Ängel

Kapitel 18

1 månad senare

Jag satt i mitt rum och väntade på Isac. Han hade ringt för en timme sedan och sagt att han skulle komma hem till mig. Han hade något som han ville berätta. Jag var lite orolig, han hade låtit så tveksam när han pratat med mig. Jag snurrade en hårslinga runt fingret.
Varför kom han inte? Det hade ju gått en hel timme? Jag tog upp mobilen och kollade klockan. Jag suckade och slängde mobilen på sängen och precis då plingade det på dörren. Jag reste mig snabbt och joggade nerför trappen.

"Hej!" sa jag när jag öppnat. Han log bara till svars medans han fortsatte in genom dörröppningen. Vad var det där? Vi brukade alltid kramas när vi träffades? Han tog av sig skorna och vi gick upp till mitt rum. Han satte sig på sängen utan att säga något. Jag satte mig försiktigt ner bredvid honom och kollade ner i golvet.

"Ehm... Jo det är ju så att jag ska åka på turné, nästa vecka du vet..." sa han. Jag nickade. En turné genom Sverige, Norge, Finland och Estland. Den skulle vara i två månader och jag hade varit så glad för Isacs skull. "Jag ska ju vara borta i två månader..." började han. Jag nickade ännu en gång. "Jag tänkte, det kanske är bäst att ta en paus då.. bara för att jag ska kunna fokusera mer på musiken och fansen och så..." Jag tappade hakan. Vad menade han? Det hade ju aldrig varit något problem förut att koncentrera sig på musiken.

"Vad fan ska det betyda?" Sa jag sårat och kände tårarna bränna bakom ögonlocket.

"Bara en paus. Jag tror vi kan behöva det, ingen av oss är ju direkt helt vana vid att ha ett förhållande. Det kanske kan vara bra att träffa någon annan. Bara ett litet tag?" Sa han. Jag såg hur mycket han skämdes för det. Jag var så nära på att brista ut i gråt. Vart hade Isac tagit vägen egentligen? Vi var ju gjorda för varandra. Jag reste mig upp och bestämde mig för att inte visa hur ledsen jag blev. Om det var så här kall som han kunde vara skulle jag visa min kalla sida.

"Okej, du kan gå nu. Jag ska bort, till några kompisar." sa jag allvarligt och pekade mot dörren. Han skakade på huvudet och reste sig.
I dörröppningen stannade han.

"Det är för vårt eget bästa." sa han.

Så fort jag hörde ytterdörren slås igen föll jag ihop på sängen och släppte ut allt. Han måste ha träffat någon annan. Vilken annan jävla anledningen fanns det? "Det kanske kan vara bra att träffa någon annan." Ja men precis, som att jag skulle må bra av det? Jag smällde in näven i väggen och kunde känna gipset snöa ner över ansiktet. Jävla idiot, jävla fucking idiot. Han med det fina leendet, det rödbruna håret, de tydliga kindbenen och han med stora, bruna, helt perfekta ögonen, var en idiot.
Men som sagt, om han kan så kan jag. Jag satte mig upp och tog min mobil. Jag knappade in numret till Ylva.

"Hej det är Ylva." sa hon.

"Hej, det är D/N. Lust att hitta på något?"

Jag stod utanför mataffären och väntade på Ylva, Martine och några av deras killkompisar. Jag hade berättar allt som hänt för Ylva och hon hade blivit jätte arg.

"Hej D/N!" Hörde jag några röster och jag vände mig och såg Ylva, Martine och tre killar kom gående. Killarna såg okej ut, men inte som Isac. Ingen kunde se lika bra ut som Isac. De alla kom fram och hälsade. Jonathan, Alex och Sebbe. De pratade också svenska, det var lite konstigt. Det verkade som att mer människor pratade svenska än vad de pratade finska. Vi fortsatte in till affären.
Vi köpte massor med godis, Jonathan hade ett falskt legitimation så han köpte massor med alkohol också. Det kändes sådär, jag hade aldrig druckit förut. Jag var ju bara 13. Men nu skulle det ändras, jag orkade inte vara den snälla lilla flickan längre, det tjänade ingenting till.

Isacs perspektiv~

Jag låg på sängen. Jag hade så dåligt samvete för vad jag gjort, men egentligen var det ju för hennes skull. Jag ville inte lämna henne en gång till. Nu fick hon göra vad hon ville, hon behövde inte oroa sig för mig mer.
Min mobil plingade till. Jag hade fått ett sms.

Saknar dig

Det var Noora. Jag satt en stund och funderade på om jag skulle svara, sen skrev jag bara "detsamma" tillbaka. Jag fick en klump i magen. Jag och Noora hade träffats lite bakom D/Ns rygg. Inget allvarligt eller så, bara lite kyssar men ändå så var jag ju otrogen. Jag ville ha D/N mer än allt, men jag hade länge varit dragen till Noora. Hon kom alltid och gjorde massage eller kramades. Hon var alltid så mysig och jag kunde inte hjälpa att jag drogs till henne så mycket. Men som sagt så var det D/N jag ville ha, det var ju bara en paus, eller?

D/Ns perspektiv~

Jag hade börjat bli yr och såg inte alls klart. Jag hade druckit massor, samma med de andra. Vi satt rättare sagt och hällde i oss alkohol. Om pappa hade sett mig nu hade han dödat mig, bokstavligt talat. Men vem orkade ens bry sig längre? Jag gör som jag vill.
Jag kände en arm som lade sig över mina axlar, det var Jonathan som drog mig mot sig. Våra läppar möttes i en blöt och lång kyss. Jag blev äcklad. Jag reste mig snabbt upp och sprang mot toaletten men hann inte dit innan jag spydde över hela golvet. Ylva gav mig en blick innan hon brast ut i ett gapskratt. Jag la mig ner på golvet, utan att bry mig alls om jag nuddade spyan. Sen somnade jag.

-------------------------------------------------------
Jag vet inte än, men jag har en idé till en annan fanfiction om Isac. Alltså att jag kanske gör en till, men kommer uppdatera på båda? Skulle någon läsa om jag gjorde en till?