Ängel

Kapitel 12

KAN INNEHÅLLA SPÅR AV DIRTYNESS

Jag hade nu levt en hel vecka utan min mamma. Idag skulle jag och pappa till begravningsbyrån och planera med mammas begravning. Jag hade protesterat, jag ville inte följa med, visst, jag ville att mamma skulle få den finaste begravningen någonsin. Men att planera den var så otroligt jobbigt.

"D/N, det är dags att åka nu!" Ropade pappa ifrån hallen. Jag gnydde och reste mig upp från soffan och gick långsamt nerför trappen.

"Det kommer gå bra D/N. Lita på mig." Sa han. Jag gav honom en blick och suckade. Men det var bara att följa med. Jag tog på mig skorna och min jacka. Sen åkte vi iväg.

Begravningsbyrån var en mörkgul tegelbyggnad som låg bara några minuter från vårt hus. Runtom bredde det sig ett högt svart stängsel och en mörkgrön, rutten gräsmatta.
Jag kollade osäkert på pappa. Han gav mig en klapp i ryggen till svar.

Vi blev välkomnade av en gammal man med grått hår och kostym i dörröppningen.

"Välkomna!" Sa han och log mot oss. Jag ignorerade hans blick. Det kändes inte rätt att le på en begravningsbyrå.

"Tack, även om det är under så sorgliga omständigheter." Sa pappa och strök mig på kinden. Jag backade undan och gick förbi mannen i dörren.

"Ska vi stå här hela dagen eller?" Sa jag och kollade surt. Pappa gav mig en varnande blick, och jag kände mig genast dum.

"Ni kan få följa med mig in på mitt kontor." sa mannen och ledde oss igenom en korridor klädd med vinröda, bittra väggar.

Efter att ha suttit inne på mannens kontor i över 1 timme skulle vi äntligen åka hem. Jag hade inte lyssnat på vad de hade bestämt. Jag ville inte höra, ville inte känna den där jävla smärtan som alltid uppstod varje gång jag hörde mammas namn.
Bilresan var jobbig och stel. Jag kände hur besviken pappa var på mig som inte hade hjälpt till.

"Förlåt pappa." Mumlade jag. Han kollade konstigt på mig.

"För vadå?" Sa han förvånat.

"För att jag inte hjälpte till att planera begravningen." Mumlade jag ännu en gång och kollade ut genom fönstret. Allt susade förbi.

"D/N, jag förstår att det är jobbigt. Du behöver inte säga förlåt, det ordnar ju sig ändå. Mamma kommer få en jättefin begravning. Nu återstår bara att åka till Sverige igen och fixa det sista. Allt kommer att ordna sig hjärtat."
Jag stelnade till. Sverige?

"Hur länge stannar ni?" Frågade Isac. Vi satt hemma hos honom och åt pizza i hans säng. Jag hade ringt honom så fort jag fick reda på att vi skulle åka iväg.

"I två veckor." Suckade jag. "Jag ska vara utan dig i två veckor Isac. Det kommer inte gå." sa jag. Jag ville inte vara utan honom. Han hade tagit hand om mig så väl nu när jag behövde det som mest.

"Det kommer gå bra D/N. Tänk när du kommer tillbaka hit. Du kommer att bo här i Finland, vi kan ses varje dag." Han log och strök bort en hårslinga som fallit ner och lagt sig i mitt ansikte.
Ja, så var det faktiskt. Jag skulle flytta hit, till Finland. Jag skulle börja i en svensk skola och jag skulle få ta finska lektioner. Jag skulle behöva lämna allt i Sverige, vänner, huset, allt. Men Isac fanns här, och det räckte för mig.
"Ja, när jag kommer tillbaka ska du behöva stå ut med mig varje dag." Sa jag. Han skrattade.

"Det gör jag mer än gärna." Vi log mot varandra.

Det hade blivit mörkt ute, klockan var halv 2 på natten och jag och Isac låg vakna. Vi var båda trötta men kunde inte sova. Pappa hade ringt mig för några timmar sedan. Han berättade att han bokat flygbiljetter till Sverige redan imorgon.
Jag suckade högt.

"Men Isac, jag KOMMER inte kunna vara borta två veckor." sa jag.

"Jag vet att det är jobbigt, det kommer det vara för mig med. Men som sagt så ses vi ju sen igen. Det är inte hejdå för alltid." Sa han och kramade om mig. Han hade rätt. Jag skulle få se Isac igen. Jag snurrade runt och mötte Isacs läppar med mina. Han kysste mig passionerat tillbaka. Det gick ännu längre och snart slet Isac av sig tröjan, så som de brukar göra i filmer. Han kysste mig på nacken och jag stönade svagt. Han hjälpte mig av med tröjan och sedan fortsatte vi så tills vi inte hade några kläder alls.

"Vill du? Eller har du bara retats med mig igen?" sa han och flinade. Jag blinkade och kysste honom.
Det gjorde lite ont i början men sen lättade det. Han var bra på det här, nästan så man skulle kunna tro att han gjort det innan.

Okej, jag är inte bra på att skriva dirty. Vill ni ha mer sånt eller inte hahah?
Hoppas ni gillar vad ni läser!