Ängel

Kapitel 5

Han stod där och log mot oss när vi kom in i rummet. Mitt hjärta bankade så hårt. Han var den finaste jag någonsin sett.
"Hej tjejer!" Sa han. Ylva sprang fram och kramade honom. Martine kom efter. Jag stod kvar vid dörröppningen lite osäkert. Ylva tog tag i min hand och drog in mig i Isacs famn. Det blev en väldigt stel kram på grund av min nervositet. Han var varm och mysig.
Vi släppte varann. Han granskade oss alla tre men stannade lite extra med blicken på mig.
"Skulle ni vilja ta bild?" Frågade han. Han verkade glad och trevlig. Vi nickade allihopa. Ylva och Martine tog sina bilder, sen var det min tur. Jag ställde mig bredvid Isac. Han la sin arm runt om mig.
"smail." Sa Ylva och tog säkert 20 kort.
"Vad heter ni då?" Sa Isac.
"Jag heter Ylva, det här är Martine och det här är d/n ." Isac tittade på mig. Jag log lite generat tillbaka.
"Okej, vad kul att ni kunde komma. Men jag måste gå till min soundcheck nu. Jag hoppas verkligen ni har det kul ikväll på konserten." Han böjde sig fram och kramade mig. Jag kramade tillbaka och denna gång var kramen inte stel alls.
Han kramade sedan Ylva och Martine, vinkade hejdå sen gick vi tillbaka till kön. Klockan var nu 16.00 och om en och en halv timme var det insläpp.
Vi fick många blickar från alla tjejer i kön när vi kom ut. En del ropade på oss men vi brydde oss inte. Vi hade fått träffa Isac, det var det viktigaste.

När klockan äntligen nått 17.30 fick vi komma in. Vi hamnade längst fram på vänster sida om scenen. Folk knuffades och det blev snart jobbigt att få det hårda metallstängslet tryckt mot magen.
"Kan vi inte backa?" Frågade jag.
"Never gonna happen." Svarade Martine och ropade högt bakåt att SLUTA KNUFFA FÖR I HELVETE. Det blev lite bättre, folk backade undan en bit och höll sig kvar på sina rader.
Bättre blev det dock inte när isac kom upp på scenen folk hoppade nästan över oss för att komma längre fram. En tjej bakom mig studsade över mig så stängslet for rakt i mitt huvud.
"AJ JÄVLAR" skrek jag rakt ut. Jag blev yr och fick ont. Jag fick sedan en armbåge rakt i tinningen. Det gjorde så ont att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka. En vakt kom fram och frågade hur jag mådde. Jag svarade inte utan försökte låtsas som att det var glädjetårar. Han gick vidare.

Tiden gick och halva konserten hade gått när isac började sjunga låten "First Kiss". Fredi, Isacs pappa kom ut och kollade på mig, rakt i ögonen.
Han sträckte sig över stängslet och lyfte över mig. Martine och Ylva skrek av glädje när jag kom upp på scenen. Jag själv, som hade världens scenskräck blev yr och illamående.
En av hans dansare, som Ylva berättat heter Lasse ryckte tag i min arm och drog ut mig ännu en bit på scenen.