Kan jag lära mig att älska någon jag alltid hatat?...
Kan jag komma över något som lämnat mitt hjärta skadat?...
Kan jag ge dig mitt förtroende utan att du en dag låter det krossas?...
Kan jag älska dig med hela mitt hjärta utan att behöva låtsas...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Take my hands now, you're the cause of my Euphoria"
-Euphoria ____________________________
Ji-nae-"Om du frågar mig vad jag skulle saknat mest om vi gick separata vägar så är svaret lätt... Jag skulle saknat dig... Fan, vad jag skulle ha saknat dig"
Ji-naes pov~
Orden gick ur mig som om det vore något naturligt, jag tänkte inte innan, jag funderade inte och jag tvekade inte heller, jag sa högt vad jag kände och jag ångra precis ingenting~
Jag såg chocken växa på Jungkooks ansikte och jag log smått för mig själv innan jag vände blicken på mina ben igen, händerna kvar hållandes på kanten av bänken vi satt på~
Jungkook-"Så du skulle ha saknat mig? Jag är glad att jag inte är den enda som skulle ha saknat någon"
Jag lyfte blicken på honom igen och lutade ryggen bak mot ryggstödet innan jag kollade på natthimlen ovanför oss~
Jag kände av att Jungkook gjorde precis samma sak bredvid mig, det var som att han kopierade allt jag gjorde~
Jag log åt det medan stjärnorna på himlen tog över min syn, de är så vackra där uppe, ibland glömmer jag faktiskt bort att de är brinnande eldklot i rymden, eller lättare sagt solar~
Min uppmärksamhet drogs bort från stjärnorna när Jungkooks röst var hörd bredvid mig igen~
Jungkook-" Så... Seoyeon är tillbaka... Betyder det att?..."
Jag kände direkt av vad han försökte komma till och mindes sedan vad Taehyung sa häromdagen om honom~
Jag saknar honom mer...
"Jepp... Taehyung är tillbaka och jag hade rätt, han saknar dig lika mycket som du saknar honom... Ni två är verkligen speciella"
Även om jag inte riktigt kollade på Jungkook så visste jag att han bar på ett leende tack vare mina ord, han måste vara väldigt glad just nu~
Inga ord utbyttes mellan oss längre efter det där, vi satt bara där och hade blickarna på natthimlen och de glänsande stjärnorna~
Vinden blåste mitt hår åt sidan men trots att det var kyligt så frös jag inte, det kändes på något sätt tryggt att sitta här med Jungkook i tystnad~
Här fanns det inga problem...
Inga som skulle komma och störa oss...
Och inga paparazzis med kameror som väntar på att ta nästa bild till ännu en dum artikel...
På tal om paparazzis, hotellet är äntligen fria från dem nu även trots det som skedde igår kväll med Jungkooks mamma~
De lämnade den här morgonen, de tröttnade säkert eller så betalade Jungkooks föräldrar dem för att gå därifrån~
