på musik. Lite längre bort ser jag bussen rulla in. Den ser ut att var nästan helt full. Jag sätter mig på en ledig plats och väntar på att bussen ska börja åka. Någon sätter sig bredvid mig och när jag tittar upp ser jag Dante.
YOU ARE READING
Där står min mening med livet|| D.L
Fanfiction"För att du är kär i mig?" "Det var den värsta förolämpningen jag fått i hela mitt liv" ----------------------------------------------- Nike ska precis börja gymnasiet när hon träffar Dante. Hon blir kär för första gången, men inga par har väll ett...
