Ängel

Kapitel 6

Isac kom fram och la armen runt mig. Han kollade rakt in i mina ögon och gav mig sedan en lätt puss på kinden. Helt plötligt glömde jag att vi stod på en scen framför 1000 skrikande tjejer. Det fanns bara jag och Isac.

Jag vaknade av att mitt huvud dunkade av smärta. Jag kände inte igen mig. Ett ganska litet rum med vita väggar. Jag låg i en brun skinnsoffa. Jag hörde plötsligt röster bredvid mig. Jag vred försiktigt på huvudet och där såg jag Ylva, Martine, Danu, Lasse och Isac. De satt runt ett bord och pratade.
"Hallå, vart är jag?" Sa jag förvirrat. De vände blickarna mot mig.
"Du svimmade på scenen. Hur mår du?" Sa Ylva. Konstigt, tänkte jag. Jag hade inget minne av vad som hänt.
"Jag har ont i huvudet." sa jag och försökte resa mig. Det va som att huvudet drog ner mig igen. Det var tungt men jag lyckades sätta mig upp iallafall.
Martine kom fram och hjälpte mig upp.
"Vi går och fixar alvedon åt dig. Tror du att du orkar stanna och äta?" Frågade hon. Mitt huvud sa nej, jag har ont och är trött. Men min mun sa ja, klart att jag orkar. Vi fortsatte ut ur rummet och kom till receptionen.
"Ursäkta mig, har ni alvedon här?" Frågade Martine. Receptionisten nickade lite på huvudet och började rota i en låda.
Efter någon minut, vilket kändes som en evighet, fick jag en alvedon och ett glas vatten. Jag svep allt i en klunk och tackade receptionisten. Martine tog tag i min hand och vi gick tillbaka till rummet där jag vaknat upp. Precis innan Martine nådde dörrhandtaget stoppade jag henne.
"Vad menar ni med att stanna och äta? Ska vi äta med Isac?" Sa jag. Jag hoppades verkligen att det var så. Efter de sekunderna jag spenderat på scenen hade jag blivit helt varm i kroppen, det hade blivit ett helt zoo i min mage. Han var så perfekt.
"Ja, det ska vi. Fredi erbjöd sig att köpa pizza åt oss eftersom han tyckte så synd om oss som inte hann se hela konserten." svarade hon.
"Åh nej! Missade ni slutet? Förlåååt." sa jag. Jag fick massa skuldkänslor. Bara för att jag blev så känslig av en lätt puss på kinden.
"Skojar du!?" Skrattade Martine."Utan dig hade vi aldrig varit här nu. I väntan på pizza tillsammans med Isac Elliot." Hon log och det kändes bättre. För hon hade ju rätt.
Vi klev in i rummet. Isac log mot mig när jag gick fram. Jag log tillbaka och vände blicken ner mot golvet, varför var blev jag så generad bara av att möta hans blick?
Ylva och Martine satt på ena sidan av bordet bredvid isac och Danu. Det fanns en plats mellan Isac och Lasse. Jag satte mig ner försiktigt och försökte ansluta mig till samtalet som handlade om konserten. Ylva och Martine frågade flitigt frågor till alla tre men jag kunde inte fokusera på något annat än Isac. Jag kände mig helt dum. Han va så fin. Vad fan hände med mig? Jag hade aldrig känt den här känslan förut. Kan man bli kär i någon så snabbt?
Jag avbröts i mitt tänkande av Fredi som kom med pizzorna. Fyra stycken, men jag var inte alls hungrig. Min huvudvärk hade inte riktigt gått över än.

Jag åt lite av pizzan ändå. Vi pratade och skrattade. Det kändes inte spänt mellan mig och Isac längre. Vi skämtade med varann och slamsade. Jag var glad och ångrade inte för en sekund att jag svimmat på scenen. Inte för att jag kunde valt att göra annat, men ändå.
Tiden gick och pappa ringde plötsligt och sa att han stod utanför.
"Vi måste gå nu. Pappa är utanför och väntar." Sa jag. Isac gjorde en ledsen min åt mig. Jag skrattade och sa att jag gärna skulle vilja träffas igen. Han log.
"Ja, det här måste vi verkligen göra om. Skulle jag kunna få era nummer?"
Vi bytte nummer allihopa. Vi kramades också. Isac tog tag runt min midja och jag runt hans axlar. Det blev en lång, mysig och varm kram.

Hela vägen hem pratade jag, Martine och Ylva om vad som hänt. De trodde att Isac hade blivit intresserad av mig. Jag trodde de var avundsjuka först men de va väldigt glada för min skull. Och det dröjde inte länge förens jag kommit hem som min mobil plingade till. Jag hade fått ett sms från Isac.
"Hur mår du? Är det bra med huvudet?<3" Stod det. Ett stort leende växte fram i mitt ansikte. Han tänkte på mig.
"Ja, det är mycket bättre nu<3" svarade jag. Jag var så glad. Hade aldrig träffat en så fin människa som Isac. Både på insidan och utsidan. Han var snäll, rolig och snygg.
Jag gick fram till spegeln på min vägg och granskade mig själv. Jag hade långt brunt hår som nästan nådde ner till rumpan. Jag hade en ganska bra kropp. Jag var nöjd med mig själv.
Helt plötsligt kändes att perfekt i mitt liv. Pappa var som jag kom ihåg honom, snäll och super rolig. Martine och Ylva var så bra, de betydde redan väldigt mycket för mig. Och nu fanns Isac också.

Jag vaknade nästa morgon av att min mobil tjöt. Det var Ylva som ringde.
"Hallå!" Svarade jag.
"Hej, Lasse ringde just mig. Han undrade om vi ville följa med dom på bio ikväll?" Sa hon. Jag kände direkt fjärilarna i magen.
"Ja, absolut!"
"Bra, bussen kommer halv 6, ses där!" Vi la på. Jag kollade klockan. SHIT! Den var redan halv 2. Hade jag sovit så länge? Jag sprang till toan och hoppade in i duschen. Tvättade håret och tvålade in mig.
När klockan passerat kvart över två så var jag klar. Jag gick in i mitt rum och torkade håret. Usch, jag hatade mitt nytvättade hår. Det blev helt krulligt. Jag suckade och satte på min plattång. Ikväll kändes det viktigt att se så bra ut som möjligt. Även fast det inte borde vara utsidan som räknades, men, det vet vi nog alla att den faktiskt gör. Jag plattade håret och applicerade mascara, bronser och concealer. Tog på mig samma jeansshorts jag haft dagen innan och en oversized stickad, svart tröja. Jag sprejade på mig min favoritparfym och gick ner i köket och gjorde bacon och ägg.

Det var väldigt varmt ute idag. Jag stod ute vid busshållplatsen och väntade. Om 2 minuter kom bussen. Jag tog fram mobilen och kollade mig i framkameran. Mitt hår hade blivit lite lockigt igen. Fan. Jag tog en hårsnodd och satte upp håret i en ganska hög hästsvans. Det såg bättre ut.
Bussen kom och jag gick in, med magen full av fjärilar steg jag på och hittade Ylva, Martine, Lasse, Danu och Isac.
"Hej!" sa dem alla i kör.
"Hej" svarade jag. Jag satte mig bredvid Ylva.
"Är ni redo för trippeldejt då?" Sa Lasse och killarna började skratta. Vi tjejer flinade mot varandra och sen åkte vi iväg.
Bion var stor. Den största bion jag någonsin varit på. Fast jag hade bara varit i två biosalonger innan, bara i Sverige dessutom. Isac gick fram och beställde sex biljetter till Mockingjay, den tredje delen i hungergames trilogin.
När vi kom in i salongen skulle vi välja platser. Jag ville sitta bredvid isac. Det tror jag Ylva och Martina fattade och tryckte ner mig på sätet bredvid honom. Han log mot mig och flinade lite. Fan vad pinsamt tänkte jag. Ylva satt bredvid mig och Lasse och sen kom Martine bredvid Danu. Under hela bioreklamen satt vi och fnissade och pratade. Isac lutade sig över mig ett antal gånger och våra händer snuddade vid varann. Det kändes så bra och naturligt med Isac. Han var så glad och öppen. Han frågade om han fick hålla mig i handen om det blev läskigt, jag skrattade och sa att det fick han självklart göra. Det slutade med att vi höll hand hela filmen. Vi sneglade på varann då och då och när våra blickar möttes så log vi. Hur konstigt och hur snabbt det än gått så hade jag fått känslor för honom. Han var den finaste jag någonsin träffat.
När bion var slut åkte vi alla hem till Martine. Hennes hus var stort och väldigt mysigt. Vi bäddade på hennes övervåning eftersom vi alla skulle sova över. Isac och jag skulle sova bredvid varann. Den här gången var det faktiskt han som tryckt ner sin madrass bredvid min. Vilket jag absolut inte hade något emot.