Ängel

Kapitel 21

Jag hade inte hört något av Isac på två veckor. Vi hade inte ringt varandra, inte smsat eller träffats. Och det var det ända jag kunde tänka på, om jag skulle ta upp mobilen och bara ringa. Fast det kunde jag inte göra. Han hatade mig säkert, och jag hatade honom, men jag älskade honom så.
Det som var ännu värre var att skolan började nästa vecka, och vad fan skulle jag göra då? Det skulle bli oundvikligt att inte mötas i korridorerna, eller matsalen, eller på skolgården, överallt. Vi som hade planerat så mycket. Att vi skulle mötas innan skolan sen så skulle vi gå dit tillsammans, vi skulle sitta tillsammans vid lunchen, sedan gå hem tillsammans. Vi skulle göra allt tillsammans.

Isacs perspektiv~

Jag plockade upp mobilen för säkert tjugonde gången. Men la sedan ner den igen. Jag kunde inte ringa, hon hatade mig säkert.
Jag smällde näven i väggen. Hur fan kunde jag varit så dum? D/N var du den viktigaste personen i mitt liv, hur kunde jag bara kastat bort henne sådär?
Idag var sista konserten på min turné. Jag hade inte lust att gå ut på scenen. Ingen lust till att göra någonting.

"Isac, du ska ut dit om tio minuter." sa pappa. Jag nickade lätt. "Isac?" Sa han igen.

"Men ja! Jag hör dig!" Sa jag irriterat. Han gav mig en ängslig blick innan han gick vidare. Jag reste mig och klampade fram till Lasse som stod redo för att gå ut på scen.

"Hur är det?" Frågade han när han såg min arga blick.

"Inget." mumlade jag. Musiken började spelas och dansarna klev ut. Jag stod kvar och väntade på min tur. Genom en springa i det svarta skynket såg jag alla fansen. De skrek, vissa grät andra log stort. Jag blev varm i kroppen, energin jag fick av fansen var otrolig, och för ett tag så glömde jag all skit.

När konserten var slut gick jag snabbt tillbaka till bussen. En stor skara med fans hade samlats utanför den, de skrek och bankade.

"Pappa, kan du snälla få dom att sluta." sa jag. Jag gav honom en bedjande blick. Jag hade ont i huvudet och ville bara vila, men det gick inte när de höll på. Pappa kollade tveksamt på mig innan han steg ut genom dörren. Jag kunde höra honom be snällt att de skulle kliva bort från bussen. Efter ett litet tag slutade de och pappa kom kom in igen. "Tack." sa jag.

6 dagar senare.

D/Ns perspektiv~

Idag var det alltså söndag. Om bara några timmar skulle jag tvingas till skolan, tvingas se Isac. Jag hade ont i magen och kände mig illamående, fan vad jag inte ville det här.

"D/N gå och lägg dig nu!" Ropade pappa. Fan fan fan. Jag kände paniken växa fram, det skulle inte gå. Jag joggade nerför trappen och in i köket.

"Pappa jag mår inte bra." sa jag. Han log lite smått och lutade på huvudet.

"D/N, du behöver inte vara nervös. Allt kommer att ordna sig ska du se." sa han. Jag suckade och vände mig om, jag klampade upp till mitt rum igen.

Jag vaknade av alarmet morgonen därpå. Klockan var alltså 7. Jag sträckte på mig länge. Jag var så trött, jag hade bara sovit några få timmar på grund av all nervositet. Men jag hade bestämt mig för att inte låta Isac förstöra det här, idag skulle jag få nya vänner. Kanske till och med träffa någon ny, intressant kille.
Jag klistrade på ett trött leende och steg upp ur sängen. Jag kollade mig i spegeln och äcklades nästan. Jag såg så trött ut och håret hade tovat fast sig runt hela huvudet.

"Faaaaaan!" Utbrast jag. Jag skulle alltså se ut som ett kråkbo första dagen. Jag drog argt fram min hårborste och borstade igenom håret. Det blev en aning bättre iallafall. Sedan sminkade jag mig.
Vad kunde man ha på sig första dagen? Jag granskade alla kläder som hängde i min halvfulla garderob. Jag tog fram ett par ljusblåa jeans. De var lite trånga, men de fick duga. Sedan tog jag på mig en grå t-shirt. Det fick vara enkelt, enkelt och bra, helt enkelt.

Jag åt frukost snabbt sen var det bara att gå ut i den ljumma luften och gå raka vägen till skolan. Inte stanna och vänta på Isac vid busshållsplatsen. Jag fick en klump i magen när jag passerade den. Helt plötsligt stannade jag och kände en tår falla ner. För där stod han, han med de fina leendet, det rödbruna håret, tydliga kindbenen och de stora, bruna, alldeles perfekta ögonen.

Min Twitter:
linnbottrich
:D