Där står min mening med livet|| D.L

SEXTON

Jag går själv i korridoren påväg till spanskan. Någon springer ifatt mig bakifrån och tar tag i min tröja.

- Nike snälla kan vi prata, skriker Noel bakom mig.

Han lyckas såklart slita sönder min tröjärm och mina ärr blir helt synliga. Jag stirrar argt på honom och han stirrar på min arm.

- Du har börjat igen... viskar han och det brister för mig.

- Det hade du vetat om du brytt dig tillräckligt mycket för att fråga någon varför jag inte har varit hemma dom senaste fem dagarna! Du skulle vetat att jag har legat på sjukhus, och den som var där, det var Dante! Säg inte att det är du som har funnits för mig. För vem var det som berättade för alla att jag skadar mig själv? Och vem var det som inte hälsade på mig på sjukhuset? Tro inte att jag kan förlåta dig nu, jag kan inte lita på dig längre. Jag hatar dig!! Skriker jag till Noel.

Han lägger ena handen på min axel och utan att tänka mig för slår jag till honom över ansiktet. Jag börjar gråta och min röst blir typ pipig.

- Jag hatar dig! Skriker jag igen, och fortsätter slå honom tills någon tar tag om mig bakifrån och kramar om mig. Någon viskar lugnande i mitt öra och drar försiktigt bort mig. Vi stannar tillslut ute på gräsmattan. Jag vänder mig om och Dante kramar om mig ännu en gång. Han drar sin hand fram och tillbaka över mitt hår.

Jag bryter plötsligt ihop och börjar storgråta. Mina ben kan inte hålla mig uppe längre och jag landar på marken. Dante sätter sig snabbt bredvid mig.

- Kom, vi åker hem till mig, säger han och drar upp mig.

- Jag kan inte gå, snyftar jag drar tillbaka en slinga av mitt hår.

- Hoppa upp. Han vänder sig om och visar att jag ska hoppa upp på hans rygg. Jag kravlar mig upp och lägger armarna runt hans hals.

Försiktigt lutar jag mig fram och ger honom en puss på kinden. Jag ser att han ler.

♡

Jag lägger mig ner på Dantes säng. Han ler mot mig och tittar trött på honom.

- Kan jag sova här? Frågar jag försiktigt.

- Du har gjort det förrut. Han lägger sig bredvid mig börjar pilla med mitt hår.

Utan förvarning rullar jag upp ovanpå honom och kysser honom försiktigt. När jag drar ifrån tittar han på mig för en sekund innan han kysser mig, inte hårt, bara mjukt och kärleksfullt.

Detta är vår första kyss. Jag ler in kyssen och lutar sedan min panna mot hans. Han kramar om mig hårt och jag stänger ögonen.

Jag sätter mig plötsligt upp och tittar på Dante.

- Har du typ en tröja jag kan låna att sova i? Frågar jag och Dante reser sig upp. Han kastar en tröja till mig från en stol. Jag luktar på den och känner lukten av Dante. Han ler när jag ser att jag njuter. Dante är ju lite *host* mycket längre än mig, så tröjan är ju lite stor om man säger så. Jag vänder mig om så att jag står med ryggen mot honom och tar av mig tröjan.

Jag drar på mig Dantes tröja efter att jag tagit av mig bh:n och drar sedan ner byxorna.

- Är det okej om jag sover såhär? Frågar Dante bakom mig och jag vänder mig om.

Där står Dante i bara kalsonger, och jag ler lite.

- Såklart, jag har ju typ redan sett det. Jag flinar mot honom. Jag kryper ner under täcket och väntar på att han ska komma och lägga sig bredvid mig. Tillslut bokstavligen hoppar han ner i sängen typ en halvmeter ifrån mig.

- Okej, så detta är min sida, du får den andra halvan, säger Dante och flinar retsamt. Jag gapar och tittar "ledset" på honom.

- Men jag ville ju gosa, säger jag med en barnröst och låtsas som om jag ska börja gråta. Han flinar ännu mer och rullar närmare mig. Han är precis på väg att lägga armen på mig när jag skrattande avbryter.

- Men hallå, min sida av sängen! Han putar med underläppen och lyfter smidigt upp mig och lägger mig precis bredvid mig. Jag kryper snabbt ihop intill honom. Han lägger sin ena arm om mig och drar mig närmare.

Jag känner mig snäll idag så ni får ett nytt kapitel:)Eller så är jag bara hypad för att shadowhunters säsong 3b kommer om 50 dagar:)) men nu vill jag ha allas åsikt om självaste Noel (här i boken då). Gillar ni honom? Är ni arga på honom? Tycker ni det han gjorde var fel?

Visst förtjänar alla en Dante i sitt liv, eller är det bara jag??