Där står min mening med livet|| D.L

SJU

Jag sätter mig ner på platsen bredvid Linus. Den här dagen börjar vi med biologi. Läraren verkar dock vara väldigt frånvarande och höjer inte ens ett finger när någon pratar. Jag vänder mig mot Linus som är verkar upptagen med att pilla med sin penna.

- Är det någonsin någon sån här fest här? Den enda jag någonsin hört om var den där jättestora som polisen kom till dör alla va skitfulla.

Han flinar lite.

- Ja, min brorsas fest vart ju rätt vild, men det har inte stoppat honom från att ha flera.

Jag gapar och tittar chockat på honom.

- Vänta, din brorsa? När har han sin nästa fest? Jag bara måste komma bort lite känner jag.

Han skriver något på en lapp som han sedan ger till mig.

Nästa lördag kl 18.00 börjar den. Den håller väll på tills åtminstone 02.00 skulle jag tro.
Ses där;))

Jag undrar varför han skriver, men inser sedan att rektorn står framme vid läraren. Jag var påväg att säga något men stänger snabbt munnen. Efter att ha snackar lite med Noel och killarna har jag fått reda på att rektorn här är jävligt sträng, och kan ge en kvarsittning om man råkar tappa pennan under en lektion. Lärarna brukar inte ge kvarsittning om det inte behövs, men rektorn brukar tydligen komma in till klasserna och göra det.

Rektorn har inget hår alls, och då menar jag verkligen inget alls. Han har på sig ett par svarta jeans och en vit skjorta. Till det har han en knallröd slips och ett par sånahär överdrivet fina finskor. Enligt mig är sånna skor bland det fulaste jag sett, men vissa tycker tydligen att sånna är fina. Urk.

Men tillbaka till rektorn. Han har verkligen klätt upp sig, men snälla. Detta är en gymnasieskola, inte någon jäkla nobbelmiddag.

Rektorn går nu fram och tillbaka i klassrummet och delar ut papper. Jag tar emot pappret och kollar på den första frågan. Gjorde inte jag exakt det hör papperet i sexan? Eller va?

Hade inte Dante sagt att rektorn ofta tänkte på oss som grundskoleelever? Han brukade tydligen ge oss uppgifter  alla redan hade gjort i mellanstadiet. Jag förstod nu hur dom menade och suckade. Jag hade fått f- varning i biologin, det är inte direkt mitt starkaste ämne. I nian hade jag tillslut lyckats kämpa mig upp till ett svagt E, vilket räckte för mig.

Tro inte att jag inte är bra i skolan, för jag är helt ok. Förutom E, va C mitt sämsta betyg i nian, resten var A och B. Okej, jag fuskade kanske på några prov ibland, men jag var bra. Och jag måste erkänna att det bara var ett A, musiken. Min musiklärare hade helt klart favoriserat mig, och det blev bara bättre av att jag var bra på att sjunga. Jag hade dansat i sju år när jag slutade i sjuan, så man kan ju säga att jag hade en del taktkänsla när det gällde trummor.

Jag sitter i tio minuter med första frågan. Dom andra i rummet verkar redan vara klara med den första sidan. Det är då jag känner nysningen komma. Jag kämpar med att hålla den  inne men ger tillslut upp. Det låter i hela salen och alla blickar vänds mot mig. Rektorn stirrar argt på mig och jag känner att jag rodnar. Varför skulle detta alltid hända mig??

- Kvarsittning! Skriker rektorn och jag suckar. Såklart skulle Noel och killarna ha rätt, han var sträng.