Ängel

Kapitel 10

Vi låg ännu en gång i min soffa. Den här gången höll Isac om mig bakifrån medans han sov. Jag kollade på honom och log. Hans mun var halvt öppen och han andades tungt. Klockan hade precis passerat tolv och jag var väldigt trött. Försiktigt lossade jag mig ur Isacs grepp. Jag gick till min säng och tog ett täcke och la över honom. Sen somnade jag.

Klockan var halv 11 när jag vaknade.
"Isac, är du vaken?" Sa jag och satte mig upp. Soffan var tom. Jag kliade mig förvirrat på huvudet. Jag reste mig och tog på mig ett par gråa sweatpants och ett svart linne.
Jag hörde någon stöka omkring i köket och gick ner. Där stod Isac fullt uppe i att göra frukost. Han hade dukat fram massor på bordet.
"Men Isac.." Sa jag häpet.
"Vadå?" Log han och gav mig en kram och pussade mig lätt på munnen.
"Vad är det här? Det är ju jätte fint." sa jag.
"Tänkte att du kanske var hungrig." Han blinkade med ena ögat och drog ut en av stolarna till mig.

"Vad ska vi göra idag?" Frågade Isac när vi ätit klart.
"Jag skulle behöva åka in till stan." sa jag. Han kollade lite osäkert på mig. Jag tittade frågande tillbaka.
"Alltså... På grund av fansen, alltså att jag kan bli förföljd eller så, så får jag inte gå utan pappa på stan. Jag vet, det låter otroligt töntigt men jag får inte." sa han och kollade ner i bordet.
"Men det är lugnt Isac, jag kan åka in själv." sa jag men han invände snabbt.
"Nej, jag följer med. Hur farligt kan det bli liksom?" Sa han och vi log mot varann.

Vi hade just klivit av bussen och stod mitt på stan. Det var fullt med folk.
"Vart vill du gå?" Sa Isac.
"Dit." sa jag pekade på Cubus. (ingen aning om vad det finns för affärer i Finland så jag tar svenska affärer.) Vi styrde stegen dit.

Jag hittade en hel del där inne. Kläderna var annorlunda än i Sverige. Här var allt snyggare tyckte jag.
Jag plockade upp ett grått linne med den amerikanska flaggan på och gick till provrummen. Jag hade en hel hög med kläder på armen.
"Väntar du här?" Frågade jag Isac. Han nickade och ställde sig mot väggen med sin mobil.
De flesta kläderna satt bra. Jag kollade på prislapparna och suckade. Om jag hade tur skulle jag kanske ha råd med 3 av de 9 tröjorna jag ville ha. Mina tankar bröts av ett skrik. Ett tjejskrik precis utanför min provhytt. Jag kikade snabbt ut och såg två tjejer stå vid Isac. En av dom såg ut att vara nära på att gråta. Isac kramade om de båda och tog kort med dem. Det kändes konstigt att se Isac krama andra tjejer. Jag visste ju att de bara var fans, men varför kände jag mig så svartsjuk?
Jag skyndade att vika ihop högen ned tröjor och klev sedan ut ur provhytten. Nu stod ännu tre tjejer vid Isac. Han såg mig inte så jag fortsatte och la tillbaka kläderna.
Jag betalade två tröjor som jag bestämt mig för att köpa. Och när jag vände mig om stod Isac där. Och bakom honom stod alla tjejer.
Han gav mig en diskret blick som antagligen betydde "jag vet inte vad jag ska göra." Tjejerna kollade lite irriterat på mig. Det gjorde mig sur, men jag visste att jag inte fick bete mig illa mot hans fans.
"Hej!" Sa jag och försökte le så gott jag kunde. Några av tjejerna log svagt tillbaka medans andra fortsatte med deras irriterade blickar.
"Ska vi fortsätta?" Frågade Isac och jag nickade. När vi kom ut ur affären såg vi ännu ett gäng tjejer komma gående. Isac gav mig samma blick igen och jag försökte gå lite snabbare men tjejerna hann ifatt oss.
"Hej Isac!" Sa en blond tjej med klarblåa ögon. Hon var fin. Jättefin.
"Hejsan!" Svarade Isac och gav henne och hennes vänner en kram. Jag försökte att le men det var svårt. Jag var så svartsjuk. Jag ville inte dela Isac, men samtidigt så visste jag att det skulle jag behöva.
"Är det du som är D/N?" Sa den blonda flickan.
"Ja det är jag." svarade jag och försökte ännu en gång le. Hon besvarade inte mitt leende utan tittade bort istället. Jag bet ihop tänderna och trampade otåligt i marken.
Efter nästan 20 minuter så hade Isac hälsat på alla fansen. Vi gick vidare till busshållplatsen.

"Det var ju inte så farligt som jag trodde." sa Isac. Jag gav honom en konstig blick.
"Inte så farligt? Det var ju jätte många fans där?" Sa jag. Han flinade lite.
"Jag är van vid värre." Jag kollade oförstående på honom. Jaha, då var det bara att bli van då.