"From the moment I met you, ya, my
life was all you, ya"-Boy with luv
____________________________Jungkook-"Jag har saknat dig mer, sötis"
Jag kommer nog aldrig kunna beskriva med ord hur mycket den här killen har förändrat mitt liv...
Jag är den jag är idag tack vare den här dummern...
Han har lett mig igenom en stor labyrint i livet...
Och tillsammans har vi skapat vår egna lilla kärleks labyrint...
***
35 minuter senare (Ji-naes pov)~~
Mrs Ryu-"Och nu alla mina fina elever så är det dags för att välkomna en av mina gamla elever... Jag har hört att ni alla har varit väldigt nyfikna på vem som kommer att ha talet idag, er väntan är snart över... Jag tror att ni alla kommer att bli överraskade när ni ser vem som står bakom scenen... Den här eleven var en topp elev och fortsätter imponera även i universitet, jag hoppas att ni välkomnar honom eller henne varmt... Jag ska inte prata mer eller uttråka er allihop, snälla ge en stor applåd för årets talgivare!"
Stora applåder hördes...
Det var nu allt började gå i slow motion...
Jag är väldigt tacksam för Mrs Ryus försök att göra den stora publiken peppad men alla vet hur elever är när det gäller sånt här...
De tycker att det är hur tråkigt som helst, de vill bara hem och sova vid det här laget, det vet jag eftersom jag själv gick här, jag var själv på det viset...
Men inte visste jag vid den tiden att jag nu skulle stå här själv och göra ett tal...
Även om publiken kanske är lite peppad på att veta vem jag är så är jag säker på att det kommer att försvinna så fort de får syn på mig...
Några känner mig...
Speciellt med tanke på nyheterna och på att jag bara gick ut förra året...
Men de känner mig på fel sätt och det är därför jag är här idag....
För att visa dem att jag inte alls är den person nyheterna får mig att se ut som...
YOU ARE READING
Can I ?
FanfictionKan jag lära mig att älska någon jag alltid hatat?... Kan jag komma över något som lämnat mitt hjärta skadat?... Kan jag ge dig mitt förtroende utan att du en dag låter det krossas?... Kan jag älska dig med hela mitt hjärta utan att behöva låtsas...