Där står min mening med livet|| D.L

TVÅ

Jag reser mig försiktigt upp från sätet i bussen och för mig redo för att gå av. Samtidigt reser sig killen bredvid mig och går ut. Han styr stegen mot den stora skolbyggnaden. Såklart gick han i min skola. Det bra med det är ju att jag antagligen kommer se och träffa honom typ varje dag. Suckandes tar jag upp mobilen för att skriva till Noel.

Noel påriktigt jag hittar inte.

jag stannar upp på gångvägen medans jag väntar på svar från Noel.

Jag kommer o hämtar dig:))

Jag ler och ställer mig mot en av väggarna.

Det var varmt ute, hela sommaren hade varit varm. Kunde inte Noel komma snart? Jag spanar ut över skolområdet för att se om jag såg honom. Ut ur en av skoldörrarna kommer han då, Noel. Jag och Noel har inte träffats irl sen i mellanstadiet. Vi hade haft kontakt via snap och så, men det kändes skönt att träffa honom igen. När han fick syn på mig styrde han säkert sina steg hitåt. Jag reser mig snabbt upp och springer fram dom sista metrarna. Han slår armarna runt mig och kramar man hårt, så som man kramar någon man inte träffat på flera år. Han luktar Noel, no shit liksom.

- Är det okej om du sitter med mig och mina kompisar på lunchen?

Jag nickar och ler upp mot honom. Han börjar gå mot en dörr och jag hänger efter honom som en liten svans.

♡♡♡

Jag slår upp dörren till matsalen och söker efter Noels blonda huvud. Han syns ganska väl, han och hans gäng verkar vara rätt typ populära på skolan.
Noel sitter med tre andra killar, men jag ser inte den tredje ansikte. Han hade det snyggaste håret jag sett, bortsett från det på bussen. Snabbt börjar jag gå mot det bordet och slår mig ner bredvid Noel. Jag tittar inte på dom andra, jag nickar bara ett kort Hej till Noel. Han ler och vänder sedan blicken mot killarna.

- okej, killar, det här är Nike, jag kände henne i mellanstadiet. Hon kommer umgås med oss nu och det finns inget ni kan säga från att hindra mig.

Han stirrar bestämt runt bordet på killarna och jag rodnar lätt.

- Asså, är hon typ din tjej eller nått? En av killarna höjer ena ögonbrynet och Noel suckar.

- Nej det är hon inte. Får jag presentera er nu? Jag skrattar lite lågt åt Noels irriterade tonfall och vänder sedan upp blicken mot killen mittemot mig.

- Shueee, ja e Ludwig.
Jag nickar och ler, liksom vad ska man göra? Min blick fortsätter till killen bredvid.

- Axel. Han ler lite och mina ögon vänds sedan mot killen som sitter bredvid mig.

O gud.

Kände att jag behövde publicera nått, eftersom jag inte vet hur bra uppdatering det blir nästa vecka då jag är iväg typ hela tiden!

Puss o kram skumbanan