Ängel

Kapitel 7

Klockan var halv 2 på natten och jag kunde inte sova. Jag tänkte på att jag just nu låg bredvid Isac. Våra ben nuddade varann.
Det kändes så bra att vara med honom, han gjorde så jag kände mig trygg och såg alltid till att jag mådde bra. Jag hade haft svårt at intala mig själv att jag hade känslor för honom, eftersom att det var så lätt att bli sårad. Men nu var det nog ingen hemlighet för någon. Både Ylva och Martine hade ju märkt mina blickar mot honom, att jag blev alldeles varm och fnittrig i hans närhet.

"Sover du?" Hörde jag en röst. Jag log, Isacs röst.
"Nej, jag är vaken." Svarade jag och satte mig halvt upp. Jag stödde mig på mina armbågar och snart gjorde han likadant.

"Inte för att vara sån men, jag är glad att vi träffades D/N." sa han. Jag log.
"Det är jag med." Han besvarade mitt leende och kollade in i mina ögon. Han var så fin. Det var svårt att inte böja mig fram några centimeter och nudda hans läppar med mina.

Jag vaknade kvickt. Martine och Ylva låg också vakna.
"Godmorgon solstråle." skrattade Martine. Jag log till svar. Killarna sov fortfarande. Isac låg och snarkade svagt.
"Ska vi busa lite?" Sa Ylva och både jag och Martine nickade.
Vi tog på oss kläder, ett linne och ett par mjukisshorts sen gick vi ner. Vi fyllde tre glas med iskallt vatten och smög sedan upp för trappen.
"1..2..3!" Viskade vi och hällde ut varsitt glas i killarnas ansikten. De hoppade kvickt upp och vi tjejer stod nöjda kvar.
Killarna hade nämligen bara kalsonger på sig så vi såg hela deras kroppar, eller ja, nästan hela. Jag kollade med en lite häpen min på Isac. Ett tydligt sixpac prydde hans mage. Inte för att det egentligen spelade någon roll men, det var väldigt snyggt.
Utan att jag hann tänka mer på det så hoppade Isac på mig och började kittla mig.

"SLUTA!" Skrek jag och skrattade hysteriskt. Efter några minuter slutade han. Då märkte vi att alla stod och stirrade på oss.
"Get a room guys." Skrattade Martine. Isac kollade på mig och log. Jag besvarade leendet och kände fjärilarna i magen.

Vi gick ner och åt frukost sen var det dags att åka hem. Pappa ställde många frågor.
"Vilka var ni?" Sa han.
"Det var jag, Martine, Ylva, Danu, Lasse och Isac."
"Vilka är killarna?"
"Det är några kompisar, du behöver inte vara orolig."
"Ni gjorde inget väll, du vet. Inget man inte får göra när man är under 15?" Sa han.
"Men pappa!? Nej det är väll klart att vi inte gjorde." Sa jag irriterat. Usch vad pinsamt. Jag vände bort huvudet mot fönstret och sen pratade vi inte mer under den resan.

När vi kom hem hade Emma lagat lunch. Fläskfilé med pommes frites.
Jag och Emma hade bara sagt några få ord till varann så det kändes väldigt pinsamt i hennes närhet. Hon var inte alls lik mamma, inte någonstans. Emma var ung och elegant medans mamma var lite äldre och väldigt avslappnad. Jag förstod inte hur pappa kunnat byta ut mamma mot henne. Hon och pappa var inte alls lika.
"Hade du roligt?" Sa Emma stelt. Som om hon var tvingad att fråga.
"Ja, det hade jag väll." svarade jag snabbt och försökte låta trevlig. Fast jag egentligen inte ville vara trevlig, inte mot henne. Hon kollade på mig och försökte väll antagligen le, jag kollade bort snabbt och tackade för maten. Sen gick jag upp på mitt rum och la mig på sängen.

Min mobil plingade till, jag hade fått sms. Klockan var strax över 5 och jag måste antagligen ha somnat där jag låg i sängen.
Jag tog upp mobilen och kollade.

Isac: Hej, skulle du vilja ses?

Jag skrattade för mig själv. Varför frågar han ens, jag ville träffa honom alla dagar i veckan.

D/N: Ja gärna. I parken? Om en halvtimme?

Skickade jag till svar och väntade otåligt. Nu hade jag äntligen chansen att få vara ensam med Isac.

Isac: Det blir perfekt:) ses snart

Svarade han och jag log som ett fån. Nu fan gällde det.
Jag sprang fram till garderoben och rev ut min låda med shorts. Ett par svarta högmidjade och en grå stickad tröja fick duga. Jag kollade mig i spegeln och tur va väll det eftersom att jag hade massa mascara under ögonen, helvete. Jag sprang till badrummet och tvättade bort det och applicerade hastigt ny och sen ner till hallen, på med skorna och sen ut genom dörren. Om jag gick i normal fart nu skulle jag nog hinna, kanske någon minut sen men det fick duga.

Efter en tjugo minuters promenad till parken var jag framme. Isac satt på en gunga, helt ensam i. Jag log, han var så söt där han satt.
Jag gick sakta fram.
"Hej!" Sa jag. Han vände sig snabbt om.
"Hej D/N!" Sa han och log. Jag besvarade leendet och satte mig ner på gungan bredvid. Han hade på sig ett par svarta sweatpants, en vit T-shirt och en grå kofta över.
"Jo, det är en sak jag vill berätta." han började lite blygt. "Jag vet att vi träffades för bara några dagar sedan, men jag har helt ärligt känslor för dig. Alltså när du kom in på Meet & Great blev jag helt konstig. Jag tänkte på dig hela dagen sen när du kom upp på scenen blev jag jätte glad. Och jag kan verkligen inte sluta tänka på dig." Jag blev förvånad över hur rakt på sak han var. Men samtidigt blev jag så varm i hjärtat och ville bara ge honom världens bamsekram och pussa på honom. Men ynklig som jag var fick jag bara fram ett kort
"Detsamma Isac." Han tittade upp.
"Verkligen?" Han lät förvånad.
"Ja haha. Hade du inte listat ut det." Jag skrattade lite medans han log lättat.
"Nej, det trodde jag faktiskt inte."

Vi satt där i gungorna ett långt tag. Vi pratade och pratade. Han berättade om hans liv och hans familj. Att han hade två hundar och en syster som hette Ava. Och att han kunde spela både gitarr och trummor. Jag lyssnade och försökte låta intresserad men egentligen ville jag bara hoppa på honom och berätta hur mycket jag faktiskt tyckte om honom. Jag ville övertyga honom om att det han kände var ömsesidigt. Men det kunde jag ju förstås inte göra.

Tiden gick snabbt och vi skulle säga hejdå. Vi kramades en ganska lång stund. En mysig kram. När vi släppte kunde jag inte hålla mig. Jag förde mina läppar mot hans och han drog tursamt nog inte bort huvudet. Och så stod vi ännu en lång stund. Och det kändes så jävla bra att han äntligen var min.