Ängel

Kapitel 2

Jag kände igen honom. Egentligen hade han inte alls förändrats. Han var lång, brunt tjockt hår och ett snaggat skägg. Han öppnade sina armar när jag sprang mot honom. Åh vad jag hade saknat honom.

-Vad stor du har blivit! Sa han och granskade mig upp och ner efter en lång kram.

-Ja, man hinner ju växa en del på 8 år. Sa jag. Han skrattade till sen tog han min hand.

-Kom nu, så hämta vi din väska, sen åker vi hem.

Vi körde upp på uppfarten. Huset låg i ett radhus område och var stort och vitt.

-Wow, vad fint ni har det! Sa jag.

-Ja visst är det snyggt, men det finns fortfarande lite saker kvar att ordna. Kom och hälsa på Emma nu. Sa han och log. Jag följde lite tveksamt med honom in genom dörren. I hallen möttes jag av en lång kvinna, nästan lika lång som pappa. Hon hade rosa målade läppar. Svart långt hår och en snäv svart klänning.

- Hej D/N vad trevligt att träffas. Sa hon, en aning blyg var hon nog.

- Hej! Svarade jag och vi skakade kort händer.

- Jaha, D/N vill du att jag visar dig runt? Sa pappa och avbröt den plötsliga tystnaden som uppstått.

- Ja, absolut! svarade jag.

Huset var stort och det var många rum att hålla reda på. Det fanns inte en chans att jag skulle komma ihåg allt det här!

- Här är ditt rum D/N. sa pappa och vi gick in i ett stort vitt rum med en dubbelsäng, ett sminkbord med en stor spegel. Rakt fram bredvid ett stort fönster fanns en stor garderob. Rummet var helt perfekt för mig!

- Jag har inte hunnit göra i ordning så mycket. Men jag hoppas du gillar det ändå. Sa han. Jag kollade på honom och log stort.

- Jag älskar det! svarade jag och gav honom en stor kram. Han kramade mig tillbaka och så stod vi en lång stund.

- Jo juste, ikväll kommer din kusin Ylva över. Jag vill så gärna att du ska ha någon att umgås med i sommar, så se till att prata mycket med varandra. Sa han. Jag nickade till svar och pappa lämnade mig sedan på rummet.

- Det kommer om ungefär 2 timmar så du kan börja göra i ordning redan nu! ropade han. Jag sprang och hämtade min väska och började vika in kläderna i garderoben. Jag tog på mig ett par slitna, högmidjade jeansshorts och ett blommigt linne som jag stoppade innanför. Sen tog jag på lite mascara och plattade mitt hår. Precis när jag var klar så ropade pappa att Ylva och hennes familj var här.

Ylva var ungefär lika lång som mig. Hon hade långt, ljusbrunt hår och stora blåa ögon. Ylva var 16 år gammal, jag var bara 13 år. Hon log mot mig när hon kom in.

- Hej! sa hon. Vad roligt att äntligen träffas, jag heter Ylva. Hon sträckte fram handen. Jag tog artigt emot.

- D/N, sa jag och log tillbaka.

Vi fortsatte upp på mitt rum.

-Vad fint du har det. Sa hon och kollade sig runt i mitt rum.

-Tack! svarade jag. Det här kunde gå bättre än vad jag trott. Ylva verkade väldigt snäll. Ylva tog fram ett litet paket ut fickan. Hon gav det till mig.

- Här, sa hon.

Jag tog emot paketet och granskade det. Sen tog jag försiktigt av pappret. Det var 3 biljetter. Isac Elliot stod det.

-Åh tack så mycket! Men, vem är Isac Elliot? sa jag lite tveksamt.

Ylva skrattade.

- Han är en finsk sångare. Finlands största faktiskt! Har du inte hört talas om honom? jag skakade på huvudet.

- Men tack så himla mycket, vilka ska med? Sa jag och log.

- Du, jag och min kompis Martine. Om det går bra för dig, du får bestämma.

- Det är klart att det gör! När är konserten?

- I övermorgon, om du vill så får du följa med och handla kläder imorgon? Med mig och Martine.

Jag svarade att det ville jag jätte gärna göra.

Den kvällen somnade jag med ett leende på läpparna. Den här sommaren började så bra...