TJUGONIO

413 8 0
                                    

Jag borstar igenom mitt hår samtidigt som Dante ligger i sängen och kollar på mig. Han reser sig plötsligt upp och går fram mot mig framför spegeln. Jag vänder mig om för att lägga armarna runt honom. Hans ansiktsuttryck förändras genast. Han ser fundersam ut, innan han lutar sig fram mot mig och lämnar en lätt kyss på mina läppar. Han går sedan snabbt ut ur rummet och börjar ta på sig skorna. Utan ett ord ler han och stänger dörren efter sig när han går ut. Jag stirrar förvirrat efter honom och skakar sedan på huvudet.

Sakta öppnar jag dörren in till mitt eget rum igen. Det är oerhört tyst i huset så jag antar att Sebbe är ute med några kompisar eller något. Jag börjar packa ner lite olika saker i min skolväska inför imorgon, jag hade redan missat allt för många lektioner när vi var i Linköping. Någon hade lämnat några böcker och häften i brevlådan tillsammans med en lapp där det stod vilka sidor jag ska läsa.

Samtidigt som jag suckar slår jag upp historieboken och börjar läsa igenom. Det blir nästan så att jag somnar med huvudet mitt i ett uppslag och det enda som håller mig vaken är bakrundsmusiken från radion.

I ren panik springer jag nerför uppfarten mot busshållplatsen. Bussen ska komma vilken minut som helst. Jag hade såklart somnat igår när jag gjorde läxorna, och nu vaknat fem minuter innan bussen till skolan går.

Jag springer upp för den lilla backen och ser bussen stå där. Jag tar i lite till och hinner precis fram till bussen innan den åker, och jag lovar, jag skulle aldrig ha hunnit om inte småbarnen framför mig hade problem med sina busskort.

Jag sätter mig på en ledig plats och lägger väskan bredvid mig, hatar att åka bredvid främlingar. Jag stoppar mer handen i fickan och börjar leta efter mina hörlurar.

Jag letar i varje hörn av varje ficka men känner inte hörlurarna någonstans.

Typiskt, jag glömde hörlurarna hemma.

Hårt slänger jag igen dörren bakom mig och kastar väskan på golvet.
Jag har inte sett Dante på hela dagen och när jag pratade med Noel hade inte dom heller sett honom. Jag ringde honom för en stund sen men han svarade inte.

Jag suckar och tar upp mobilen igen för att ringa Dante.
Såklart svarar han inte nu heller. En tår letar sig ner för min kind och paniken stiger.

Hej hej:)
Ja, jag lever faktiskt hah, det hände lite mycket i mitt liv men nu är jag tillbaka igen:)
Dock blir nästa kapitel det sistadenna bok:(
Meeeeen......














HIHI











Jag släpper uppföljaren direkt efter sista kapitlet;)

Uppföljaren kommer heta "hon dansar vidare i livet", o ni får själva gissa lite vad som kommer hända:)

Där står min mening med livet|| D.LKde žijí příběhy. Začni objevovat