Cassies perspektiv:
Hade bott i Stockholm i två veckor. Jag visste inte alls om jag tyckte om staden eller mina nya grannar. Inte för att jag kände någon av dom. Eller ja jag kände 1 och det var Molander. Fråga mig inte varför jag kallar honom Molander det känns bara inte rätt att kalla honom Ogge eller OG för jag anser mig inte vara hans kompis. Ni undrar säkert varför? Jo för att vi båda beter oss som idioter mot varandra. Eller ja vi är iallafall inte snälla mot varandra. Hans kompis Oscar försökte haffa också. Det gick inte så värst bra kan jag lugnt säga. Han var inte min typ. Vad var ens min typ? Hade jag ens en typ?
Mamma och Molanders mamma skulle ut på en "resa" eller aa dom jobbade tillsammans apparently så var dom påväg till centralen för att sedan åka på en "jobbresa". Pappa var på jobb och min lillasyster var hos en kompis. Jag var alltså ensam hemma och kunde i princip göra vad jag ville. Jag satt mig vid tv:n och kollade på serier. Var så glad att det var helg. Det knackade på dörren, jag suckade men ställde mig upp och gick för att öppna. När jag såg vem det var stängde jag dörren. Såklart var det Enestad. Jag gick till vardagsrummet igen och satt mig. Min mobil plingade till. Ett tweet från honom "@cass1e sluta spela svårfångad" skrattade när jag läste det och bestämde mig för att svara "@oscarenestad oh please du är inte min typ". Satt ner mobilen för att stirra på tv:n ett tag.
När kvällen började komma hörde jag att Ogge hade fest. Eller jag visste ju att han skulle ha det. Oscar bjöd mig men jag tackade nej. Jag ställde mig vid fönstret och kollade när alla kom och såg att Ogge stod i dörren och tog emot alla. Han vände blicken mot fönstret jag stod i och log. Vad höll han ens på med? Jag gick till köket för att äta något. Mobilen pep till. Ett meddelande. Jag kollade vem det var. Ogge såklart. Det stod "Kom.". Absolut inte tänkte jag först men sen insåg jag varför skulle jag inte gå? Det skulle ju säkert bli en grym fest. Jag svarade "Varför?". Han svarade fort. Hade han mobilen i handen när han tog emot sina kompisar? Eller var han en ninja? Det stod "Därför." Skulle jag? Vad var det värsta som skulle kunna hända? Jag suckade och svarade "Fine. Kommer snart, ska fixa mig." Jag hade inte hunnit ta fram något att äta så gick till mitt rum för att leta efter något jag kunde ha på mig. Hade verkligen inte nå snygga kläder. Suckade av tanken. Hittade iallafall en svart klänning. Den såg helt ok ut. Jag bytte om och ställde mig vid spegeln. Mina bröst såg sjukt stora ut. Jag suckade. Oscar skulle verkligen försöka haffa mig om han såg mig i den. Jag orkade inte leta efter en ny så jag gick till badrummet för att sminka mig. Gjorde en ganska standard sminkning och sen var jag klar. När jag kom till festen så öppnade Ogge dörren. Han sa inget och jag gick direkt till "baren". Där stod Felix och Oscar och delade ut dricka. Jag suckade men tog ändå emot en cider.
- Du kom iallafall, nästan skrek Oscar.
Jag nickade till svar. Han sa något till Felix och han tog över. Han tog min hand och drog ut mig på dansgolvet. Jag himmlade med ögonen. Han försökte fortfarande att få mig att falla för honom but that would be impossible. Jämnfört med mig så var Oscar grym på att dansa och mitt självförtroende föll genast ner till botten. Varför kunde han inte välja någon annan att dansa med? När låten var slut gick vi och satt oss vid Felix.
- Jävlar vilka moves Enis, sa Felix.
- Håller med, sa jag.
- Du vet är man proffs så är man, sa han och log.
- Skryt lagom, ska vi ha dance battle? sa Felix.
- Bring it on, sa Oscar.
Dom båda gick ut på dansgolvet. Många flyttade på sig som om dom visste vad skulle hända. Jag kollade runt. Var inte Omar i Stockholm? Sen såg jag han med Ogge i soffan.När Felix och Oscar kom tillbaka var båda svettiga.
- Så vem av oss var bäst? sa Felix och satt sig brevid mig.
- Tvek på den, sa jag och kollade på honom.
Oscar gav mig en till cider och satt sig ner brevid mig. Jag pratade inte med Ogge på hela kvällen. Oscar bjöd upp mig jättemånga gånger. Var det inte jag som dissade honom?
Nästa morgon vaknade jag i någon annans rum. Jag satt mig upp och kollade runt. Jag kände absolut inte igen rummet.
-Godmorgon sömntuta, sa en killröst.
Jag suckade. Jag kände igen rösten. Det var Oscar. Jag kollade på honom. Han hade världens fånigaste leende på sina läppar.
- Vad gör jag i ditt rum? Sa jag.
- Du ville inte hem efter festen, sa han.
Jag ställde mig upp.
-Helvete detta fick inte hända, sa jag.
Inget hade iallafall hänt för då skulle jag ha varit naken och det var jag inte.
- Lugn Cass, stanna. Jag kan laga frukost, sa han.
- Nej tack, måste hem.
Han suckade. Jag gick. Han försökte inte ens att stoppa mig. När jag skulle ta på mig mina skor kom hans mamma. Helvete.
- Och vem är du? Sa hon och kollade på mig.
- Ehm Cassie, sa jag.
- Mamma det är lugnt. Hon är en av mina kompisar, sa Oscar som stod vid dörren till sitt rum. Jag kollade på honom.
- Har du frågat henne om hon vill ha frukost? Frågade hans mamma.
- Ja, sa han och släppte aldrig blicken från mig.
- Jag måste gå, trevligt att träffas. Vi ses, sa jag och gick.
När jag kom hem satt Ogge på trappan. Jag hörde att någon svor i huset han bodde i. Hade hans mamma kommit hem tidigare? Jag gick fram och satt mig brevid honom på trappan.
- Så dom kom hem tidigare? Frågade jag.
- Japp, mamma kommer döda mig. Svarade han.
- Dead man walking typ.
Han skrattade.
- Så du och Oscar?
-Det hände inget.
Jag hörde att hans mamma var påväg mot hallen. Man kunde ju inte direkt missa att hon skrek och svor samtidigt. Jag ställde mig upp.
- Kom, sa jag.
- Vart? Hon kommer ju ändå döda mig när jag kommer hem, sa han.
- Jag har en plan så ta ditt jävla arsle och kom med.
Vi båda började skratta. Vi sprang till bussen så att vi skulle hinna. Ogges mamma stod ute och skrek efter honom.
- Du gör det här ofta eller hur? Frågade han mig när vi satt på bussen.
- Gjorde det hela tiden i Örebro, det hjälper faktiskt. Man låter dom bara lugna ner sig, svarade jag.
Han log. Jag visste inte riktigt vart vi var påväg och det gjorde inte Ogge heller. Vi åkte till Slussen och sen tog vi tunnelbanan till Östermalm. Ogge brukade ju ändå hänga där så vi kunde dra till studion. Det var foooers som kom fram till honom när vi skulle gå upp från tunnelbanan. Han var van vid detta, det var en del av hans liv. Jag stod i bakgrunden tills alla hade fått bild och kram.
