Ängel

Kapitel 9

Vi hade nu varit tillsammans i två veckor. Men det kändes som en evighet. Vi hade träffats varje dag och vi hade även gått ut med vårt förhållande officiellt. Reaktionerna från fansen var mycket blandade. Vissa var jätte glada för min och Isacs skull och tyckte vi var jättefina tillsammans. Medans andra var arga och skrev saker som att jag var ful, tjock och borde dö. Men det påminde Isac mig om varje dag att jag inte var.
Idag var det en vanlig fredag. Pappa och Emma hade åkt till Helsingfors över helgen och jag skulle vara hemma med Isac. Vi skulle få bo alldeles själva i vårt hus.

Jag sneglade på klockan. Shit! Halv sju!? Isac skulle komma om en halvtimme. Jag rusade upp på mitt rum och fixade i ordning mig. Sminkade mig och bytte om.
Efter tjugo minuter satte jag mig ner på sängen och andades ut. Nu var det bara att vänta.

När klockan var prick sju knackade det på dörren och Isac steg in.
"Hej!" Sa han och kramade om mig. Jag kramade tillbaks och hängde sedan upp hans jacka. Han hade en stor väska på armen. Kläder antagligen.
Vi gick upp till mitt rum och satte oss i min vita soffa. Jag la mina fötter i hans knä och han började massera dom. Så brukade vi nästan alltid göra.
Jag tryckte på tv:n. Vi kollade på en film på 4:an. Men efter ett tag tröttnade Isac och la sig ner bredvid mig. Han pussade min nacke. Sen mitt ansikte, min panna, kinder, haka och läpp. Jag log och vände min kropp mot honom och kysste tillbaka. Jag strök honom över ryggen och tog tag i hans hår. Jag hade övertaget. Jag log och kom på en rolig plan.
Jag satte mig på honom och kysste hans nacke. Jag strök honom över magen och han började andas tungt. Jag gick ner med handen till byxkanten och stannade. Efter ett litet tag fortsatte jag en liten bit medans jag passionerat kysste hans nacke. Han började snart vrida på sig lite nervöst och försökte ge mig signaler om att gå av. Jag började skratta.
"Vad?" Sa han nervöst.
"Vad är det du försöker dölja?" Skrattade jag. Han kollade generat på mig och mumlade att det inte var något.
"Säkert?" Sa jag och flinade lite medans jag retsamt drog handen över hans byxor. Det var precis som jag hade trott. Han hade stånd.
"Men.. jag är ju kille, jag kan ju inte hjälpa det." sa han.
"Jag vet, det är okej. Ska vi hämta godis?" Sa jag. Han kollade upp på mig förvånat.
"Men? Du kan ju inte bara göra sådär, nu måste du ju fortsätta!" Sa han allvarligt. Jag försökte att se allvarlig ut jag med men det var svårt. Jag höll på att skratta ihjäl mig men jag ville inte visa det.
"Men Isac, inte nu." sa jag och log. Han suckade och reste sig upp. Han gick ut från mitt rum och ner till köket. Jag kunde höra honom öppna kylskåpet och skruva upp en falska.

Efter en liten stund gick även jag ner till köket. Isac stod lutad mot köksbänken med ett halvfullt glas Cola i handen.
"Hej." sa jag.
"Hej." svarade han och stirrade ner i golvet.
"Du är inte sur va?" Frågade jag honom. Det här kändes väldigt töntigt. Jag hade ju inte menat något illa, jag ville ju bara busa med honom lite. Han tittade upp på mig och smuttade lite på colan.
"Nej, jag är inte sur." Han vände ner blicken till golvet igen. Jag himlade med ögonen och vände mig till skafferiet. Jag tog fram en godispåse som jag hade köpt tidigare idag och skakade den framför Isac.
"Hallå, jorden anropar!" Sa jag. När jag inte fick någon reaktion kändes det plötsligt hopplöst. Jag vände på klacken och gick upp igen.

När jag suttit uppe i soffan i ungefär en halv timme och inte hört ett ljud från Isac blev jag faktiskt riktigt sur. Hur kunde han hålla på så här? Visst, det var kanske onödigt att få honom sugen när han inte skulle få något men så farligt var det väll inte, eller?
Jag småsprang nerför trappen och tittade in i köket. Isac var inte där. Mitt hjärta började klappa hårt. Han hade väll inte gått härifrån? Han hade väll inte åkt hem utan att säga något?
Jag kliade mig oroligt på huvudet och fortsatte runt i huset. Han var inte i vardagsrummet, inte i hallen, inte i pappas och Emmas sovrum. Jag kunde inte hitta honom. Utan att jag visste ordet av det brast jag ut i gråt. Jag satte mig i trappen med huvudet begravt i händerna och snyftade högt.
Plötsligt hörde jag toalett dörren öppnas och Isac kom springande.
"D/N! Vad har hänt?!" Sa han upprört och tog tag i min axel. Jag kände mig så dum. Här satt jag, helt hopplöst förälskad, helt galen och så jävla dum. Jag skakade på huvudet och han torkade bort en tår.
"Jag trodde du hade gått." sa jag. "Åh Isac, snälla jag ville inte vara elak. Jag skojade bara med dig." sa jag slängde mig runt hans hals.
"Men.. va? Jag är inte sur på dig. Jag skämdes bara. Jag skulle aldrig lämna dig, det vet du." sa han och strök mig över ryggen. De orden han sa satte sig på hjärnan.

"Isac"
"Ja?"
"Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också D/N."