Kan jag lära mig att älska någon jag alltid hatat?...
Kan jag komma över något som lämnat mitt hjärta skadat?...
Kan jag ge dig mitt förtroende utan att du en dag låter det krossas?...
Kan jag älska dig med hela mitt hjärta utan att behöva låtsas...
Oops! Ang larawang ito ay hindi sumusunod sa aming mga alituntunin sa nilalaman. Upang magpatuloy sa pag-publish, subukan itong alisin o mag-upload ng bago.
"Why are you shaking up my heart?"
-Boy in luv ____________________________
"J-ji-nae Jag gillar dig"
Jag stog helt still, inte ett enda ord kom ut från min mun... Gillar mig?...
Är det här något skämt? Han har förstört så mycket för mig...
Och nu säger han att han gillar mig?...
"J-jag vet att det låter dumt... Att det inte är en rimlig anledning till att jag hatade dig me-"
Jag avbröt honom med tårar kvar i ögonen~
" S-så du säger att du började gilla mig?... Men varför fortsatte du då?...Varför gjorde du allting värre för mig om du gillar mig?!! Inget av det här är rimligt Jungkook!..Jag förstår inte!..."
Fler och fler tårar kom fram ur mina ögon när jag frågade honom alla dessa frågor...
Vet han ens hur mycket jag behövde gå igenom tack vare honom?... Vet han hur mycket jag brukade gråta under nätterna efter skolan?...Vet han hur svårt det var för mig att gå till skolan varje dag?...
Om han gillar mig varför gjorde han allt det här mot mig?...
Varför?...
Jungkook stog där framför mig med ett bekymrat ansikte och tårar i hans ögon...
Han var helt tyst...
"Men säg något då Jungkook! Varför?! Jag förtjänar ett svar!... Jungkook varför!?... J-jung-k-ook... V-varför?"
Jag bröt precis ihop när Jungkook plötsligt tog mig i hans famn och kramade om mig~
"Shhh...Förlåt Ji-nae...Förlåt, Jag vet att hur mycket jag än säger förlåt och hur mycket jag än försöker förklara för dig så kommer det inte ta tillbaks allt ont jag gjort mot dig... Du förtjänar en förklaring... Men jag har ingen vettig förklaring till dig Ji-nae...Jag har ingen."
Jag var kvar där i hans famn gråtandes...Men på något sätt kände jag mig säkrare där...Där i hans famn...
Med honom...
Efter ett tag släppte han taget om mig och vi satte oss på min lilla soffa i mitt rum~
Det var tyst...
Ingen av oss pratade...
Men det var så mycket kvar som behövde sägas, så mycket frågor utan svar... Jag behövde fortfarande svar...
